 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Att en rad FN-organ är i händerna på korrumperade ledare från
länder där ord som frihet och demokrati mest betraktas som skämt är förstås
ingen nyhet.
Men detta måste väl ändå vara ett skämt av den grövre sorten:
Zimbabwes härskare, den inpiskat hatiske, destruktive nationsförstöraren Robert
Mugabe, känd bland annat för att ha bränt ner vita farmares egendomar och för
att ha misshandlat, fängslat, dödat eller jagat stora delar opposition på flykten, orsakat nöd och svält i landet och arbetat hårt för att förstöra det som en gång i tiden betraktades som Afrikas bördigaste och bästa mark,
har utsetts till WHO:s ”goodwill-ambassadör”.
Det är WHO:s Tedros Ghebreyesus
som ligger bakom beslutet, ty han menar
att Zimbabwe är ”ett land som sätter hälsofrågor i centrum.” Oppositionen i
landet säger att beslutet är ”skrattretande” och Human Rights Watch betraktar
det som ”pinsamt”.
Tänk, jag är inte överens. Om det vore skrattretande och
pinsamt behövde ingen bry sig. Men det är betydligt allvarligare än så.
Zimbabwe är ett land som enligt Afrikagrupperna lider av en sjuk- och hälsovård
i djupaste kris. De brukar veta vad de talar om:
”Sjukvårdsystemets status är nära, om inte redan uppnådd, kollaps.
År 1990 var medellivslängden 60 år, idag är den en av världens lägsta -44 år.
Hiv-epidemin är en del av förklaringen och den fallerade sjukvården en annan.
Degradering av icke underhållen infrastruktur skapar sjukdomar som
borde kunnat undvikits. Mellan januari och mars 2014) har 112 människor dött av diarré. Undermålig
vattenkvalité skapad av dålig vattensanering och som inte behandlas då sjukvården
saknar fundamentala resurser får ofattbara konsekvenser. Medan presidenten
flygs in och ut ur Singapore för läkarundersökningar får majoriteten av folket
finna sig i tomma medicinska förrådsutrymmen på de offentliga sjukhusen. Medan
några få sjukhus i landets storstäder slänger medicin som blivit för gammal
finns inga lager som helst att finna på många mindre orter. ”
”Linda Masarira
från Zimbabwe Activists Alliance släpptes nyligen efter tre månader i fängelse.
Hon hölls i isoleringscell i den manliga sektionen av Chikurubis
högsäkerhetsfängelse efter att hon den 6 juli deltagit i protester under
hashtagen #Shutdownzim2016. Hon säger att hon inte tänker låta sig skrämmas av
regeringens försök att tysta röster som hennes. − Vi unga har
kommit in i kampen med en stark övertygelse eftersom landets problem till stor
del går ut över oss. Det finns inga jobb och vi har inte tillgång till
grundläggande sociala tjänster som hälsovård.”
Tedros Ghebreyesus är etiopisk politiker, han har rentav
varit sitt lands hälsominister (2005 – 2012) och sedan utrikesminister (2012 –
2016). Han har bland annat akademiska studier i London bakom sig och därtill
ett helt vuxenlivs arbete med hälsofrågor, nationellt och internationellt.
Vad drar vi för slutsatser? personligen drar jag slutsatsen
att Afrikas ledare idag håller också de allra värsta despoterna och
självhärskarna om ryggen. En etiopier med sådana akademiska meriter borde
kanske begripa bättre än att lyfta fram Mugabe som ett positivt exempel? Det
kan man tycka, men då glömmer man bort den post-koloniala logik som gör att ”utvecklingen”
stannat av och Afrika fortsätter att – frivilligt – ösa in biståndspengar på
privata bankkonton, berika sig själva och de sina och se sina länder sjunka ner
i totalitära system där misären blir en självklar del av vardagen.
Men det är ändå inte främst Tedros Ghebreyesus som borde
skämmas. Det är vi. Det är vi därför att vi fortsätter att hålla FN-systemet
under armarna, hålla lovtal till organisationen och bidra till en ordning där
alla viktiga beslut fattas i säkerhetsrådet och där allt annat överlåts till
underhuggare av Tedros Ghebreyesus sort.
