torsdag 11 februari 2016

Polisrapport om svenska etniska och/eller kriminella enklaver

Bellevuegården, Malmö, finns tillsammans med Holma/Kroksbäck med på listan över "utsatta områden".
Foto: Astrid Nydahl
Det har kommit en mycket intressant rapport från Polisen. Den heter Utsatta områden -sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser, och det är Nationella operativa avdelningen. Underrättelseenheten som står bakom den.

Inledningen är värd att citera. Mina kommentarer kommer kursiverade för tydlighetens skull. Polisen skriver:

Det finns 53 områden i Sverige som i olika grad är utsatta både för allvarlig brottslighet och socioekonomiska faktorer. Av dessa områden är 15 att anse som särskilt utsatta. Brottsligheten i områdena kan yttra sig genom våldshandlingar, upplopp narkotikahandel och annan allvarlig brottslighet som påverkar de boende både direkt och indirekt.

Bland dessa områden finns en handfull i Malmö, där bland annat delar av Rosengård och hela Seved klassas som särskilt utsatta. I min nuvarande hemstad Kristianstad återfinns de två stadsdelarna Charlottesborg och Gamlegården. Begreppsapparaten är mycket intressant. Polismyndigheten väljer samma fikonspråk som den politiska klassen. Det är klart att man kan kalla förortsområden för "utsatta" eller "särskilt utsatta", men om man nu ska detaljanalysera dem kunde man till exempel använda begrepp som blir vanligare förekommande. Det är ju etniska enklaver och/eller kriminella getton vi talar om.

Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av:

g socioekonomisk status och kriminell påverkan på lokalsamhället.

Hit kan man förstås föra de flesta förortsområden i Sverige och Europa. Inom gruppen finns det förstås skillnader, till exempel i antal arbetslösa, bidragsberoende och grad av kriminell närvaro.

Ett särskilt utsatt område kännetecknas av: Allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag. Parallella samhällsstrukturer. ldsbejakande religiös extremism. rhet till andra utsatta områden.

Polisens beskrivning av ett särskilt utsatt område är säkert alldeles korrekt. Men det kan beskrivas på annat sätt. Om någon i ett sådant område begår brottsliga handlingar så kan man utgå ifrån att det inte går att hitta vittnen, alla tiger. Polisen utsätts för stenkastning, områdets invånare betraktar polisen som "inkräktare" och i möjlig omfattning ska de jagas ut. De parallella samhällsstrukturerna är till exempel sharia-domstolar som dömer muslimska medborgare, särskilt i civilmål men i allt högre utsträckning också i brottmål. Det kan vi lära oss från Storbritannien. De muslimska extremisterna tvekar inte att använda våld, varken inne i sin egen grupp och utåt mot "avfällingar" och "otrogna" som judar och kristna.

r att komma tillrätta med problematiken krävs: åtgärder som kan öka allmänhetens förtroende för polisen till exempel ökad uppklarningsprocent,
proaktiv bekämpning av handeln med narkotika, kontinuerlig polisiär närvaro och uthålliga riktade insatser, ökad samverkan med andra samhällsaktörer i området och en genomlysning av resandeproblematiken i ett bredare perspektiv än enbart terrorism.

På den här sista och sammanfattande punkten ställer jag mig frågan hur sådana åtgärder skulle se ut. Människorna det gäller skulle knappast i kollektiv mening låta sig "reformeras", å andra sidan skulle ett framgångsrikare polisarbete göra intryck på vanligt hyggligt folk. Det sista som nämns är kanske särskilt intressant. Det handlar nämligen inte om resandefolket, utan om de islamister som reser ut till krigen, lär sig döda och blir medlemmar i organisationer som Islamiska staten, innan de återkommer till "sin" svenska stadsdel. Detta är, som jag ser det, först och främst en politisk problematik. Först måste den politiska klassen bestämma sig för om dessa islam-mördare ska "reformeras" och belönas med lägenhet och jobb enligt Sahlin-mönster, eller om de ska straffas för de brott de begått.



måndag 8 februari 2016

Wiveka Wachtmeister: Om konsten att flyga. Säkerhetsinstruktioner (Bucket List Books)

Broderi av Wiveka Wachtmeister, från Bucket List Books.
















