onsdag 25 november 2015

Nygammal kejsarordning

Foto: Astrid Nydahl
Kejsaren är naken! Kejsaren är naken! De ropade och ropade för att alla skulle se det. Fascister! Rasister! Islamofober! fick de till svar. Några drog sig undan, gömde sig inomhus. Några blev rasande eftersom de inte bara anade utan med förnuftet förstod att kejsaren verkligen var naken. När det såg som allra svårast ut, när alla diskussioner runnit ut i sanden och ingen längre orkade argumentera kom hela kejsarens följe springande med kläder. De hade sett hur det förhöll sig. De slutade inte skrika okvädningsord för det. Kejsaren klev upp på tronen med nytt självförtroende. En av hovdamerna fällde en tår för att hon tänkte på hur makten skulle administreras ute i kejsardömet. Men kejsaren själv log mot folket. Han trodde att han aldrig mer skulle behöva skämmas för sitt ändlösa slöseri och lättsinne.


tisdag 24 november 2015

"Liv och hälsa och viktiga samhällsfunktioner står på spel..." MSB om situationen i Sverige

Foto: Astrid Nydahl
Redan i torsdags i förra veckan kom det en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Aftonbladets Lena Melin, en av de aggressivaste socialdemokratiska försvararna av den rådande ordningen och tongivande ledarskribent skrev då:
”Liv och hälsa och viktiga samhällsfunktioner står på spel i spåren av flyktingkatastrofen. Och det kommer att bli ännu värre.”
Efter regeringens presskonferens under tisdagen trodde jag att det mesta som myndigheterna hade att berätta redan nått tv- och radio-nyheterna. Men jag har inte hört ett ord om att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap redan den 19 november slog larm.

Lena Melin igen:
”Den senaste är inte bara en larmrapport. Den måste snarare betraktas som ett nödrop. Sverige har flera mål för vår inre säkerhet. Men två av dem, att värna människors liv och hälsa och att samhället fungerar, står nu på spel enligt MSB. Eller som myndigheten skriver på knastertorr kanslisvenska:
- Även med aktörernas nu vidtagna åtgärder föreligger stora utmaningar för värnandet av målen för vår säkerhet, främst med avseende på liv och hälsa samt samhällets funktionalitet.
Hur kunde det bli så här? Värst är läget i Skåne, Västra Götaland och Stockholm där kommuner och andra myndigheter snabbt behöver få mer kvalificerad personal. Annars kommer de från och med december månad inte kunna fullgöra sina plikter.”
Det förstår vi ju, i alla fall om vi lever i verkligheten. Men nu finns det således en myndighet som konstaterar, med Melins ord:
”Sjukvården är ett område som är drabbat. MSB talar om begynnande undanträngningseffekter vilket betyder att sjukvården inte kan ta emot alla patienter. Det är det de menar när de säger att målet om att värna liv och hälsa står inför stora utmaningar.”

Är jag sedan förvånad när jag får veta att det är allra värst i bland annat Skåne? Så dum är jag inte. Så oinformerad är jag inte. Kom nu ihåg detta, alla ni som instämt i den förra regeringens melodi "Öppna era hjärtan" och den nuvarande regeringens instämmande i kansler Merkels "Det klarar vi". Båda melodierna var, för att använda ett uttryck myntat av Hasse Alfredsson, "falska som vatten".


Regeringen, invandringen, islamisterna och ryska bombplan

Östersjökusten. Foto: Astrid Nydahl






Det var en dag som bara är att lämna till glömskan, tisdagen. Det ena mörkret efter det andra seglade in över mig.

När det gick mot kvällsmörker stod vår högsta ledning - statsministern och hans vice - inför folket. De kallade det presskonferens. Inget kunde ha varit mer bedrövligt. Hur länge till ska Teskedsgumman få vara vice statsminister? Hur länge till ska de kosmetiska försöken kallas "åtgärder" och bli tagna på allvar? Vi måste ha en av Europas absolut sämsta regeringar i en tid av internationell kris på avgörande områden. Vad som kunde ha blivit en enad front mot dödskulten IS tycks ha kapsejsat i och med Turkiets, och därmed NATO:s, pinsamma nedskjutning av ett ryskt bombplan. 

Vad kunde den svenska nationen ha bidragit med i den här situationen? Utlåning av ett JAS-plan? Fjorton frivillig-värnpliktiga flickor och pojkar i nystruken uniform? Får man i vanlig ordning be om Alvedon och ett paket bra plåster så är det allt.

