måndag 10 april 2017

Tre nyutgåvor av George Simenons Maigret-böcker


När de första tre nyutgåvorna kom, skrev jag om dem. Det var så sent som i november. Idag utkommer ytterligare tre och jag skulle vilja visa vad Svenska Dagbladets Lars Ring skrev av den anledningen:
Skildringarna av Paris för tankarna till Christer Strömholm – snapshots från baksidor, såväl från städer som av människor. Bäst av allt: Maigret reflekterar aldrig över sig själv, han bara är – grav nikotinist, obekväm, arg men aldrig banal.Simenon förkortar, låter tomhet blåsa genom språket och det smutsiga Paris. Han väljer sina detaljer med omsorg. Sparar in på dialogen. Simenon avslöjar aldrig svaren på gåtorna före det absoluta slutet. Ett stråk av Modiano, av Camus – jag överdriver kanhända, men det är något där. En litterär kvalitet. Långt, långt bort från Fjällbacka.
Det är precis så det är. Här finns det inte ett spår av "det svenska deckarundret", inte ens någon liten detalj som påminner om mångmiljonärerna i denna banalitetsbransch.  


De tre nyutgåvorna som släpps idag är Maigret i New York, Maigret gillrar en fälla och Maigret och hans mord, alla förstås i översättning av Gunnel Vallquist.

söndag 9 april 2017

Islamismen, vad och varför

Foto: Astrid Nydahl
När jag säger att jag föraktar islamismen och försäkrar att jag bekämpar den på de få sätt jag förmår hör människor något annat. De tror sig höra "Jag föraktar muslimer". Det kan man förstå, men det är inte det jag säger. Skälet till att man tror sig höra eller läsa detta är i första hand obildning och ointresse. Därför diskuterar jag inte med människor som missförstår på det sättet. Man kan inte diskutera utifrån obildning.


Hassan al-Banna (1906-1949)
Islamismen är i första hand en politisk-religiös rörelse baserad på Koranens texter (två exempel är Koranen 5:51 ”bli inte vänner med judar och kristna” samt 2:191 ”döda dem varhelst ni finner dem”). Den kan sägas ha fått sin ideologiska start med Hassan al-Banna i Egypten, Muslimska brödraskapets grundare, eftersom det var han som tillbakavisade "hjärtats jihad" till förmån för "svärdets jihad". Jihadismen är således islams militära sida, dess våldspredikan och dess terrorbas. Han menade att det var varje muslims plikt att upphöra leva under de otrognas styre - det är oss han menar! - och att med våld få detta "missförhållande" att upphöra. Islamismens terror fick därmed sin ideologiska grund och utifrån den handlar varje islamist, oavsett om han anser sig förtryckt i New York, Berlin, London, Stockholm, Kabul eller St Petersburg.

Man kan förhålla sig negativ till islamismen av många olika skäl. Man kan vara ateist och förneka islams giltighet på samma sätt som man gör med andra religioner. Man kan vara en teologiskt övertygad människa utifrån sin egen religion, oavsett vilken. Men man kan också, utifrån studier av Koranen och islamisk praktik ta ställning emot den våldsamma och mordiska islamismen.

Så kommer det att förbli. Utan islamismen kunde vi kanske känna en större trygghet, oavsett var i världen vi lever. Utan religion alls skulle förstås vara det bästa alternativet. Men det är nu inte så människan är konstruerad.

Svensk statstelevision och andra kanaler har sedan attacken sänt mer eller mindre på heltid. Har man ens försökt berätta för svenska folket vad det är för en ideologi som styr terroristerna? Har man ens med ett enda ord nämnt islamismen? Nej, rakt tvärtom har man som vanligt dränkt tittarna i den korrekta känslosåsen. Man "känner" väldigt mycket men förstår väldigt lite. Den som styrs av sitt känsloliv i politiska stridsfrågor - som här frågor om liv eller död - kommer heller aldrig att kunna stå islamismen emot. Det har våra politiker och minst en kung under lördagen bekräftat med sina tomma och meningslösa fraser. Nu kan vi bara invänta nästa attack. Att den kommer kan vi vara förvissade om. Vi vet bara inte var och när. 