Här befinner jag mig mitt emellan den egna flygrädslan och ovanliga sätt att gestalta och hantera den. När jag vid ett antal tillfällen de senaste dagarna läst och betraktat Wiveka Wachtmeisters vackra och ofta överraskande bok i ämnet har jag övertygats om att man bör hålla fast både i det som skrämmer - rädslan för rädslan tror jag visst att min psykiatriker kallar det, vid sidan av den rent konkreta oron inför att stängas in i en metallkropp och slungas upp mot himlavalvet - och i det som klokt och varmast hanterar det.

Flygrädslan står i centrum. Men man kunde också säga: själva livet står i centrum. De broderade människorna i Wachtmeisters bok påminner mig om min mamma (hon skrek till pappa "Gösta vi störtar" när Köpenhamnsplanet från Bulltofta passerade Saltholm). De är rätt så tunna figurer, och de kämpar med säkerhetsutrustningen (samtidigt som det ställs kritiska frågor: vad ska man med en flytväst till när det är en fallskärm som behövs?). Detta liv som flygvägen rör sig mellan Paris och Stockholm, New York och söderhavsdestinationer som Pepeete, Tahiti och Nuku Hiva gestaltas som vi för det mesta känner det: en smula bräckligt men samtidigt målmedvetet (och ibland kanske rentav dumdristigt, med tanke på höjden över marken?).

Det jag fastnade allra först för i detta praktverk var "bokföringsboken". Det är hela uppslag med minitext, fullt läsbara om man anstränger sig, men framför allt svindlande vackra. Dessa texter paras med resans olika etiketter, här finns biljetter, här finns brevmärken för flygpost, här finns rentav flygplatserna återgivna som tecknade förlopp. De där teckningarna är förföriska, de skrämmer mig lika mycket som de vill vara rationellt beskrivna platser. Flygplatser är skrämmande! Det är ett faktum. Och mest av allt föraktar jag deras övergång från resehall till köpcentrum. Detta ständiga konsumerande, som om inte priset på flygbiljetten vore nog.

Och vad vore en bok om resor utan gäster? Här finns små eller halvstora texter av Annika Bergson, Claire Castillon, Béatrice Fine, Maria Kronberg, Ivan Mathias Petersson och Lynne Tillman. Dessutom har Simone de Beauvoir lånat ut några ord från förlagets utgåva av Misstag i Paris. Bokens översättningar har gjorts av Maria Kronberg och Helén Enqvist. Och hur skulle den här boken ha fötts utan formgivaren Anna-Karin Sundin.

Vad är då skillnaden mellan en mycket vacker och inbjudande bakelse och en mycket vacker och inbjudande bok? Är det inte uppenbart redan från början att man förlorar bakelsen för alltid när man avnjutit den?! Boken däremot, den finns kvar om man bara är rädd om den och har den i en hylla där man kan ta fram den när som helst igen och börja om som om man aldrig ens öppnat den. För det är just en sådan bok vi här talar om. Den berättar inte bara fascinerande om flygrädsla, sjösjuka och andra hemska saker, den gör det dessutom med humor, värme och en stor finess i alla de uttryck den använder: broderiet, teckningen, färglagda långtexter i miniatyr, fotografier och annat.

Sist men inte minst antecknar jag vad det står i ett tidningsklipp på en av Wachtmeisters teckningar: "Air safety is a state of mind". Det kan man skriva under på. Och ändå vara lika rädd nästa gång ett plan lyfter.


söndag 7 februari 2016

Mitt livsverk - egna titlar och annat





Vill du komma i kontakt med mig? Skicka då ett mail till: thomas.nydahl@gmail.com

Bortsett från medverkan i antologier och tusentals tidnings- och tidskriftsartiklar är detta mitt livsverk, från debuten 1974 fram till idag, ett drygt femtiotal titlar.

