måndag 16 november 2015

Mer om islamism. Nadira Naipaul om brittiska varianter

Lunds domkyrka. Foto: Astrid Nydahl
Utan att ha tillgång till egna, nya ord, bara en mängd tomhet i huvudet, vänder jag mig än en gång bakåt för att belysa det som nu sker. Den här gången till ett kort avsnitt ur min bok Black Country.

***

1996 kom en ganska ung journalist till London från Pakistan. Hon hade varit gift två gånger tidigare i sitt födelseland. Hennes flicknamn var Nadira Khannum Alvi och hon hade lärt känna den blivande Nobelpristagaren V.S. Naipaul medan han ännu var gift med Patricia Hale. 1996 gifte hon sig med V.S. och blev Nadira Naipaul. Bakom sig hade hon tio år som journalist vid pakistanska The Nation och hon hade delvis vuxit upp i Kenya.  Nobelpriset gavs till Naipaul 2001 med motiveringen ”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro". 
Nadira Naipaul verkar också ha en sådan syn på livet och världen – förmögen att göra en ”omutlig iakttagelse”. 
Det tycker jag mig se i hennes artikel om brittisk islamism som publicerades sommaren 2012. Redan artikelrubriken skvallrar om ärendet: ”Jag kan fortfarande se förföljelsen som fick mig att fly Pakistan – i ögonen på de flickor som jagas här i landet. Nadira Naipaul visar på de arrangerade äktenskapen och hedersmorden i Storbritannien.” Det är hennes större resonemang som är viktiga i artikeln. Hon visar hur det sämsta av seder och traditioner ur en pakistansk, islamistisk kultur tas med till ett europeiskt land, där de får utövas fritt och där ingen vågar klandra ens de mest barbariska av dessa seder.

Naipaul skriver om känslan av att lämnat fasorna bakom sig när hon flyttade till London 1996:
”Istället upptäckte jag att fasorna jag flytt följde efter mig här. De fanns överallt, och de gröper ur själva kärnan av allt det som britterna tror på."
Hon berättar om de unga brittisk-pakistanska flickor hon möter, som längtar efter att integrera sig, som ändrar sina namn för att de ska låta mer brittiska, som går ut och dansar och som verkligen inte längtar efter några arrangerade äktenskap:
”När jag talar med dem, så kokar de av ilska mot sina föräldrar – några av dem analfabeter – som insisterar på att gömma sig i muslimska getton, bygga kulturella barriärer och som vägrar integreras, och som avvisar varje samhörighet med ett brittiskt sätt att leva.”
Naipaul berättar sedan några skakande berättelser om hedersmord och andra ingrepp I den personliga integriteten. De fall hon återger har ägt rum både i Pakistan och i Storbritannien. Efter det riktar hon sig retoriskt mot läsaren med en rad frågor, och det är just i slutet av sin artikel hon visar på några nödvändiga förändringar. Hon frågar:
”Varför har upprepade regeringar i rad vägrat erkänna den incestuösa kultur som utvecklats i gettona? Varför vågar ingen utmana de existerande så kallade ’Islamiska parlamenten’ med sina bakåtsträvande lagar, som finns i städer som Bradford och Leicester? I dessa städer terroriseras de pakistanska befolkningar av medborgargarden som dyker upp oanmälda i hemmen och kräver att ramadan respekteras, och kontrollerar att alla infunnit sig till bönen. De tvingar butiker att stänga, de kontrollerar så att alla fastar och att kvinnorna bär slöja.”
Naipaul menar att detta är en form av terror. Men den syns sällan utåt. I islamiserade stadsdelar ser man främst de kvinnor som är klädda i slöja eller niqab, men man kan förstås inte veta vad som döljer sig bakom dem. Naipaul igen:
”Ingen muslimsk kvinna ska tvingas bära slöja. Ingen kvinna gjorde det på profetens tid. Dessa muslimer ser sig kanske som förebilder för sina folkgrupper, men de är fanatiker som gör livet till ett elände för unga människor som vill integreras. Nu är det hög tid för liberala muslimer att ta bladet från munnen. Försvararna av vår heliga multikulturalism måste visa vad de går för. Mitt budskap till de människor som förespråkar dessa getto-idéer är: ni måste åka hem igen för att få praktisera er form av islam. Det finns ingen plats för den här.”
När jag läser artiklar som denna blir min första tanke alltid: var finns det ”liberala” muslimer? Var finns ”liberal” islam? Jag har inga svar, men tror mig ibland bara ställd inför en retorisk utsmyckning som saknar verklighetsförankring. Det är inte detsamma som att säga att det inte finns människor med liberala och sekulärda idéer och som kommer från islams miljöer. De är kanske de viktigaste kritikerna av alla. 

