lördag 27 juni 2015

En fruktansvärd fredag igår

Nej, inte den frodiga grönskan utan den svarta åskan där bakom... Foto: Astrid Nydahl
Det är Ramadan just nu. Begrunda innebörden av det och läs vad Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet. Det finns inga undanflykter. Har inte funnits på länge. Det duger inte att, som David Cameron inför de slaktade brittiska offrens familjer säga, att detta "har inget med islam att göra". Om man inte är alldeles intelligensbefriad och oförmögen att se vad världen har att erbjuda oss inför Islamiska staten och terrorismen begrundar man dessa ord:
För ett år sedan utropade Islamiska Staten det återuppståndna Kalifatet. Årets ramadan är den första under denna nya era. Därför har IS uppmanat sina anhängare att begå terrorattacker världen över under den heliga månaden. Ett bara några dagar gammalt anförande från Islamiska Statens talesman Abu Muhammad al-Adnani riktade sig till ”Islamiska Statens soldater överallt”. Den heliga månaden skulle bli blodig. ”Det ligger slagfält framöver, detta är era vapen och här är ramadan”. Talesmannen betonade att ramadan ska bli ”en månad av katastrofer, nederlag och förnedring för otrogna överallt”.

fredag 26 juni 2015

Islamistiskt terrordåd i Frankrike + två nya terrordåd inom loppet av en timme

Så var det dags igen: en halshuggen och huvudet spetsat på fabrikens staket, två skadade, flera laddningar sprängda, Islamiska statens flagga visades, enligt presidenten var målet att spränga gasfabriken i Saint-Quentin-Fallavier, mellan Grenoble och det allt mer ökända islamist-fästet Lyon.

Frankrike står tveklöst högt upp på islamismens dödslistor. Både presidenten och premiärministern manar till ökad vaksamhet. Höjd larmberedskap i hela Frankrike antyder att de möjligen väntar sig och fruktar mer.

Fredens och kärlekens religion? "Detta har inget med islam att göra" - ja ni vet, vi kommer att få höra ramsorna igen. Vi som är immuna mot moskéernas och krigarnas agitation ser verkligheten sådan den är. Terrordåden är den en del av islamiska statens krig mot alla oss otrogna hundar. Ta inte miste på det.

Uppdaterat 13:52: två andra terrordåd pågår nu. I Tunisien stormas ett turisthotell (senaste nytt är att det rör sig om två hotell under attack). Minst nitton döda rapporteras redan och tunisiska Info Du Jour lade just ut denna bild:

Dessutom pågår ett attentat mot en shiitisk moské i Kuwait. Minst fem döda rapporteras. Rapporteringen sker också därifrån på Info Du Jour.

Islamiska Statens mördarband genomför idag alldeles uppenbart samordnade attacker i Europa och i arabvärlden.



Sunk-Sverige med knorr och ett ps om Kafka

Bortom sunket: ett förgiftat hav. Foto: Astrid Nydahl
Sverige kan verkligen vara sunkigt. Det är ingen ny insikt men den tål att upprepas. Under torsdagen gjorde vi som många människor gör, vi befann oss i en annan stad och ville äta en god måltid. Fann en lunchrestaurang med namnet Casablanca. Typiskt pizzerianamn. Men de serverade dagens. Vi beställde in panerad spätta med potatis. Svensk husmanskost. Nå, den kom in i form av frusen spätta som tinats och snabbstekts tillsammans med två missväxt-potatis och en halv tallrik full av något slags oidentifierbar sås. Jag frågade A. vad hon tyckte. Hon sa: "Fisken smakar pizza". Jag smakade på min och kontrade: "Fisken smakar hamburgare". Så sunkigt, varken mer eller mindre.

Den vänlige mannen och hans dotter - familjeföretagets representanter denna dag -  satt bredvid oss och han frågade om det smakade bra och om vi var nöjda. Klart att vi är vänliga själar och därför tackade vi för en god måltid. Det kommer inte att upprepas. Nästa misstag lär ske om femton år. Om man är en vuxen människa borde man ju inte gå in på sådana ställen. Ibland händer det ändå.

