söndag 25 januari 2015

De skilda läsarterna

Foto: Astrid Nydahl


"Ljus och skuggor. Böcker och andra nedteckningar de författar betyder olika ting för olika tänkare: den ene har i sin bok fört samman de ljusglimtar han lyckats stjäla till sig och ta med sig ur en uppflammande insikts strålar; den andre visar bara skuggorna, de grå och svarta efterbildningarna av det som dagen innan byggdes upp i hans själ." (Nietzsche i Den glada vetenskapen)
 
Varje dag avslutas med långläsning som pågår en timme eller två in på det nya dygnet. Bara där och då i tystnaden och friheten från människors göromål finner jag de rätta omständigheterna för verklig läsning. Den skiljer sig alltid från dagens ytligare bekantskaper i litteraturen. Men det gäller också att vara kräsen med vad man läser. Det kan pendla mellan ljusglimtar och skuggor, men det måste ha tyngd och mening. Att slösa bort en enda timme, dag- eller nattid, vore att förbryta sig mot sig själv. Det meningsfulla och betydande läsandet skiljer sig alltid från det som kallas "tidsfördriv". Att fördriva sitt eget liv och se det försvunna är kanske det mest meningslösa den moderna människor gör. Och hon gör det fullt medveten om vad det egentligen betyder.

Det är vinternatt nu. Snön har fallit, men det är mörkt, mörkt. Jag pendlar mellan trivsel och den starka känslan av vanmakt. Också denna söndag, som började för två sekunder sedan, går jag mot en ny rad av dagar, och de ska bland annat erbjuda återbesök på ortopedkliniken i Hässleholm. Livet pågår. Livet fördriver sig själv, det behöver man sannerligen ingen skräplitteratur för.

lördag 24 januari 2015

Från avgrunden - den existerande

Landön 22 januari. Foto: Astrid Nydahl
”Avgrunden finns inte om du står i dess djup” (Ur Lars Noréns Fragment)

Kan en människa sjunka så djupt ner i avgrunden att hon inte längre ser den, och ändå överleva? Kan hon börja klättringen uppåt från något hon inte är medveten om?

Lära sig skilja på sjukdom och sorg.

Lära sig se avgrunden också när man står i den.

Livets dagar är, som Cioran påpekat, en serie återkommande katastrofer. Mot dem måste man handla som om de inte existerade. Sända en ljusstråle som fragmentiserar dem. Utgå ifrån det givna. Utgå ifrån det allt som oftast förbisedda.


fredag 23 januari 2015

Kunst, blasfemi og ytringsfrihed - möte i Köpenhamn

Lars Vilks Komiteen markerer ​årsdagen for fatwaen mod Salman Rushdie med debatmødet

Kunst, blasfemi og ytringsfrihed


Det finder sted

Lørdag den 14. februar klokken 15-17 i
Krudttønden, Serridslevvej 2 på Østerbro
Entre kr. 75,- der betales KONTANT ved indgangen
Tilmelding til Helle Merete på helmerbri@gmail.com
eller 22 92 70 46 


​For hvor går grænsen? Er der nogen grænse? Skal man sætte sit liv som kunstner og aktivist på spil? Skæmmer kunst med et politisk budskab for kunstens udtryk? Har vi ret til at være blasfemiske? Og tør vi være det efter terrorangrebet på satiremagasinet Charlie Hebdo?

Mød tre mennesker med stærke holdninger til disse spørgsmål:



Fra Sverige: Lars Vilks, Muhammedtegner og kunsthistoriker.
Har igennem mere end fire år levet med politibeskyttelse døgnet rundt.



Fra Frankrig: Inna Shevchenko, leder af feministgruppen FEMEN, kendt for sine nøgenaktioner foran blandt andet kirker og moskeer. Er født i Ukraine og bor i dag i eksil i Paris.


