torsdag 23 juni 2016

Adorno om maskinsamhällets ”misshandelsorgier”

Foto: Astrid Nydahl
1944 påpekade Adorno att redan Goethe insett ”omöjligheten av mänskliga relationer i det annalkande industrisamhället”. Själv menade Adorno att humaniteten undertrycks av ”bilägarnas och radiolyssnarnas blinda konformism”. I det hela kan man nog dra slutsatsen att det var moderniteten Adorno ville beskriva; ett samhälle alldeles likt det begynnande 2000-talets, men med andra uttryck för en teknik som ytterligare gjorde människor till främlingar för varandra. Han var vaken för den paradox som uppstod med en teknik som ytligt sett förde människorna närmare varandra, men samtidigt gjorde dem till främlingar, i och med att en alltför stor intimitet ledde till ett främlingsskap orsakat av ”att distansen försvinner”. 

Idag lever vi i en modern kultur präglad av extremt snabb digital kommunikation. Eftersom jag själv fattat beslutet att stå utanför den mobila telefonins ständigt närvarande tjatter – oftast om banaliteter och därför helt onödiga att avhandla per telefon – har jag också ställt mig utanför en kultur, som i kraft av sina maskiner, basmullrande stereoanläggningar, kraftigt förstärkt populärkultur i det offentliga rummet (inte minst stadsfestivalernas terror), telefoni och ett globalt tv-nät av likformig underhållning är ett slags förstadie till det Adorno kallar ”fascistiska misshandelsorgier”. 

Kunde Adorno formulera denna civilisationskritik redan 1944 är det en plikt för oss, som nu ser maskinkulturen på sin kanske högsta nivå, att uttrycka ett slags teori om vad den ständiga närvaron i den elektroniska och delvis fiktiva rymden gör med oss som individer och som samhälle.


onsdag 22 juni 2016

Civilisation?

Foto: Astrid Nydahl
”Civilisationen är icke där av sig själv. Den är en konstprodukt och kräver en konstnär. Tänker ni begagna er av civilisationens fördelar utan att bekymra er om att upprätthålla den.. så tar ni grundligt miste.”
José Ortega y Gasset: Massornas uppror (övers. av Alf Ahlberg)

*

Endast i vinet får den fallande dagen sin mening och lyster. Med vinet sker en förskjutning bort från ledan. Utan vinet blir kvällen en oändlig väntan på natten. En väntan som kan krossa allt som kommer under den. Jag lever då och då sådana kvällar för att undkomma vinets baksida. Varje gång jag då ligger sömnlös om natten förbannar jag min duktighet och längtar tillbaka till vinet och det lätta, befriande ruset.

*

Dansk litteraturkritiker alldeles nyss: Det verkar gå en deckarförfattare per älg i Sverige. När är det jaktsäsong?

*

Sjostakovitj: Violinkonsert nummer två. En tisdag eftermiddag i radio! Nå, så är det ju dansk radio. När jag lyssnar till detta mästerverk sänder svensk radio säkert nyheter på somaliska. Vår mediala identitet är inte längre något annat än populärkulturens minsta gemensamma nämnare: rock-musik, nyheter på språk som inte talas i vårt land av andra än en försvinnande minoritet, samt en ständig infantilisering och reklamisering av det offentliga rummet. Jag stannar i det danska medvetandet om ett europeiskt kulturarv.

*

Var går frihetens gräns? Den som tror sig kunna definiera den har trampat i en fälla: det totalitära tänkandets fälla. Om friheten hade en definierbar gräns, abstrakt uttryckt, skulle den inte ens existera. Den gräns som vi kollektivt kan sätta för friheten är också den gräns som omgärdar civilisationens yttersta postering: rättsmaskinen, lagarna, de gemensamt framvuxna och beslutade lagtexterna. De vilar på ett historiskt fundament men ska fungera i samtiden. De ska vila på en grund som vi - oavsett annat - kan vara överens om. Du ska icke... hette det. Och vad vi inte ska är lätt att fylla i. Om vi inte är överens om det kommer också det skred som bryter ner själva friheten. Blottlägger en gräns som hela tiden flyttas närmare det som är rättssamhällets princip. Vi ska inte låta dem förstöra vårt sätt att leva, säger statsmännen efter varje terroristattack. Men de islamistiska rövarbanden har redan förstört vårt sätt att leva, i och med att vi inskränker rättssamhällets principiella grund. De har redan vunnit en stor seger, då vi tvingas vidta åtgärder som strider - just det: mot vårt sätt att leva. Enlitersplastpåsen på flygplatsen, vad är den annat än ett löjeväckande litet bevis. De arresterade utan rättegång. Viljan att granska privatlivets texter. Sakta, sakta krackelerar det vi trodde var gränslöst.

*

Två stycken av Bach: Die Kunst der Fuge och Goldbergvariationerna. Jag lyssnar i ovanliga inspelningar för stråktrio respektive stråkkvartett. En läkande mjuk böljegång som förstärker melankolin men skyddar mot paniken.

Mållöshet har alltid en orsak. Att jag är mållös idag beror på att jag, efter tjugo års letande hittat denna inspelning på cd. Jag hade den i tjugo år på en taskig kassett, och har letat överallt. Nu fick jag napp - med en av världens absolut främsta stråkensembler: Emerson String Quartet.


*

Sydsvenskan: "Skatteverket skärper sina rutiner för att bekämpa förekomsten av barnäktenskap. Detta efter överläggningar med Barnombudsmannen (BO).
Barnäktenskap är betydligt vanligare i Sverige än vad man hittills trott och problemet ökar, i takt med flyktingströmmen. 

Det konstaterar Barnombudsmannen (BO) efter överläggningar med representanter för åtta olika myndigheter, däribland Socialstyrelsen, Polisen, Migrationsverket, SKL och Åklagarmyndigheten.

Exempelvis har Migrationsverket identifierat 132 gifta barn i 80 kommuner, barn som i de flesta fall har placerats med sina vuxna 'makar'.


Mörkertalet bedöms dock vara stort. Vid en särskild inventering fann man exempelvis 65 gifta flickor – bara i Malmö kommun."