Uppdatering: Korancitaten ovan fick just idag en praktisk belysning. Jag citerar ur The Independent:
At least 32 people have been killed in two bomb attacks targeting two Egyptian churches packed with Palm Sunday worshippers.​The first attack took place in the Mar Girgis church in the Nile Delta town of Tanta, north of Cairo, killing 26 and wounding 71. Later, a second blast in front of a church in Alexandria killed 11 people and wounded 66, the health ministry said. State TV said a suicide bomber carried out the attack. It was the latest in a series of assaults on Egypt's Christian minority, which makes up around 10 percent of the population and has been repeatedly targeted by Islamic extremists.



lördag 8 april 2017

Terrorn och islamismen

Malmö Central med välkomnande
skyltar för asiater och afrikaner
under den stora vågen 2015-2016. Foto: A.N.
Importerad islamism är inte att leka med. De IS-sympatisörer vårt land har hälsat välkomna kan i lugn och ro bygga sina celler i bostäder de inte själva ens betalar hyra för. Och när vi minst anar det slår de till.

Hur många av asiaterna och nordafrikanerna som kommit de senaste två åren som är potentiella terrorister vet vi förstås inte. Det är först när de angriper som vi kan se dem i ansiktet och dra slutsatser. Akilov Rahmat heter den skyldige. Han har säkert fått bästa tänkbara miljö för att med likasinnade förbereda sin islamistiska brottslighet. Han har många sådana, också här i Sverige. Vi såg det också i St Petersburgs tunnelbana

Det finns olika strategier för att stå denna terror emot. Men det finns också strategier som uppmuntrar och i praktiken understödjer den. Å ena sidan kan man säga att okunskap och likgiltighet är en sådan. Men i ännu högre grad är det vi på 1970-talet kallade "pisshumanism", men idag kanske skulle kalla politiskt korrekt godhet och naivitet, en sådan livsfarlig politik. Kan vi inte skydda våra egna länder ska vi inte förvänta oss att någon annan gör det.

För Sveriges del är det med all säkerhet för sent. 


fredag 7 april 2017

Terrorattentat i Stockholm

Det som nu sker i Stockholm är inte bara väntat utan också en logisk konsekvens av Sveriges politik. 

Varje terrorattentat tycks nu följa den så kallade Jerusalemmodellen. Det som tidigare var spektakulära attentat har sedan de senaste årens kniv- och bilattacker i Jerusalem också på andra platser utvecklats enligt denna logik. Senaste bilattentatet i Israel ägde rum igår.

Attentatet i Stockholm syftar naturligtvis till att ingjuta mod i det islamistiska mördarbandet, samtidigt som man vill uppnå en ökad känsla av otrygghet i de angripna städerna. Det kommer fler attentat, var så säkra, men just denna fredag kan vi konstatera att vår egen huvudstad handgripligt drabbats av den islamism som vår politiskt korrekta elit dagligen gör allt för att bagatellisera.

Islamismen är en ideologi som vill världsherravälde. I snart hundra år har den varit verksam (jag syftar på islamismens ideolog). Sedan 11 september-attentaten i USA har världen fått så att säga vänja sig vid att den på ett eller annat sätt visar sig dagligen. IS är den senaste organiserade islamistiska mord- och terrororganisationen. Det som gör de enskilda attentaten svåra att analysera - vilket attentatet i London nyligen visade - är att det oftast är sympatisörer som följer IS-maningen att angripa oss otrogna med enkla medel; knivar, bilar, lastbilar, allt som kan skada och döda är att betrakta som legala vapen i denna strävan.


Trump, Bannon och bomber i Syrien

Foto: Astrid Nydahl

Nu går skam på torra land! Det tycks många så entusiastiska Trump-anhängare mena. Det har de senaste 24 timmarna tagit sig minst sagt komiska uttryck.