Vi gick till ett välbekant café efteråt för att trösta oss. Vi beställde in varsin dubbel espresso. Serverades av den unga, urtjusiga etiopiska kvinnan med de gyllenbruna afroflätorna. Jag berömde servicen och hon sa: "Det är ni värda". Som alltid serverade hon oss med största elegans. Man får en tår i ögonen och dricker sakta det heta kaffet. Också en sunkig dag i en främmande stad kan bli hur bra som helst. Helt främmande för staden är vi ju inte, och just därför hamnade vi på detta café.

***

För långläsarna rekommenderar jag en text ur veckans nummer av TLS om Kafka, det som börjar så här fint:
Prague, mid-1880s. A young boy has been keeping his parents awake by repeatedly asking for water; exasperated, his father picks him up and carries him to the communal balcony (or Pawlatsche), where the child is left for a while, dressed only in his nightshirt. This episode forms the dramatic climax of Franz Kafka’s “Brief an den Vater” (“Letter to his Father”), a lengthy epistle in which the thirty-six-year-old writer takes stock of his relationship with his father, Hermann. As cases of child mistreatment go, the incident is certainly harmless; indeed, Kafka concedes that Hermann used physical punishment only sparingly.
***

Och för er som helst bara tittar på bilder borde den här leda till mer än en tankeställare:

Trafikskylt i Saudi-Arabien på vägen till Mekka.     

torsdag 25 juni 2015

Kor, kor, överallt kor (eller möjligen kalvar)




















Ko (kalv) -sviten: Astrid Nydahl, juni 2015


onsdag 24 juni 2015

Folkvandringar, sommaren 2015

Foto: Astrid Nydahl
Vad är det som sker i Europa i relation till Afrika och Asien? Vad vi kallar det har mindre betydelse. Den gamle danske kultur- och senare utrikesministern Per Stig Møller har i en ny debattartikel i Jyllands Posten kallat fenomenet för folkvandring. Jag undrar om inte det är så nära sanningen vi kan komma. Liksom det skedde stora folkvandringar från Skandinavien av fattiglappar som önskade sig en bättre framtida i Nordamerika, vandrar idag syd mot norr i samma syfte. Vilka är de väsentliga skillnaderna. Per Stig Møller:
"Hvis ikke et område med stor befolkningstilvækst kan forsyne alle sine borgere, vil det implodere, medmindre det kan ekspandere. Kan den overskydende befolkning bevæge sig bort, gør den det. Sådan er det gået historien igennem. Den rummer en lang beretning om befolkninger i bevægelse. Romerriget var stabilt i århundreder, men brød sammen, da folkevandringerne fra Nord efterhånden tappede det for kræfter. I anden halvdel af det 19. århundrede eksporterede bl.a. Irland og Skandinavien deres befolkningsoverskud til Canada, Nordamerika, Sydamerika og Australien. Og nu vandrer store folkegrupper til Europa. Som nordboerne førhen sejlede til Amerika for at finde et bedre liv, sejler de nu til os af samme grund. Men Europa har ikke store øde områder, de kan bosætte sig i. Europa ligner snarere det gamle Romerrige, der lokkede med sin rigdom og frodighed og gjorde det i en sådan grad, at det gik til grunde. Nogle kommer til os på flugt fra forfølgelse i den arabiske verden, andre søger ly for krigen i Syrien. De er flygtninge og skal have beskyttelse, indtil de kan vende hjem."
Här kan man säga att han tar sin utgångspunkt. Vid platserna dit folkvandringen syftar måste det finnas både fysisk plats och andra (kulturella, ekonomiska, politiska) "utrymmen" för att det ska kunna fungera. Man anar redan av artikelns första meningar att Per Stig Møller tvivlar på det. Han hade inte jämfört med Romarrikets sammanbrott annars. Hur ser framtidsprognosen ut? Per Stig Møller igen:  
"Hvis vi nu forestiller os, at vi i Europa tager imod dem alle sammen, vil Europa ikke længere være ”det Europa, vi kender”. Europa vil få en ganske anden befolkningssammensætning end i dag. Der vil ikke længere være tale om en europæisk kultur, men om et konglomerat af kulturer, som kan fremkalde sammenstød mellem befolkningsgrupper i et omfang, vi slet ikke har set. Den terror, Europa allerede har oplevet, er i så fald kun en meget spæd begyndelse."