Tyckte det var dags summera. Livet är inne i sin tredje och sista period. Jag har alltid fått höra - från släktingar och andra - att jag ska "skaffa ett ordentligt jobb". Det slutade jag med 1977. 

Sedan dess har jag försörjt mig själv och mina barn på pennan (fram till dess de själva blev flygfärdiga och lämnade boet). Det känns bra att se det samlat. Utöver detta har jag också översatt en dryg handfull böcker, mest poesi. Bloggen ska vi bara inte tala om, förstås. (Klickar du på bilderna kan du läsa bokomslagen bättre).

Verkförteckning.

Smuts, Dikter, Kulturföreningen Thälmann, Malmö, 1974

Vardagar, Dikter, Oktoberbokhandeln, Malmö, 1975

Fabrik, Roman, Oktoberförlaget, Stockholm, 1976

Framåt och aldrig glömma, Dikter, FiB/Kulturfront, Malmö, 1977

Nu börjar kriget! Dikter, Poesisällskapet Occident, Malmö, 1979

Men tystnaden var lögn, Dikter, Poesisällskapet Occident, Malmö, 1979

Frihetens ombudsman, Artiklar om Ismail Kadaré, Poesisällskapet Occident, Malmö, 1980

Tankekedjor, Dikter, Poesisällskapet Occident, Malmö, 1980

Ett eget liv, Roman, Inferi, Bollnäs, 1981

Malmö Blues, Dikter, Rallarros, Torsby, 1983

Fugor, landskap, Dikter, Kaleidoskop, Åhus, 1985

Elvaårslandet. Om litterär gestaltning i skolan, Liv i Sverige/ Arbetslivscentrum, Stockholm, 1986

Människans nödvändiga val. Ett reportage, Poesisällskapet Occident, Malmö, 1986

Sången om saknaden, Dikter, Symposion, Eslöv, 1986

I hundens tecken, Dikter och grafiska bilder, med Bengt Berg och Leif Nelson, Bra Böcker/Bra lyrik/ Kaleidoskop, Åhus och Höganäs, 1987

Äntligen ensam, Prosa, Janus, Uppsala, 1987

Förbannade tystnad, Roman, Interculture, Stockholm, 1988

Nu förstår jag hur det känns, LL-bok, Rallarros, Torsby, 1988

Blått stål, Dikter, Symposion, Eslöv, 1988

Intifada, rapport från ett palestinskt uppror, Interculture, Stockholm, 1989

Världens jude, texter om Israel, Studiekamraten, Tollarp, 1992

Melankolin. Dagböcker och resor, Studiekamraten, Tollarp, 1993

Till min älskade, Dikter, Studiekamraten, Tollarp,1995

Som om hopp funnes, Brev, med Per Helge, Studiekamraten, Tollarp,1996

Simone och fjärilen, Roman, Gondolin, Eslöv, 1996

Minnen av hennes kropp, Roman, Studiekamraten, Tollarp, 1996

Förensligandet, Prosa, Accent, Bjärnum, 2000

Den tysta zonen, Essä, Accent, Bjärnum, 2001

Politisk geografi. Prosavandringar i sju städer, Occident, Kristianstad, 2002

Ökenvandring, politisk geografi del två, Occident, Kristianstad, 2003

Kärlek och längtan – en personlig berättelse om den portugisiska fadomusiken, h:ström, Umeå, 2004

Kön, klass och kultur, politisk geografi del tre, h:ström, Umeå, 2005

Kärlek och längtan – en personlig berättelse om den portugisiska fadomusiken, reviderad och utökad ny upplagah:ström, Umeå, 2005

Skrivandets portar, litterära samtal med tio kvinnliga författare. Med och om Anne-Marie Berglund, Gabriela Melinescu, Suzanne Brøgger, Pia Tafdrup, Ida Jessen, Nina Malinovski, Agneta Pleijel, Agneta Klingspor, Birgitta Boucht och Janne Teller, Prosatexter, Artéa, Växjö, 2006

Stormar och vilopunkter. Om mänsklig svaghet, utsatthet och styrka, h:ström. Umeå 2006