Uppgörelsen med islams anspråk på den totalitärt formulerade ”sanningen” kan bara komma inifrån de muslimska miljöerna. Därför är Naipauls ord viktiga, på samma sätt som andra inom-muslimska kritikers ord är det.




Islam, massmorden och sharia. V.S. Naipaul analyserar "Fjärde riket"

Foto: Astrid Nydahl
Med anledning av den islamistiska terror som IS utövat i Paris i helgen vill jag här reprisera en principiellt viktig text. Inte bara för att den är viktig utan också för att mina egna ord rann bort med livskraften och förmågan.

***

Nobelpristagaren V.S. Naipaul skräder inte orden när han behandlar IS och islamismen. IS är, säger han i Mail on Sunday, det allvarligaste hotet sedan nazismens dagar. Inte nog med det, han gör också direkta jämförelser mellan den islamistiska och den nationalsocialistiska ideologin:
"Like the Nazis, Isis fanatics are anti-semitic, with a belief in their own racial superiority. They are anti-democratic: the Islamic State is a totalitarian state, absolute in its authority. There is even the same self-regarding love of symbolism, presentation and propaganda; terror is spread to millions through films and videos created to professional standards of which Goebbels would have been proud. Just as the Third Reich did, Isis categorises its enemies as worthy of particular means of execution from decapitation to crucifixion and death by fire. Whereas the Nazis pretended to be the guardians of civilisation in so far as they stole art works to preserve them and kept Jewish musicians alive to entertain them, Isis destroys everything that arises from the human impulse to beauty. Such barbarism is not new to history and every nation has suffered mass murder and barbaric cruelty in the past. That a European country in the 20th Century launched a holocaust on the basis of race is a matter of the deepest shame."
Om man i Sverige gör en sådan jämförelse blir man - tro mig, jag har fått erfara det - kallad högerextrem islamofob. Problemet är att ingen, som Naipaul här, tycks ha analyserat vari likheterna består. Naipaul räknar upp dem: antisemitismen, kärleken till professionell propaganda, avrättningsmetoder av särskilt slag som omfattar bland annat halshuggning och korsfästelse, förstörelsen av kulturarvet, massmorden och annat. Man kunde förvisso säga att grymheterna finns i många andra, totalitära läror. Men IS drar verkligen slutsatsen av sin ideologi - precis som nationalsocialisterna gjorde - att behandla andra på grymmast tänkbara sätt. Deras hat mot västerlänningar i allmänhet och judar i synnerhet tycks också på ytterst konsekventa sätt drabba också deras eget kulturarv, eftersom det är för-islamiskt, så påtagligt att man knappt ens behöver påpeka det. Bilden nedan är bara ett av många exempel på vilka uttryck detta tar sig.

Video has surfaced showing militants from the Islamic State destroying ancient artifacts at a museum in the Iraqi city of Mosul. Men are seen toppling statues and using sledgehammers and drills to destroy the artifacts. The Guardian reports one of the statues destroyed was a winged-bull Assyrian protective deity that dates back to the 9th century B.C.
Västerländska politiker tycks sakna varje förmåga att förhålla sig till detta barbari. Ministrar i Sverige säger till och med att "islamska lagar" ingenting "har att göra med islam". De tycks inte ha hört ordet sharia. Naipaul igen:
"The politicians of Europe and America, including David Cameron, Barack Obama and Francois Hollande, after every Islamicist outrage insist on describing them as a lunatic fringe. Their constant refrain is that these perpetrators of murder and terror have as much to do with Islam as the Ku Klux Klan has to do with Christianity or the testament of Jesus Christ. But does such political assurance bear scrutiny? Of course the politicians, church leaders and others who say ‘these atrocities have nothing to do with Islam’ are not making a researched or considered theological statement."
Det är förstås att göra sig dum att hävda detta. Det är klart att islamismen har allt med islam att göra. Utan islam hade sharialagarna inte funnits. Utan islam hade inte den mordiska krigarideologin islamism funnits. Naipaul kallar IS för "Fjärde riket" och i det har han nog dessvärre alldeles rätt.

Vill du läsa hela Naipauls artikel finns den under länken längst upp i texten

söndag 15 november 2015

I dödens närhet

Svanarna på ett gyllene stilla hav, söndagen 15 november. Foto: Astrid Nydahl
Döden grep tag i mig under lördagen. Döden har kvar sitt grepp. Jag avbokade allt, inklusive intervjuer om Malmöboken. Jag tog bort bloggen.

Vaknade så till söndagen, full av skräck och ångest. Alla förstår vad jag menar. Men jag skriver inget om det. Inte nu.