Europa kommer inte att vara samma plats om nu alla som vandrar norrut tas emot. Han gör här också en koppling mellan folkvandringen och terrorismen. Om man tänker efter en stund kan man förstå den kopplingen. Så gott som alla terrordåd som utförts i Europa har lokalt födda män som attentatsmän. De är lokalt födda men barn till invandrade muslimer, företrädesvis från arabvärlden. Kopplingen äger därmed sin riktighet. Det finns ingen anledning att förneka, särskilt inte som litteraturen och forskningen i minst femton år visat på sambandet.

Per Stig Møller är politiker, och därför är det självklart att han också ger några "konstruktiva förslag", i det han säger att vi måste försöka göra något:  
"Eller vi kan forsøge at gøre noget ved det. Vi kan gå i samarbejde med Afrika. EU kan indlede et tæt parløb med AU (Den Afrikanske Union), som rent faktisk fungerer, og som meget gerne vil i et tættere samarbejde med EU. Det europæiske erhvervsliv kan med udbytte flytte meget af det arbejde, det i dag får udført i Asien, til Afrika. Afrika er ikke og ønsker ikke blot at være en modtager af bistand. Det vil være en partner. Og Europa har i det lange løb brug for at have Afrika som partner såvel i den globale politik som i den globale økonomi."
Ungern och Österrike har i dagarna givit sina bud på "handlingsprogram". Ungern lämnar Dublinförordningen bakom sig. Reuters skriver:
Hungary on Tuesday suspended European Union asylum rules requiring it to take back refugees who have travelled through Hungary to other countries, and Brussels immediately called on it to clarify its action. Hungary's asylum system is overburdened, the most overburdened among EU member states affected by illegal immigration," a Hungarian government spokesman said. The asylum rules, known as the Dublin Regulation, were first drafted in the early 1990s. They require people seeking refuge to do so in the European country where they first set foot.
Och så bygger de förstås en mur för att slippa en öppen gräns till Serbien. Det råder delade meningar om innebörden av Ungerns linje, här kan man läsa vad de själva anser att de menar (på regeringens hemsida):
"Hungary continues to observe the Dublin Regulation; at the same time, it needs some technical patience before the acceptance of further illegal migrants as it is at this point in time unable to take care of them, State Secretary for Law Enforcement László Tasnádi said on Wednesday at the meeting of the Defence and Police Committee of Parliament."
Vad gör Österrike? De slutar behandla asylansökningar, punkt. Inrikesministern Johanna Mikl-Leitner meddelar enligt Reuters:
"Austria has stopped processing asylum requests in an effort to pressure other European Union member states to do more to help absorb waves of refugees pouring into the continent, the country’s interior minister was quoted on Saturday as saying. Vienna needs to “stop the Austrian asylum express” and become less attractive to refugees relative to its EU peers, Johanna Mikl-Leitner told Die Presse newspaper, renewing her demand for other countries to adopt fixed quotas for taking in asylum seekers."
Ungefär så skulle man kunna sammanfatta veckan i Europa, juni 2015. Jag tror, mot den bakgrunden att Per Stig Møller är en smula för positiv. Å andra sidan vet jag att det alltid finns politiker som säger sig ha funnit en lösning. Den sortens utfästelser har jag lärt mig ta med en smula salt.

Åskan, regnen, mörkret och medicinerna

Oppmannsjön. Foto: Astrid Nydahl
Att se sin egen ögonbotten på bild är som att blicka ut i universum. Så fick jag börja min dag. Först dropparna och väntan på vidgade pupiller, sedan undersökningen. Jag tittade på bildskärmen, ville hålla kvar den och se den fascinerande bilden, rik på detaljer och med sitt stora djup.