Sista vinterresan/The Last Wintertrip. Poems in Swedish, French, English,Danish, Portuguese, Albanian, Hungarian, Belarusian and Polish, Occident, Kristianstad, 2006


Musiken som föddes bortom haven… Essäer, samtal och analyser om fado och saudade-kulturen,Artéa, Växjö, 2006


Öland en vinterresa, Bild och textboktillsammans med Astrid Nydahl, Peter Bjuhr Ord och Bild, Malmö, 2007

Inre frihet. Dagböcker och anteckningar, Occident, Kristianstad, 2008

Lissabon – miljöer, människor, musik, tillsammans med Ulf Bergqvist, Peter Bjuhr Ord och Bild, Malmö, 2008

Alla de andra som också skrev, essäer och anteckningar, Tusculum, Enhörna, 2009. Slutsåld.

En centraleuropeisk afton. Brevväxling med Alvar Alsterdal, Tusculum, Enhörna, 2010. Slutsåld.

Långsamhetens nej. Essä, Tusculum, Enhörna, 2010. Slutsåld.

Kulturen vid stupet. Essäer och reflektioner, Vaka över ensamheten, Kristianstad 2011. Finns i lager.

Sextio år senare. Mellanöstern, den libyska krigsvåren och islamismen. Vaka över ensamheten, Kristianstad 2012. Finns i lager.

Black Country, Vaka över ensamheten, Kristianstad 2012. Slutsåld.

Medborgaren, makten och moskén, Vaka över ensamheten, Kristianstad 2013. Finns i lager.

Solitär i nyspråkets tid, Occident, Kristianstad 2013. Finns i lager.

Identitärt. Om rötter, identitet och politisk aktivism, Occident, Kristianstad 2014. Slutsåld.

Antecknat i krigstid. Occident, Kristianstad 2015. Finns i lager.

Ett barn är fött på Sevedsplan. Occident, Kristianstad, 2015. Slusåld.

Vardagar före sammandrabbningen. Occident, Kristianstad, 2016. Finns i lager.

Ett huvud är mer än fyra hundra struphuvuden. Occident, Kristianstad, 2017. Finns i lager.

Från All My Loving till Allahu Akbar. Occident, Kristianstad, 2019. Finns i lager.

Skanderbegs ättlingar. En krönika om albaner i Albanien, Kosova och Sverige. Occident, Kristianstad 2020. Få exemplar kvar. 

Sedan möttes vi i Paris. Breven från Anne-Marie Berglund. Med foton av Hideo Matsumoto. Occident, Kristianstad 2021.


Översättningar


Kom och visa mig dina gudar!, Nina Malinovski, Översättning: Thomas Nydahl, Symposion, Eslöv, 1988


Förändringar, Nina Malinovski, Översättning: Thomas Nydahl, Studiekamraten, Tollarp, 1994

Wienerdagar, Stig Dalager, Översättning: Thomas Nydahl, Studiekamraten, Tollarp, 1988

Bob Dylan-lexikon, Karsten Jørgensen, Översättning: Thomas Nydahl, Accent, Bjärnum, 2003

Tårarnas fabrik, Valzhyna Mort, översättning: Thomas Nydahl, h:ström, Umeå, 2007

Språket som svalan bor i dess hjärta. Belarus Litteraturresan, en antologi, Midsommar förlag, Enskede, 2011, medverkan med översättningar av Valzhyna Morts dikter.

Redaktör och språkgranskare för den svenska översättningen av Inger Christensen: Hemlighetstillståndet. Ariel skrifter, Knoppar, 2011.

