måndag 12 januari 2015

Judehatarens renässans - ett försök till analys. Del 2

Judar dödas av korsriddare. 1200-talet
Judehataren historiskt – hur ser han och hon ut?

Kanske kan man börja beskrivningen med platser och epoker. Det förklarar inte så mycket men det ger en bild som man kan använda för vidare orientering.

Låt oss börja tidigt.

År 38 ska den första pogromen ha dokumenterats i Alexandria, då greker och egyptier gick till angrepp på judarna. Där kunde man förstås stanna upp och se var andra pogromer ägde rum tidigt i vår historia.

Men låt oss kika på en senare epok runt 1000-talet. Här formligen rinner det över i historieböckerna av antijudiska pogromer. Var ska jag sätta ner tangenterna? Slumpvis väljer jag de muslimska judeförföljelserna i Cordoba och Granada. Där slutade ju den mytomspunna ”guldålder” då det ska ha funnits så mycket ”fredlig samlevnad” mellan kristna, judar och muslimer, i Spanien just. Men man kan också ta sig en liten bit söderut, till marockanska Fez, där det år 1033 mördades sextusen judar i en pogrom.

Korstågens era kanske man bara ska hoppa över? Varför det i så fall? Enda skälet är att utrymme saknas. För det här är verkligen en mycket blodig period då såväl judar som muslimer piskades, våldtogs, fördrevs och mördades. Det handlar trots allt om tvåhundra år av europeisk historia, när detta pågick, fram till år 1291. Fick judarna sedan ett längre andrum? Det kan man inte påstå, eftersom de redan i samband med digerdöden på 1300-talet hamnade i hatets skottglugg. Vem kunde vara skyldiga till denna massdöd om inte judarna. Alternativ gavs inte. Juden var digerdödens sändebud.

Jag tror att Martin Luther 200 år senare skulle ha skrivit under på den beskrivningen! Hans hat var både teologiskt och personligt. Judarna stod för allt det som kristendomen inte ville vara. De ville ju inte erkänna Jesus som frälsaren, de vägrade låta sig konverteras och därför fanns det bara förföljelsens väg att gå i relation till dem. Luther lär till och med ha suckat när han tänkte på hur svårt de kristna hade att utrota judenheten.

Man ska komma ihåg att Luthers teologiska judehat haft oerhört stor betydelse alltsedan dess. Hans teser har samexisterat med den kristna kyrkans kärleksbudskap. Lutheraner är aktade representanter för den protestantiska kyrkan, också i vårt land. Man talar ogärna om hans judehat, men det finns nog inte många aktiva protestanter som är okunniga i ämnet, inte vad gäller teologin i alla fall. Det vågar jag hävda utifrån egen erfarenhet. 

Här tar jag ny paus. På tisdag fortsätter texten. Låt mig bara påminna om att det jag här nämner utspelade sig före staten Israels grundande 1948. Fast det är väl ett onödigt påpekande?


söndag 11 januari 2015

Terrorn fortsätter

Terrorn fortsätter. I natt utsattes Hamburger Morgenpost för ett attentat. Tidningen var en av tusentals som tryckte bilder från Charlie Hebdo. Två män har gripits för attentatet.
"Unbekannte Täter sollen um kurz nach 2 Uhr vom Hinterhof des Gebäudes an der Griegstraße Steine und einen Brandsatz in das Archiv geworfen haben. Einige Akten sind dabei verbrannt. Zum Glück befanden sich zu dem Zeitpunkt keine Menschen im Haus. Zwei Männer (35 und 39), die sich im Umfeld verdächtig verhalten hätten, sind laut Polizei festgenommen worden. Der Staatsschutz hat nun die Ermittlungen aufgenommen. Warum der Anschlag verübt wurde, ist bisher aber noch unklar."


Judehatarens renässans - ett försök till analys

Kosherbutiken i Paris vid polisens inbrytning med chockgranater


Med anledning av terrorattentaten i Paris som stilenligt avslutades med ett angrepp på en kosherbutik, utsedd just för att den var judisk och gjorde det möjligt för terroristerna att också mörda ett antal judar när man ändå höll på, vill jag försöka teckna en personlig bild av detta judehat och hur dess nutida renässans ser ut.