Hem till åskan och regnen. Hem till tystnaden och friden. De mörka rummen och deras höstkänsla.

Någon vill ta mig till Köpenhamn för firande på lördag. Jag känner ett starkt tvivel. Skulle mina ben klara det? Bara att sitta den långa tiden på tåget, insikten att smärtan alltid är större än lusten.

Jag har slutat med två mediciner. Helt på egen hand. Mår genast bättre. Ska mediciner göra oss sjukare? Hur har det kunnat utvecklas så smärtfritt för hälsans profitörer? Min förre husläkare sa en gång att alla vuxna i princip borde äta blodtryckssänkande mediciner, om inte annat så i förebyggande syfte. Inte utan anledning talade man för tjugo år sedan om Prozac-generationen. Även om SSRI-preparaten fick andra namn hos oss, är begreppet säkert giltigt än idag.

Regnen fortsätter. Mörkret tätnar. Det är en sommar för oss som hukar och gömmer oss undan människorna.


tisdag 23 juni 2015

Nietzsche om uppfostran

Foto: Astrid Nydahl
Ur Morgonrodnad, femte boken (i översättning av Peter Handberg) hämtar jag dagens lilla text av Friedrich Nietzsche:
443. Om uppfostran. - Så småningom har det gått upp för mig vad som är den vanligaste bristen i vårt bildnings- och uppfostringssystem: ingen lär sig, ingen eftersträvar, ingen lär ut - att uthärda ensamheten.
Kärnan i denna lilla text är kanske inte omedelbart synlig. Den bör både läsas om och betraktas/ begrundas långsamt.

måndag 22 juni 2015

Mohamed Omar: Antikalifen. Jag älskar västerländska värderingar (Augéli förlag)


Åskhimmel över Oppmanna, 21 juni 2015. Foto: Astrid Nydahl
Jag har ett antal gånger här i bloggen följt den Mohamed Omar vi lärt känna efter hans katastrofala islamist-år som började 2009. I den nya boken, just utkommen, skriver han själv om denna period som ”en resa mot mörkrets hjärta” och han betraktar den nu som ett avhopp från den egna västerländska kulturen och ett ställningstagande för fienden. 

Vem är då fienden? Jag tror att man skulle kunna beskriva denna mörkrets makt som fundamentalisten och fanatikern. Han som vägrar resonera, som i en ”helig bok” tror sig ha funnit den enda sanningen. Omar går den andra vägen, eftersom han förstått att ”islamismen var en återvändsgränd och att jag varit en idiot”. Det är ett starkt uttalande som inger respekt.
 
Alla texterna i den nya boken har publicerats som krönikor i nättidskriften Det Goda Samhället. Där ingår Omar i ett resonerande och reflekterande sammanhang, raka motsatsen till fanatismens tvärsäkerhet.

Det som präglar den nya boken är reflektioner kring hur fanatismen ser ut och hur den i mångt och mycket präglar vår tid. Omar har djupa kunskaper om miljöerna och idéströmningarna i svenska moskéer och han visar hur inpyrda de verkar vara av salafistiska och extrema hållningar. I detta avseende är han alltid konkret. Han visar med exempel vad han menar, som när Muslimska Familjedagarna 2015 som talare bjuder in en britttisk-irakisk aktivist från Muslimska Brödraskapet, grundare av Cordoba Foundation.

Kanske kommer någon att höja på ögonbrynen när de läser vad Omar idag anser om Israel (eftersom just det landet var ondskan själv för islamisten):
"Vad som händer i Israel är känt i omvärlden och diskuteras inom landet eftersom det är en demokrati med fria medier. Så är det inte i de arabiska diktaturerna."
Dessa rader finns med i ett kritiskt resonemang om Ship to Gaza som enligt Omar "liknar den stollige mullan" som alltid letar under gatlyktans sken trots att det inte var där han tappade sina nycklar. Omar anser att det finns ett ljus i annan mening, och det är Israels demokrati. Hans kritiker skulle säga att Omar bara bytt sida, men att han är densamme som innan. Om de säger så, visar de bara att de inte förstått vilken lång och svår väg Omar gått. Som jag ser det är hans kunskaper om teokratierna i arabvärlden viktiga för vår förståelse av skeendet. Att läsa hans texter i ämnet är i bästa mening bildande.