Antologier

Morgon över Sverige, 1976


Unga diktare, 1978

Unga diktare, 1979

Årets dikter, 1983

Konsten att skriva en novell, 1977

Förstamajboken, 1977

Förstamajboken, 1978

Från Axel Danielsson till Sjöwall-Wahlöö, 1981

1980-talet, visioner av vårt nya årtionde, 1980

Europas hjärta, fjorton röster om Eslöv, 1983

Ystadiana, Ditte Cederstrans författarskap, 1988

Under den synliga skriften, Lars Gustafssons 60-årsdag, 1996

Politisk korrekthet på svenska, 1998

Litteratur med våra ögon (Helsingfors), 2004

Hans Christian Andersen, 2004

Authors take side on Iraq and the Gulf war (London), 2004


Hamnarnas musik. Sjöfartsmuseet i Göteborg, 2006

Vandringar och speglingar (Helsingfors), 2008

Swedish-Czeckoslovak Solidarity 1968-1989 (Sweden), 2011

Tidskrifter


Rallarros nr. 17, 1977


Drita, Albanien i juli 1978

Rallarros nr.45, 1982

Rallarros nr.44, 1982

Rallarros DK-82, 1982

Rallarros nr.48, 1983

Lyrik (Danmark) nr. 19-20/1980-talet

Åttiotal nr. 17-18/ 1984

Kalejdoskop nr. 5-6/ 1984

Kalejdoskop 1.1985

Svenska i skolan nr. 26/1986

Judisk Krönika, ett större antal reportage, recensioner och artiklar under 1980- och 1990-talet.

Signum nr.4/2001

Signum nr.3/2001

Subaltern nr. 1/2004

Nagy Világ (Ungern) nr 7/2006

Nagy Világ (Ungern) nr 3/2006

JL JORNAL DE LETRAS ARTES E IDEIAS,  Lissabon november 2006


Nomos (Danmark), nr. 4:1, 2006

Horisont 4/2007

Horisont 4/2008

Horisont 3/2008

Horisont 1/2008


Tidskriften Studiekamraten/ Ariel, samtliga nummer 1987 – 1997.

Tidskriften Axess, nr 1/2009

Tidskriften Axess, nr 1/2010

Tidskriften Axess, nr 2/2010

Tidskriften Axess, nr 3/2010

Tidskriften Axess, nr 4/2010

Finsk Tidskrift, nr 1/2010


Voices of Albanians, Tirana 2019

Nacional, Tirana 2019

Epoka e re, Pristhtinë, Kosova 2019 

Diverse albanska tidningar och tidskrifter i Albanien och Kosova, 2020.


Medarbetat i BTJ:s Sambindninghäfte med recensioner av fack- och skönlitteratur under många år, fram till hösten 2013.


Sedan 1975, medverkan i följande tidningar (som litteraturkritiker och/eller kulturjournalist):



Proletären, Gnistan, Rödluvan, Klassekampen (Norge), Arbejderen (Danmark), Helsingborgs Dagblad, Kvällsposten (medarbetade under 25 år, fram till 2006), Dagens Nyheter, Expressen, Kristianstadsbladet (regelbunden medverkan som litteraturkritiker till och med våren 2010), VLT, Ny tid (Finland) och andra.

Medarbetat i varje nummer av Astra Nova (Helsingfors) med litteraturkrönikor sedan mitten av 1990-talet fram till 2010.

Medarbetat i musiktidskriften LIRA med ett stort antal texter om fado samt med recensioner av ny musik på cd.

Redaktör för tidskriften Studiekamraten/Ariel 1987 – 1997 (6 nummer per år).

Förläggare för Studiekamratens förlag 1991-1997 (60 utgivna boktitlar). 


Driver bloggen Inre exil: https://inreexil.blogspot.com/



 
 

Emmanuelle Pagano: Jag talar om kärlek (Norstedts, översättning av Kristoffer Leandoer)

Kärleken följer oss genom livet. Som känsla, fenomen, livsglädje, ja den följer oss i vått och torrt och därmed också när vi har det som svårast. Hur skulle vi annars orka?

Jag började läsa Emmanuelle Paganos bok med viss skepsis. Det tog två sidor och så förstod jag vad det är för slags bok. Här blandas enradingar med ett par sidor långa/korta texter. De är individuella. Det är alltså inte frågan om en sammanhängande text med dialog. Tvärtom: varje text uttalas och/eller skrivs av en unik person. Och här finns vi alla representerade: hetero-, homo- och allt annat som idag har namn jag inte lärt mig än. Unga, gamla, ensamma, parade, letande, lyckliga, fullbordade, övergivna, rusigt älskande. Ibland är en rad banal. Ibland är den genial.