Vi tog oss ut till Östersjön. På stigen som går utmed vattnet mötte jag en dam som bor där året runt. Hon och jag samtalade om stillheten, solens guldglimmer i vattnet, hur man bäst tar vara på dagarna. Jag sa till Astrid: Har du tänkt på att detta är det gamla Sverige? Här bor det bara svenskar, och någon dansk. De lever sina liv. De odlar det som blir vår mat. De sköter om korna. De fiskar. Och vi har alltid varit välkomna dit. Astrid porträtterade svanarna. 

Allt var overkligt vackert. Det är den paradoxen jag inte orkar leva med. Hur kan det vara vackert samtidigt som en dödskult jagar oss och mördar så många den kan?

Tack till alla er som skrivit till mig denna söndag. Varje ord betyder återhämtning. Plötsligt befinner jag mig i ett sammanhang igen. Men hys inte för stora förhoppningar på mig. Det kommer att ta tid att kränga av sig detta dödsgrepp. Kan man någonsin göra det, eller måste man lära sig att hantera det, livs levande och ännu verksam?


Kanske tillbaka

Jag är överrumplad. Många hör av sig och ropar på min blogg. Så här är den igen. Men jag tiger. Jag kan inget mer säga. 

lördag 14 november 2015

Sweden, this way!

Foto: Steen R./ Snaphanen
Den här vägen! Där ligger Sverige.

Steen har varit på Hovedbanegården och fotograferat. Så ser det ut. Dag och natt. Dygnet runt. Och i Paris har vi sett resultat. Vi kommer att få se mycket mer. Ikväll förstärker man i London. I Belgien griper man jihadister. Och bara den obotligt korkade eller den naivt sovande försäkrar sig och de sina att läget är under kontroll.

Läs Katie Hopkins:
Inadequate passport checks, no holding centres—all to appease a multicultural ideal sold to us by certain elements of our state and its agencies.
Jeremy Corbyn says this is an attack on the vibrant multicultural cities we all know and love.
No, Jeremy, it isn't. It isn't. You stupid man. It's an attack on France, on French sensibilities and the French way of life. Mostly, it's an attack on parents and children.
Don't use this attack to defend multiculturalism. We don't all love multiculturalism. We don't all want equality the way you see it. We don't want to live where we are second-class citizens in our own country.
And I blame you. I blame you and every other zealot who tells me race is not an issue. I blame you who tell me all migrants are welcome. I blame you who tell me I am a racist when all I am is proud of my people.

Judisk ägare, proisraeliska arrangemang - de valde sin offer noga!

Bataclan concert hall Paris

Under eftermiddagen har det kommit intressanta uppgifter om konsertlokalen där minst 80 människor mördades av islamisterna i Paris. Det antyder att det också den här gången finns inslag av antijudisk terrorism, liksom vid de förra attentaten, som först riktades mot redaktionen för Charlie Hebdo och sedan mot en kosherbutik. Ett av de syregivande inslagen i jihadismen är just det teologisk-politiska judehatet. Med motivation från Koranen menar jihadisterna sig i såväl den enskilde "juden" som i den sionistiska ideologin och staten Israel se själva huvudfienden, han som måste dödas var han än visar sig (se nedan). Uppgiften om den förre ägaren till Bataclan aktualiserar temat. Där finns också uppgifter om att konsertlokalen tidigare angripits för att de haft pro-israeliska arrangemang. Jag vill dock understryka att detta är en motivbild bland många andra. Dessa jihadisters övergripande mål är kalifatet och alla vi "otrogna", oavsett om vi är kristna, judar, buddhister eller ateister, är per definition hinder på vägen dit. Det krig IS bedriver gör oss dagligen till tänkbara måltavlor.