Omar ger sig också in i diskussionen om attentaten mot franska Charlie Hebdo och Lars Vilks och de olika förhållningssätten till attentatsmannen. Omar skriver: 
”Jag tycker det är dags att de som i Sverige och övriga västvärlden protesterar mot muhammedteckningarna, tidigare mot Lars Vilks och nu mot tidningen Charlie Hebdo, lägger korten på bordet så att vi förstår vad de egentligen vill. Menar de verkligen att icke-muslimer i väst ska tvingas följa deras tolkning av islams religiösa lagar? Till ett sådant krav kan vi bara säga nej – dessa lagar gäller inte i västvärlden.”
Hela Omars nya bok är matnyttig, oavsett om han skriver om Islamiska staten och dess kalifat, om Ayaan Hirsi Ali eller om sig själv som Antikalif. Låt mig bara bjuda på några rader ur bokens sista text:

”Ibland delar Antikalifen med sig av sina läsupplevelser. Jag utfärdar också fatwor om vad man som icke-rättrogen bör läsa. Dessa kallar jag recensioner. Och så har jag fatwor om vad man som icke-rättrogen bör tycka. Dessa kallar jag krönikor.”
Mohamed kom ut ur fanatismens med humorn i behåll. Jag kan rekommendera denna nya bok, som utifrån en svensk muslimsk synpunkt berättar något om farorna med fanatismen och rättrogenheten. Mohamed Omar vet vad han talar om och han har fått betala ett högt pris för sina erfarenheter och insikter.

Mohamed Omar skriver om omslagets upphovsman:

Christoffer Saar är känd bland konnässörer som illustratör och serietecknare i obskyra, lite anstötliga publikationer i USA och Australien. Senast fick han pryda några sidor i debutnumret av serietidskriften Sekvenser. Temat var yttrandefrihet, ett sådant där sataniskt västerländskt värde. Men Saar har också gett ut ett ”riktigt” seriealbum på Albumförlaget: Mitt namn var Ozymandias. Han jobbar på fler. Han är väldigt mycket 70-80-tal i sin smak och orientering och präglades under uppväxten av tidningarna Tung metall och 2000+. Av samtida svenska serieskapare är han liksom jag själv ett fan av den grymme Lars Krantz. Jag skickade Saar ett mejl och frågade hur han tänkte när han gjorde omslaget till Jag älskar västerländska värderingar:

Först och främst tänkte jag att det var fint att få förtroendet att göra omslag som skulle få ”presentera” sådana i mitt tycke så viktiga texter. Sedan tänkte jag på hur jag så systematiskt som möjligt skulle lägga upp arbetet för att få det gjort på två dagar. Två dagar innebär egentligen två nätter när man har ett dag-jobb, och man behöver sova lite grann på natten också. Det var med andra ord viktigt att inte misslyckas och ”sätta” bilden direkt. Därför beslöt jag att det som måste bli bra, bilden på en läsande Omar, skulle göras på ett separat ark. En dålig Omar kommer folk att lägga märke till och då spelar det ingen roll hur bra det andra blir. Rent krasst gäller det omvända också i viss mån – en bra Omar tillåter allt annat att bli mindre bra. (rent teoretiskt…) Omar tecknades, målades och skars ut likt en klippdocka och sedan gjorde jag bakgrunden. Jag ville att sakerna i bakgrunden skulle spegla ägaren som en sökare och tänkare, kanske rent av något av en mystiker. Någon som använder tingen som redskap i sitt tankearbete. Omar klistrades fast i fåtöljen med limstift när allt var klart. Det kändes lite som en kröningsceremoni.