Det är ett grundmurat missförstånd i vår samtid att judehatet skulle ha fötts med staten Israels grundande 1948. Den sionistiska drömmen om ett återupprättat nationalhem åt det judiska folket skulle ha utlöst något som aldrig funnits, utifrån det faktum att palestinska araber fördrevs från en del av det territorium som vid den tidpunkten utgjorde ett brittiskt protektorat (förutom nuvarande Israel innefattade det Jordanien, ett självständigt territorium vid namn Palestina hade inte funnits, och då britterna styckade upp området grundades Jordanien öster om Jordanfloden och resten av mandatområdet bestod av Israel och Västbanken).

Nå, detta judehat "fött 1948" som det verkar, är alltså en del av den postkoloniala mytbildningen och gör det enkelt för var och en som vill förena antisemitism med antisionism, i det att den senare skolan sägs rikta sig explicit mot staten Israel och därmed inte ha något att göra med antisemitismen. Men i samma ögonblick man stavar till ordet antisemitism har man ju förstått att judehatet har en historia och att den sträcker sig oändligt långt bak till epoker då ingen ens tänkt tanken att det judiska folket skulle återskapa ett nationalhem. Om vi håller oss i modern tid var det ju tvärtom så att olika judiska strävanden gick ut på att få vara fullvärdiga medborgare i europeiska nationalstater. I upplysningens anda inte bara där broderskapet predikats utan också i perifera smånationer som Sverige (där judar förvisso levt länge, men fått fullständiga medborgerliga rättigheter först 1870).

Under olika perioder av lättare eller svårare antijudiska utbrott, eller pogromer i de allra värsta fallen, kunde judiska befolkningsgrupper organisera sig i en rad olika politiska och kulturella fraktioner som ofta stod i samklang med sina samtida icke-judiska landsmän. Man behöver bara erinra om organisationer som Der Bund (litauisk-polsk-ryskjudiskt arbetarförbund 1897 – 1921) och senare, i och med bland annat Theodor Herzls verk Judestaten, de sionistiska grupperna som från och med 1897 kunde bilda den globala sionistiska federationen vid världskongressen i Basel, sammankallad av just Herzl. Sionismen var nationalistisk och det var fullkomligt naturligt i en era då andra folk, som dock hade egna nationalstater, arbetade i den andan. Judarna hade i och med sionismen formulerat drömmen om den judiska stat som grundades 1948.

Jag stannar här en stund. Det är söndag och alltför långa bloggtexter blir ändå inte lästa. Del två av denna text kommer på måndag. 


lördag 10 januari 2015

Pausbild: den enda lugna platsen

Foto: Astrid Nydahl
Jag kommer att fortsätta bevaka utvecklingen i Frankrike, tro inget annat. Och jag vill passa på att tacka alla nya läsare som varit med i bloggen de senaste fyra dygnen. Jag är lite tagen över antalet, men förstår ju varför.

Idag vill jag bara lägga ut en pausbild. Den är tagen den 27 december, då jag fick tillfälle att fira jul tillsammans med min näst äldsta dotter och hennes tre flickor. Det var en sådan dag då jag kände det stora lugnet. Lilla Lykke, längst till höger, kunde förstås inte slita sig från sin nya apparat (i-pad, heter det så?) men ville att jag och hennes två systrar Vera och Alma (längst till vänster) skulle vara med. Det var vi.

När jag nu några veckor senare tittar på bilden minns jag just lugnet. Det kan man också kalla för tryggheten. Och ändå är den så bedräglig. Vi vet aldrig när den slits sönder av yttre faktorer. När jag ser de fanatiska mördarna tänker jag just på barnbarnen, också de sex andra, och vilken framtid de ska gå till mötes. Det ser allt annat än hoppfullt ut.

Återkommer alltså om detta.

De kråmar sig i offentligheten - igen!