Fra Storbritannien: Agnieszka Kolek, billedkunstner og kurator for Passion for Freedom Arts Festival. Kolek er født i Polen og bor i dag i London

Paneldebatten foregår på engelsk
Intro:​.​ Sociolog og debattør Jaleh Tavakoli og redaktør på Information Niels Ivar Larsen
Moderator: Journalist og forfatter Helle Merete Brix
Arrangør: Lars Vilks Komiteen www.larsvilks.com
Arrangementet er støttet af Statens Kunstfond

 

Märkesdag - en märklig dag

Foto: Astrid Nydahl
Det får bli ett andra inlägg denna fredag. Det är en märkesdag, nämligen vår sextonde bröllopsdag. Den firar vi förstås. Den sextonde bröllopsdagen inbäddad i våra snart tjugoett år tillsammans.

Jag läser Lone Franks svåra men mycket spännande bok Mit smukke genom. Det är en verklig djupdykning i allt som har med DNA- och genomforskning att göra. Det som kanske fängslar allra mest är hur det idag kan påvisas om människor tillhör samma familj i rakt nedstigande led. Hon berättar inledningsvis om hur forskningen på islänningar visar att männen som lever där nu är ättlingar till de norska vikingarna men att kvinnorna är av keltiskt ursprung, alltså ättlingar till de irländska kvinnor som vikingarna rövade med sig! Hon berättar också att av de judar med familjenamnet Cohen man studerat visade sig nästan 90% ha samma anfader!

När jag står vid havet och ser på svanarna och sedan vid hemkomsten studerar Astrids bilder av regndropparna i gräsmarkernas växter så fylls jag av ödmjukhet. Så stort - och så litet - är allt detta. Döden är skrämmande och motbjudande - men det uppvägs av att livet är ett sådant mirakel.


Terrorn och profeten - det oförlåtliga brottet

Landön 22 januari. Foto: Astrid Nydahl
Som bekant blir man aldrig förlåten om man har skojat med profeten. Ett sådant "brott" glöms aldrig bort. Därför finns det anledning att läsa den här artikeln i DN (som jag nedan citerar några stycken ur), där Kianoush Ramezan, nu aktuell som curator för utställningen “Sketch freedom cartoon expo” som visas under Göteborgs filmfestival, förklarar hur det fungerar:
"Kianoush Ramezan pratar fort och välformulerat på en engelska med vacker brytning. Men när ­attentatet mot Charlie Hebdo ­kommer på tal blir han tyst en stund. Sedan förklarar han att han kände flera av de mördade tecknarna.
2013 publicerades en dödslista i den islamistiska tidningen Inspire. Stephane Charbonnier, chefredaktör på Charlie Hebdo, var ett av namnen på listan. Bara timmar efter terrorattacken mot tidningen dök listan upp på Twitter. Då med ett rött kors över Stephane Charbonniers ansikte.
– Jag träffade Charb flera gånger och jag varnade honom under många år. Jag är uppvuxen i en ­islamsk regim, så jag vet. Det finns ingen preskriptionstid för den här typen av hot. De kommer att döda dig även om det så tar dem 30 år. De glömmer aldrig, säger Kianoush Ramezan.
Samtidigt påpekar han att till­varon i Paris gör att du sänker garden.
–  Det hände även med mig. Därför blev jag så chockerad när dåden inträffade. Jag hade glömt hot­bilden. Det var ett av mitt livs mörkaste dagar. Men vi tecknare tar hand om varandra. Det är rätt ­fantastiskt faktiskt. Bara kort efter dåden började vi skicka teckningar till varandra. Det hjälpte oss att läka. Nu är jag starkare än någonsin."

torsdag 22 januari 2015

Bild och dikt från Helsingborg - vila, begrunda

Utsikt mot Öresund från Helsingborg. Foto: Lennart Romberg

 

 

 




 
 
 
 
Vila vid denna bild och denna dikt. De kommer båda två från Helsingborg. Dikten nedan har Kaj Svensson skrivit. Vila, begrunda.
 
I WARSZAWA 23/12 – 14

Nabokovs ”Gåvan”
läser jag nu om
i Warszawa
som regnet dränker

Du sover och jag vakar
Avståndet är tusen mil
och allt för många ord för mycket 
Jag höjer ett molnigt glas
mot nattens långa skuggor
för att jag ännu är och förnimmer
förgäten i detta rum –

Kan det vandas trånga ljuskrets
åter bli vår;
de intima promenaderna
i Pålsjö skog?

              (Till Joanna)