söndag 15 oktober 2017

Legitimerad medicine knarklangare

"...he realized he had become a drug addict pretending to be a patient." (Lembke)

Anna Lembke: Drug dealer, MD. How doctors were duped, patients got hooked and why it´s so hard to stop (Iohns Hopkins, Baltimore)

Anna Lembke är medicinare, leder Stanford Addiction Medicine Dual Diagnosis Clinic, arbetar mycket med psykiatriska och neurologiska frågor och är assisterande professor vid Stanford University School of Medicine.

Jag läser hennes bok av skäl jag inte just idag redovisar, men som jag kommer att återkomma till också i bokform under 2018. Kanske här i bloggen dessförinnan.

Anna Lembke
Hon får mig att ställa en rad frågor som är både av social vikt och personligen angår mig. Kan sjukdom vara en identitet? Kan medicin- och drogberoende vara det? Med en identitet som patient kan man skapa sig en självbiografisk berättelse som rättfärdigar missbruket av det läkaren skrivit ut. Lembke hävdar det utifrån en stor egen erfarenhet som behandlande läkare. Hon har följt patienter under längre tidsperioder och några av dem berättar hon om i boken.

Är läkarna inte bara medskyldiga till en kraftig överförskrivning av narkotiska preparat, utan de facto själva industrins medbrottslingarna i denna hantering som idag gjort miljoner människor till missbrukare?

Lembke pekar på förhållandet – relationen – mellan en aggressiv läkemedelsindustri, en sjukvårdsordning som premierar korta besök med hög receptförskrivning och ett befolkningssegment som gjorts beroende av allt från opiumpreparat (smärtstillande mediciner) till narkotikaklassad psykofarmaka. 

Hon hävdar således beroendets karaktär av identitet och livsberättelse. Drogen föder en självbiografi som är fiktiv men nog så verklig, och skapad för ändamålet. Å andra sidan kan väl då avgiftning vara början på ett nytt personligt narrativ. Ungefär så ser hennes resonemang ut. För var och en som intresserar sig för den knarklangande husläkaren – jag medger att det är en radikal och provocerande beskrivning – är Lembkes bok av största intresse.





En Malmötös i det EU-ropeiska människomyllret

Bild hämtad från författarens Facebooksida.Det är
fyndigt att stå kaxig vid Öresundsbron för denna
bok om Parismiljöer !
Jag läser en debutant och förvånas över att inte ha hört talas om boken tidigare. Pernilla Jourde har skrivit denna novellsamling, som både tematiskt och formmässigt är så intressant att den borde ha dragit på sig en ansenlig dos strålkastarljus. 

Jourde skriver om sig själv:
Jag föddes i Malmö 1969, men är uppvuxen på landet i nordvästra Skåne tillsammans med tre yngre systrar. Efter humanistisk linje på gymnasiet i Ängelholm for jag till Paris för att studera språk och litteratur och frilansade så småningom som översättare, lektör och kulturskribent. Efter ett mellanspel i Skåne och en översättarutbildning på Lunds universitet återvände jag till Paris tills jag fick jobb som informatör på Europaparlamentet i Bryssel där jag bor med min familj. 
Det fascinerande med boken är förstås de mänskliga mötena. De är många, de är till synes väldigt olika - men en sak har de gemensamt: sin mänsklighet, också med alla de omänskliga sidor vi visar varandra.

Jag slås också av hur hett det dunkar i novellerna. Ofta, mycket och intensivt. Det finns en laddning som suger in läsaren i berättelserna. Sådant är idag ganska ovanligt, vi lever trots allt i en tidsepok där människor istället fjärmas från varandra, är rädda för varandra, driver mot gömslen och isolering. Jourde skriver oss ut i den värld vi kanske hade glömt. Själv läser jag också novellerna som bilder av miljöer jag vistades i som mycket ung. Bara en sådan sak triggar ju intresset! Så vill man ha en energikick i litterär form en eller två av mörkrets höstkvällar kan man med fördel läsa Pernilla Jourdes debut. 
Författarens egna ord om debutboken:
Novellsamlingen ”Kalejdoskop” speglar möten mellan människor av olika ursprung i miljonstaden Paris. Berättaren utvecklas genom dem hon träffar – Tolken, Kambodjanen, Piloten, Marockanen, Matematikern, med flera – och lyckas efterhand smälta in i olika kretsar för att göra intressanta iakttagelser och erfarenheter. Hon upplever ensamhet, tvåsamhet och trianglar, vänskap och attraktion. Stämningarna är mättade och vändningarna ofta oväntade och man får i de tjugo novellerna en skymt av Paris samtliga arrondissement.