måndag 8 maj 2017

Franskt, svenskt och lite varstans

Foto: Astrid Nydahl
Finns det något mer att säga efter det franska presidentvalet?

Det skulle vara det helt lilla påpekandet av samtliga kandidater utom de två i slutstriden representerade den politiska klassens 1900-talsgarde. De sopades bort redan i första omgången. Och det är så det ser ut i Europa nu. Socialdemokrati, liberalism och till dem anknutna ideologiska system ser ut att ha gjort sitt. Det är en slutsats som inte är helt giltig överallt och i alla avseenden. Men som allmän tendens tror jag att man kan säga det. Det franska valet bekräftar det. 

När vi talar om Frankrike är det logiskt att också nämna Islamiska Staten (IS) och dess terror. Veckan före valet slog den franska säkerhetspolisen till mot minst två islamistiska celler som hade planer på terrorattentat. Och på valdagen publicerade Svenska Dagbladet en artikel som borde mana till eftertanke. IS fokuserar nu sin verksamhet på att "skola" barnen så att de tidigt lär sig hur man halshugger "otrogna".
IS egen propaganda visar att barn uppfostras till att dräpa otrogna, det vill säga de som inte delar IS ideologi, inklusive muslimer. Många barn har också använts som levande bomber i Mellanöstern.
– IS användning av barn ökar, säger den amerikanska terrorismforskaren Mia Bloom och fortsätter:
– Barn har gått från att vara observatörer och bevittna avrättningar till att själva utföra dem, inklusive halshuggning.
Vill vi för ett ögonblick också skänka vårt eget arma land en tanke är mitt förslag att vi (också denna gång) närläser två texter från Sydsvenskan i Malmö. Artikel nummer ett har rubriken Malmö stad betalar ut nästan en miljard i socialbidrag, den andra handlar om Lund, och det skrivs bland annat:
För första gången på många år köper Lunds kommun bostadsrätter. Nyanlända flyktingfamiljer kan flytta in i tre lägenheter, som tillsammans kostar cirka 4,5 miljoner kronor.
Min enda fråga är: hur rimligt är det att en kommun med skattemedel köper futtiga tre lägenheter till ett pris av 4,5 miljoner? I mina ögon är det rena galenskapen. Särskilt i en situation där bostadsbristen gör det näst intill omöjligt för landets unga befolkning att flytta hemifrån i rimligt låg ålder.

Är det svårt att förstå att människor blir upprörda av den här sortens "flyktingpolitik" och att de bara ser till att avsätta sådana kommunpolitiker i nästa val? Fast det leder väl i sin tur bara till att deras bröder och systrar fortsätter på samma linje.


söndag 7 maj 2017

Plutarchos för en söndag

Varför inte lära sig lite av Plutarchos? Atlantis ger på nytt ut honom, nu i storpocket. De två första volymerna är Moralia I, Kärlek och vänskap, samt Moralia II, Levnadsråd. Båda banden är översatta till svenska av Sven-Tage Teodorsson, och utkom på Atlantis första gången 2014 respektive 2016. Översättaren har också gjort urvalet och skrivit inledning till båda banden.


Vem var då Plutarchos? Han var, säger Teodorsson, "den mest framstående grekiske författaren i sin tid och en av de mest lästa och uppskattade auktorerna under senantiken och under medeltiden i Bysans." Han levde ca 40-120 e.Kr. Hans Moralia anses ha utövat ett starkt inflytande på europeisk litteratur och kultur. Han lästes av och inspirerade bland andra Rabelais, Montaigne och därtill sådana som Rousseau och Emerson.


Jag har under de sena vintermånaderna läst och glatt mig åt båda dessa band. Understrykningarna visar vad jag särskilt uppskattat, så låt mig bjuda på några rader.