Samma plats. Foto: Astrid Nydahl



IS är det ena, mycket tydliga, exemplet på vad vi står inför. Inte längre fram utan just precis nu. Det andra är den fortsatta inflyttningen av unga, huvudsakligen muslimska män från arabvärlden och Afghanistan. De är många, sedan länge alltför många. Men de fortsätter anlända och ingen, jag understryker ingen, av de så kallade åtgärder som nu föreslås kommer att ändra på det. Däremot blir Öresundsbron nu för alla oss som lever och verkar här ett hinder. Ett hinder för resor, ett hinder för möjligheterna att arbetspendla, nåja, kanske inte ett hinder i cement men väl ett hinder som slukar tid, tålamod och möjligheter. 

Polismyndigheten går redan på knä. SÄPO utsätter den samtidigt för patetiska terroristjakter som tycks vara såpbubblor och Migrationsverkets handläggare är nu tidigare anlända syrier som får skaka hand med landsmännen och välkomna dem till Absurdistan. Så ser det ut. Och själv vet jag varken ut eller in när jag tänker på planerna vi hade att fly Skåne under julhelgen.

Ingen vet längre något om morgondagen. Vet vi ens något om den kommande natten? Julköpenskapen är i full gång. Tomtar och troll smyckar städerna. Julen kom redan i slutet av september och nu höjer den rösten för varje dag. Men först ska konsumenterna - den muntra skaran - harva sig igenom en svart fredag och köpa allt det de inte behöver till lägre pris.

Kriget står inte för dörren. Kriget pågår. Och vår regering stickar på en mycket lång halsduk som nog aldrig blir färdig.


Tankar i nedstämdheten

Revhaken, Äspet den 24 november. Foto: Astrid Nydahl
Det är en vidrig dag denna tisdag. Inte mycket kan lyfta den ur grånaden. Inte ens den annars så fina stunden vid Revhaken i förmiddags.

För att i alla fall försöka få in lite ljus i tillvaron hade vi tänkt fly till London över jul. Nu kommer den ena resevarningen efter den andra och det känns alltmer oklart hur det ska bli. Senast igår kom en varning från U.S. State Departement som avslutas med orden "Exercise particular caution during the holiday season and at holiday festival or events".

Ett ämne att begrunda här, är förstås min nya Malmöbok. Den har fått en bra start med många utskickade exemplar runt om i landet. Naturligtvis inga pressrecensioner än, men Lars Vilks skriver fint om den idag. Han har förstås alldeles rätt i att jag kan vara "besvärlig" och att jag är en "fullblodspessimist"; inte minst en dag som denna känner jag mig så.

När jag såg att NATO-landet Turkiet skjutit ner ett ryskt stridsplan tänkte jag också att detta blev resultatet av allt fagert tal om samarbete mot IS. Faran nu är väl istället att vi återgår till punkt noll där konfliktrisken på betydligt högre nivå återställs och att IS i lugn och ro kan fortsätta sina massakrer och sin perversa dödskult, både i Syrien och på europeisk mark.

Nedstämd eller inte: det blir alltid stunderna vid havet som räddar mig från den yttersta kanten. Då behöver jag inte ens luta som sjöbodarna efter stormen.

Vid senaste ovädret tog havet nästan med sig några små bodar. De lutar sig betänkligt mycket utåt.
Revhaken igen, foto: A. Nydahl







Spinoza diskuteras i understreckare

Amsterdam på 1600-talet
Eftersom jag själv sedan en tid tillbaka brottas med Spinozas Teologisk-politisk
traktat ( i översättning av Niklas Olaison) vill jag ta tillfället i akt att visa er Ervin Rosenbergs understreckare ur Svenska Dagbladet idag 