Hela den så kallade altright-rörelsen som heilat för Trump och med Bannon i spetsen jublat över "regimskiftet" tar nu helt avstånd från honom. Bland annat så här kan det låta:
The Alt-Right began as a reaction to George W. Bush and the Iraq War. Trump’s actions in Syria tonight struck a powerful chord with our generation. His coalition has crumbled overnight. For many, this attack on Syria was too evocative of W. and the Iraq War which was the event that shaped our political consciousness. He abandoned his own supporters and chose neocon warmongers. This is what happens when you surround yourself with all the people who didn’t support you and give them lucrative jobs because you are afraid of offending the media.
Nej, jag länkar inte, men är man intresserad så finns det en mängd artiklar och annat där altright "Cuts Ties with Donald Trump". Den där "besvikelsen" kan jag bara tolka som att det vore helt i sin ordning om USA stod bredvid och tittade på medan despoter som regimen i Syrien giftbombar sitt eget folk. Å andra sidan kan man säga att om man vore pacifist skulle man jubla över varje passivitet. Ryssland och Kina har haft privilegiet att formulera framtidens melodier rätt så länge nu. Kan man tänka sig att Trump med detta stakar ut en annan väg, uttänkt och formulerad av andra än han själv, för att alls kunna navigera? Bannon fick i alla fall inte sitta kvar i nationella säkerhetsrådet. Redan där förlorade de ett slag.


Fredagens bokstädning...


Foto: Astrid Nydahl












Vardagar före sammandrabbningen. Litteratur som spegel av politiska skred - Nu till vårstädningspris:


Jag storstädar mitt hem. I detta hem har jag mitt arbetsrum. I detta rum står det alltför många lådor med böcker. Den senaste boken skulle jag nu vilja erbjuda till det facila priset av 50:- inklusive porto (inrikes beställningar). Det är, som alla förstår, ett pris långt under det ordinarie (vilket var 300:-). 

Vill du veta mer om boken kan du gå till denna sida. Är någon intresserad så är det bara att sända mig ett mail till thomas.nydahl@gmail.com



torsdag 6 april 2017

På besök i verkligheten

Foto: Astrid Nydahl
Det var en av de riktigt varma dagarna och vi var ute på bryggan och njöt av solen. En av traktens välbekanta mc-åkare hade ställt sin nyputsade maskin vid kanten av bryggan. Det var oundvikligt; vi började tala med varandra och han var mycket ödmjuk och glad när jag kallade hans maskin för ett konstverk. Det var första gången jag, i sällskap med vännen Arne, talade med honom. Och det blev bra. Solen och den smygande värmen gör oss vänligare. Kanske också öppnare.


Här maskinen i helfigur. Foto: Astrid Nydahl


onsdag 5 april 2017

Storstädning och inre kaos

Foto: Astrid Nydahl

Storstädningens vårdagar har mer än en poäng. Det är inte bara det att vinterns smuts försvinner. I ännu högre grad är det en njutning i allt som luktar såpa; mattor och annat. 

Jag tänker ibland på något som CzesławMiłosz skrev, att om man hade en renstädat skrivbord tydde det på ett inre kaos. Gång på gång har jag vänt och vridit på detta och ofta också ifrågasatt det. Det innebär dock inte att jag skulle förneka mitt inre kaos.

Det är förstås stor skillnad på ett inre kaos och ett yttre. Jag skulle aldrig kunna, eller vilja, leva i ett hem som var kaotiskt och ostädat. De vanliga städningarna är viktiga för hemtrevnaden. De stora och grundliga till våren och inför julen – då bokstavligt talat allt tas ner, gardiner såväl som konst, för såpatvättning eller glasputsning – kan vara fysiskt svåra att genomföra. Det blir ett utrymme per dag, mer orkar jag inte. Det tog mig dryga fem timmar att göra köket i ordning. Men när det är färdigt kan jag stå där och njuta av doften.