Jag visar detta telegram från Times of Israel som visar vad det med all säkerhet handlar om:
The Bataclan theater, targeted in Friday night’s Paris terror attacks, was Jewish-owned for decades, but was sold two months ago, its former owners said. French magazine Le Point said early Saturday that the Bataclan, where at least 80 people were massacred by Islamic State gunmen on Friday night, has for years been the target of anti-Zionist groups as the Jewish owners often put on pro-Israel events. The publication quoted a member of the extremist group Army of Islam, who told French security services in 2011 that, “We had planned an attack against the Bataclan because its owners are Jews.” The Eagles of Death Metal, the band performing at the theater when the attacks began, played in Tel Aviv’s Barby club in July.
Pascal Laloux, one of the theater’s former owners, said Saturday that the theater was “sold in September after 40 years.”
“We’re devastated because we knew everyone who worked there,” he told Israel’s Channel 2 news. His brother Joel, the co-owner, told Channel 2 that they sold the theater on September 11, and he recently immigrated to Israel. He said he took a call from the theater at the time of the attack “and I could hear the gunfire.” He also said a member of the Eagles of Death Metal was “hit by a bullet and killed.” There was no confirmation of this. “There is blood everywhere,” he said.
Dessutom bör man noga reflektera över detta, som egentligen bara bekräftar vad vi sagt bra länge nu, nämligen att IS placerar ut sina massmördare på olika platser i Europa, där de senare ska aktiveras för sina uppgifter. Flyktingar? Pyttsan!:
Greece: Paris terrorist passed through nation as immigrant A Syrian passport found by police at the scene of the mass shooting in a Paris concert hall belonged to an asylum seeker who registered on a Greek island in October, a Greek minister says Saturday. “We confirm that the Syrian passport holder came through the Greek island of Leros on October 3 where he was registered under EU rules,” says a statement issued by Nikos Toskas, the minister for citizen protection. 
Avslutningsvis kommer här några citat som kanske kan kasta lite ljus över hur islamistens syn på oss otrogna kan formuleras teologiskt:
"Men för att de (judarna) brutit sitt förbund, har vi förbannat dem och förhärdat deras hjärtan, så att de rycka orden ur sitt sammanhang och glömma en del av de förmaningar de fått. Och du skall oupphörligen upptäcka bedrägerier från dem med undantag av ett fåtal." (Koranen, sura 5:16)
"Döda varenda jude som du får makt över " (Ibn Ishaq s. 369)
Profeten sade: Den yttersta dagen kommer inte förrän muslimer kämpar mot judarna. Muslimerna skall döda dem och judarna skall gömma sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga: Åh, muslim, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom! (Abu Huraira vol 4, bok 52 nr 177 eller Sahih Muslim, bok 41, nr 6985.) 
"När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem." (Koranen, 9:5)



Paristerrorn. Sammanhang och lärdomar?

Lunds domkyrka 13 november 2015. Foto: Astrid Nydahl
”Det som är säkert är att nästan alla franska partiledare som jag träffat under min tid har förefallit mig lika ovärdiga att leda landet, några på grund av brist på karaktär och begåvning, de allra flesta genom en fullständig brist på förtjänster.”
(Alexis de Tocqueville: Minnen, översättning av Per Magnus Kjellström).

Att dessa ord skrevs på 1850-talet gör dem sannerligen inte mindre träffande idag. Det finns inte i något europeiskt land en politikerklass jag skulle anförtro med de enklaste uppgifter. Inte en enda ledargestalt värd namnet. På 1990-talet hade jag förtroende för Tony Blair, och det var i ljuset av den nordirländska uppgörelsen, och senare hade jag det för Angela Merkel. Blair är sedan länge avklädd som en skojare i miljardklassen och därtill en krigsförbrytare av stora mått. Merkel framstår alltmer som ett godhjärtat skämt, utan ledaregenskaper men med gummiryggrad som kan böjas åt alla håll.

Så ser det ut i Europa. Så ser det ut i USA. Mot islamismen har vi ingenting att sätta emot så länge vi litar på politikerklassen. Det spelar ingen roll om vi är fransmän, britter, tyskar, svenskar eller något annat. Vi har ett gemensamt öde och vi närmar oss den slutgiltiga avgrunden.

Det är ingen tillfällighet att IS slog till mot denna symbolmättade adress.
Vilka lärdomar kan vi dra av terrorn i Paris? Den första lärdomen måste vara att fjäskandet för världens farligaste ideologi just nu, islam, måste upphöra. Det i sin tur måste innebära ett stopp för den massiva importen av unga muslimer som just nu pågår och där Sverige i vanlig ordning utmärker sig som ett extremfall. Vi bjuder bokstavligt talat in IS till våra byar och städer, föder och göder dem och upprepar mantrat "det är på sikt bra för nationen". 

Lärdomen måste också vara att den europeiska unionen i sin nuvarande form med Schengenavtalet och Dublinförordningen spelat ut sin roll. I bästa fall är den en strypsnara på det nationella oberoendet och dess möjligheter till handling. Europas nationer måste samarbeta, inte strypa varandra, i kampen mot islamismen och terrorn. Med ledare som uppvisar "en fullständig brist på förtjänster" kommer det att bli mycket svårt. Och det kommer inte att ske så länge vi lydigt ställer oss i kö för att rösta på de kvinnor och män som dragit ner oss i detta träsk. 

Personligen har jag varken fysiska eller psykiska krafter till något särskilt, men jag betraktar det som ett första steg - sedan många år - att vägra delta i det partipolitiska och parlamentariska spelet. Att bojkotta valen och att vägra vara valboskap är ett självklart steg. Det finns förstås andra.

Paristerrorn har ännu en gång understrukit allvaret i situationen. President Hollande har just beskrivit det som krigshandlingar.

Alexis de Tocquevilles Minnen kommer jag att recensera längre fram, när jag läst hela verket.