Rubriken är: Spinoza satte fingret på teologins oförnuft, och jag visar bara några korta avsnitt, samtidigt som jag rekommenderar er att läsa hela texten här.
Få böcker i världshistorien har blivit lika angripna som Spinozas ”Teologisk-politisk traktat”, där den nederländske 1600-talsfilosofen ­före­språkade en förnuftsbaserad relation till den religiösa tron. Nu finns boken för första gången i sin helhet på svenska (...)
Mot bakgrund av att Spinoza livet igenom säger sig ha strävat efter att skriva lidelsefritt om männi­skornas beteenden och redan i ”Korte Verhan­deling” gjort varsamhet till motto, håller man lätt med Fredrika Spindler som i sin inledning till den svenska utgåvan kallar ”Teologisk-politisk traktat” för ”ett polemiskt, politiskt och synnerligen personligt verk”. Den är en i högsta grad passionerad skrift (...)
Brevväxlingen med Henry Oldenburg visar att Spinoza, trots att han då bara hade ett publicerat verk bakom sig, måste ha utsatts för hårda angrepp för påstådd ateism. För att vederlägga dessa anklagelser gör han en paus i det påbörjade arbetet på ”Etiken” för att skriva ”Teologisk-politisk traktat” (...) 
Under senare delen av 1660-talet kunde Spinoza inte ignorera förebuden om att det relativt liberala styre som hade hållit de kyrkliga anspråken och prästerskapets inblandning i statens affärer stången gick mot sitt slut. Ett smärtsamt bevis på förändringen var processen och den hårda fängelsedomen den 27 juli 1668 mot den ”blasfemiske” fritänkaren Adriaan Koerbagh, en av Spinozas nära vänner. Mot den bakgrunden förstår man den för Spinoza bittra tonen, invektiven mot prästerskapet och den oblidkeliga misstro mot vulgus (folkmassan), som är ett genomgående drag i ”Teologisk-politisk traktat” och som lyste med sin frånvaro både i ”Korte Verhandeling” och i ”Förståndets förbättring”.
Guds påbud och försyn är samma sak, tron på mirakler är en absurditet, ”ju mer kunskap vi har om de naturliga tingen /.../ desto mer fullkomligt känner vi Guds väsen (som är alltings orsak)”, skriver han i kapitel fyra. Var och en ska ha full rätt att fritt bilda sig åsikter i religiösa frågor – sann fromhet manifesteras hursomhelst inte i ord utan i handling. Att hindra fri åsiktsbildning är olycksbringande: ”Vad de uppror beträffar, vilka uppviglas under sken av religion, uppstår de just av detta att man stiftar lagar om teoretiska frågor och därför att åsikter betraktas som förbrytelser och straffas som brott.” Teologin och filosofin ska hållas åtskilda (det ”är hela verkets främsta avsikt”), de är inte underordnade varandra, och teologin bör inte inkräkta på filosofins område, teologins syfte är att ”lära ut lydnad”, filosofins att sträva efter sanning och vishet. Skriftens budskap, upprepar Spinoza gång efter annan, är avpassat efter den obildade mängdens förstånd, filosofin sysslar med annat och talar ett annat språk (...)
Spinozas misstro mot den råa mängden kommer till uttryck redan i den avslutande delen av förordet (som olyckligt nog fattas i den svenska utgåvan). Där förklarar han att han skriver ”Teologisk-politisk traktat” för den filosofiskt intresserade läsaren, de andra råder han att inte att läsa den, han har ingen anledning att hoppas att hans traktat ska kunna vinna deras gillande. ”Jag vet”, skriver han, ”att det är omöjligt att hos dem utrota fruktan och vidskepelsen”.
Lite längre fram i sin understreckare berör Rosenberg den idag så högst aktuella demokratifrågan och skriver:
Varför är demokratin att föredra framför andra styrelseformer? Spinoza hävdar att det demokratiska styrelseskicket är ”det mest naturliga och det som mest närmar sig den frihet som naturen till­erkänner varje människa. Ty i det överför ingen sin naturrätt till någon på ett sådant sätt att han inte i fortsättningen blir tillfrågad, utan till hela sam­hällets majoritet, av vilket han utgör en del”. Demokratin är inte bara det mest naturliga, den är också den styrelseform som lättast kan undgå att drabbas av uppror och upplösning. ”Till detta kommer att man under ett demokratiskt styre ännu mindre behöver frukta orimligheter, ty det är nästan omöjligt för majoriteten av en folkförsamling, om den är stor, att enas om något orimligt.”
Ett sådant styrelseskick förutsätter fri åsiktsbildning, det kan inte existera utan åsikts- och yttrandefrihet. Mycket riktigt fastslår traktatens sista kapitel att 1) ”denna frihet kan tillerkännas alla utan att kränka de härskandes rätt och myndighet”, 2) ”alla kan ha denna frihet utan att man behöver göra avkall på lugnet i staten”, 3) ”alla kan ha densamma utan men för fromheten”, 4) ”alla de lagar som stiftas om teoretiska spörsmål är fullständigt onyttiga”, 5) ”denna frihet inte bara kan erkännas utan men för lugnet i staten, fromheten och härskarens rätt, utan att den för att bevara allt detta även bör erkännas”.
Vi har anledning att läsa denna frihetens och demokratins förkämpe och fyrbåk från det tidigmoderna Europa. Läsningen av hans verk ger en sann intellektuell glädje.

måndag 23 november 2015

På synundersökning

Margot Wallström på synundersökning inför ett regeringssammanträde:


Frusna ögonblick

Hela bildsviten är tagen av Astrid Nydahl på Landön den 23 november 2015.