"Varje gång vi träffas på nytt är det som att långsamt snöra upp våra kroppars ligament, häkta upp våra leder."

"Hur säger man till dem som älskar en att de inte älskar en? Hur säger jag till honom att jag inte vill veta av hans kvävande kärlek, att det inte är kärlek?"

"Han får fenor när han klär på sig."

"Det var riktigt kallt och jag hade inga handskar. Jag tinade händerna mellan mina lår innan jag vidrörde hans hud med dem."

"Det jag saknar mest är ljuden, ljuden av vår kärlek, hur det lät när vi älskade och när vi sov ihop, hur det lät när vi vaknade upp."

Man kan läsa den just så, i små portioner. Som några visa ord - en rad per dag. Jag låter den ligga framme och finner några tröstande ord om detta, det svåraste och mest självklara: kärleken.


lördag 6 februari 2016

Patrick Modiano: För att du inte ska gå vilse i kvarteret (Elisabeth Grate Bokförlag, översättning av Anna Säflund-Orstadius).

Författaren Jean Daragane får ett telefonsamtal som gör honom brydd. Någon säger sig ha hittat hans adressbok och vill diskutera ett specifikt namn i den (utöver att lämna tillbaka hittegodset): Guy Torsel.

Daragane är säkert uppriktig när han säger att han inte vet vem det är, det är i alla fall inte ett namn han känner igen.

Modiano gör som han brukar, han tar läsaren med ut i Parismörkret, men också i dagarnas tysta solsken. Adresserna är noggrant angivna (även om de kanske inte alltid existerat i den verkliga världen). Daragane tar taxi till ett café där han ska möta upphittaren och hans kvinnliga sällskap, Chantal Grippay. Mannen själv presenterar sig som Gilles Ottolini. Det visar sig att han i själva verket har journalistbakgrund och att han arbetar med något, en bok eller en artikel, där Guy Torsel har en viktig roll, utifrån en tidningsnotis.  Daragane känner av hotfullheten, den är diffus men märkbar, och han vill lämna platsen. Platsen där han vandrat i femtio år förefaller plötsligt helt främmande.

Här har Modiano lagt ut sitt nät. Nu är det bara att följa med. Det kommer då att öppna sig parallella berättelser som utspelar sig både i det nu där Daragane rör sig, och i det förflutna, där han som barn rör sig i berättelsens epicentrum. Här blir skuggorna fler, mörkret tätare. Som när vi försöker se ner i vår egen barndom och egentligen inte kan uppfatta miljöer och människor helt tydligt, men ändå så pass att vi känner igen oss. Vi ser bokstavligt talat på oss själva och vi vet hur livsberättelserna hänger samman.

Modiano är en mästare på denna parallellitet. Han kan ibland förbrylla, då får man ta ett steg bakåt och förstå att berättelsen bytte tidsperspektiv, och så är man tillbaka inne i den igen. I just den här berättelsen spelar Daraganes debutroman en stor roll, liksom de människor som omgav honom i barndomen. Jag avslutar med ett citat som säger något väsentligt om stämningen och tonen i romanen:
”Och nu, där på trottoaren, i indiansommarens milda, tidlösa ljus över Paris gator, tyckte han än en gång att han låg på rygg och flöt. Det var en förnimmelse han hade sedan något år tillbaka, inte mer, och han undrade om det hade med den annalkande ålderdomen att göra. Som mycket ung hade han upplevt stunder då han halvsovande drev bort – ofta efter en sömnlös natt – men numera var det annorlunda: en känsla av att med frånslagen motor, i friläge, vara på väg nedför en sluttning. Hur länge till?”

Man kan förstås läsa en roman av Modiano redan av det enkla skälet att han språk är så njutbart och vacker (och då når det mig i en fin svensk översättning). Det försöker jag göra. Den här gången var det något alldeles extra.