Ur Levnadsråd har jag särskilt fäst mig vid passager där jag känt igen mig själv (blott alltför väl). De handlar om vreden:
När vreden är ihållande och ofta bryter ut i attacker, skapar den det dåliga tillstånd i själen som kallas lättretlighet och som yttrar sig i raseriutbrott, surmulenhet och vresighet, i det att en människa i detta sinnestillstånd lätt blir sårad och är överkänslig så att hon blir klandersjuk och upprörs av småsaker; det är som när en knivsegg lätt blir repad när dess härdning är nött och tunn. Men om hennes omdöme omedelbart bemöter vredesutbrotten och undertrycker dem, innebär det inte bara bot för stunden utan även på längre sikt, genom att själen får styrka och blir mindre lättpåverkad av sina passioner.
När jag läser dessa ord - och resten av kapitlet - tänker jag att jag borde ha fått snubbla över dem i ungdomsåren så att de kunde ha tjänat som vägledning. Fast hur påverkas en trasig själ av kloka ord, kan de ha någon inverkning? Numera tror jag det, trots att jag långt ifrån är säker. Plutarchos citerar Sappho som skrev "När vreden stiger i bröstet/ håll då din fåfänga tunga i schack!" Jag lyssnar och lär, jag läser och anstränger mig. Denna söndag ska inte präglas av "förbittrade och vulgära ord" utan av honungslena småvindar och strålande sol.

Läs Plutarchos innan det är för sent.

lördag 6 maj 2017

Ny dansk bok om Johannes Brahms

Författaren Karl Aage Rasmussen
Karl Aage Rasmussen: En sørgmodig drøm om idyl – uudgrundelige Johannes Brahms (Gyldendal, Köpenhamn)

En av mina verkliga favoritförfattare ägnar sig helt åt musiken. Han är själv kompositör och fram till 2008 var han professor vid Det Jyske Musikkonservatorium. Han har skrivit böcker om Glenn Gould, Svjatoslav Richter, Gustav Mahler, Robert Schumann, Johan Cage, George Gershwin, Pjotr Tjajkovskij och andra (länkar till en handfull artiklar jag tidigare skrivit om honom här i bloggen finns längst ner i denna text). Den nu aktuella boken handlar om Johannes Brahms liv och verk.

Vem var han då, den outgrundlige?

Brahms föddes i Hamburg 1833. Musiken fanns i familjen, hans far spelade olika instrument och lille Johannes fick pianolektioner redan som barn.

När han fördes till den sista vilan 1897 sänkte alla fartyg i Hamburgs hamn sina flaggor. Det var en stadens son, nu känd som en like till Bach och Beethoven, som avlidit i Wien och man hedrande honom som den store kompositör han var.



Han betraktades ofta som både otrevlig och bufflig. Hans humör svängde raskt från den ena ytterligheten till den andra. Han hade ingen egen familj med barn men stod Robert Schumanns änka Clara mycket nära. Han var dessutom gudfar till minst sexton barn! Hans kärleksförklaringar till Clara var frekventa och lidelsefulla. Rasmussen säger att han i sitt musikliv var präglad av stor flit och redlighet.


Litteraturen spelade stor roll i hans liv, han använde sina sparpengar till att handla hos bokhandlare och antikvariat. 

Hans musik hör definitivt till mina favoriter. Rasmussen går igenom hans musikskapande, från de allra tidigaste kompositionerna, ända fram till slutet, där särskilt Ein deutsches Requim sticker ut. Det är ett märkligt verk, delvis eftersom det inte ansluter till traditionen av dödsmässor. Brahms verk är "en meditation over meningen med jordelivet, over forgængeligheden och 'det der skal komme'". Han ville understryka sin humanistiska, icke-religiösa utgångspunkt säger Rasmussen.

Som alltid med dessa böcker får man en lika livfull och djuplodande bild av såväl kompositörens liv som hans verk. Det är lika grundligt utfört som man förväntar sig och erbjuder lika delar bildning och munterhet. Jag kan inte nog rekommendera denna bok för var och en som uppskattar Brahms.


***

Om andra böcker av Rasmussen här i bloggen:

Karl Aage Rasmussen: Svjatoslav Richter, pianist (Akvilon, översättning av Helena Hansson)

Karl Aage Rasmussen: Tilnærmelsertil Gustav Mahler (Gyldendal, 

Köpenhamn).



Karl Aage Rasmussen: Sindetsekko. Pjotr Tjajkovskij i lys og skygge (Gyldendal, Köpenhamn)



Karl Aage Rasmussen: Musik i dettyvende århundrede - en fortælling (Gyldendal, Köpenhamn)