Dagens understatement (alternativt dumhet)
"I ett öppet samhälle kan överlagt mord på journalister inte tolereras (...) Den som hotar eller dödar människor måste bestraffas, men det finns skäl till eftertanke."



Dalrympe om galenskap och religiös fanatism

Minoritetens tyranni kallar Theodor Dalrymple islamismens terror i en artikel idag.
Just before Christmas, a man entered a police station in Tours, cut the throat of a policeman and injured two others while shouting “Allah akbar!” A day later, another man shouted “Allah akbar!” as he drove around Dijon, deliberately running over 11 people. He was probably mad, but madness and religious fanaticism are not mutually exclusive. Ramdani fails to explain why France does not have similar problems with its Vietnamese immigrants.
Vi bör ta hans fråga på största allvar. Och hans påpekande:
... a handful of fanatics can easily have a much more significant social effect than a large number of peaceful citizens. There is more to fear in one terrorist than to celebrate in 99 well-integrated immigrants. And if only 1 percent of French Muslims were inclined to terrorism, this would still be more than 50,000 people, more than enough to create havoc in a society. The jihadists now have a large pool from which to draw, and there are good reasons to think that more than 1 percent of young Muslims in France are distinctly anti-French.
Proportionerna är viktiga. Men vi bör hela tiden se realistiskt på hotet. Det kommer fler attacker, fler attentat och mer mördande i Allahs namn. Var så säkra.

fredag 9 januari 2015

Snaran dras åt igen - Uppdatering: Nu är det kanske över, för den här gången

Grande Synagogue de Paris
Nedan kan ni läsa originalblogg-posten från i eftermiddags.

Jag lägger här i början in en kort kommentar till dramats upplösning.

De två islamistiska bröderna slaktade stora delar av en tidningsredaktion. Sedan tog de sin tillflykt till ett tryckeri. Det ligger - bortsett från den konkreta tragedin - också en djup symbolik i detta. Islamismen angriper två av yttrande- och tryckfrihetens platser: redaktionen och tryckeriet.

De ville dö som martyrer. Det fick de, då de sprang ut från tryckeriet skjutande mot poliserna.

Deras stridskamrat i kosherbutiken hade vänt sig om för fredagsbön då polisen beslutade storma. Han lyckades dessvärre döda fyra av gisslan. En fransk-judisk deputerad vittnade ikväll om att tre av de döda var personliga vänner till honom.

Detta kommer att få långtgående konsekvenser både för Frankrike och dess folk, inte minst för den judiska befolkningen som i stigande takt kommer att lämna landet. Frankrike är inte en säker plats för en jude. Det har det inte varit de senaste tio åren, då angreppen och terrorn tilltagit. Dagens händelser blir en historisk punkt, vi kan tala om före och efter Charlie Hebdo.

Den svenska offentligheten har verkligen inte imponerat dessa tre dagar. Fega och undfallande mesar har viskat i öronen på varandra. Politiker och intellektuella har kommit med tusen bortförklaringar. Läs deras texter och fundera på om de inte skulle komma att utgöra en femtekolonn i vårt land. Jag blir alltmer övertygad om det.

Och i alla nyhetssändningar på SVT denna kväll sänder man snyftreportage från olika moskéer. Allt är så snyggt upplagt, så välplanerat och så obegåvat.

Det vi sett och ser är ett monumentalt misslyckande för det sekulariserade, upplysta samhället. Det är kanske rentav en av de verkligt avgörande händelserna i det som kan beskrivas som västerlandets undergång. Vem är redo att stå upp för möjligheten att slippa religionerna, slippa de totalitära predikanterna och de beväpnade mördargängen klädda i (sken-) helighetens dräkter?

Här följer nu eftermiddagens originalblogg:

Är jag förvånad? Nej, jag är inte förvånad. Nu dras de franska judarna på ett mer direkt sätt in i den islamistiska terrorn i Paris. Det som sker är också för dem något oerhört och besluten inför dagens gudstjänster är unika:
"Synagogan Grande Synagogue de Paris vid Rue de la Victoire har evakuerats. Enligt polisen kommer det inte att hållas några gudstjänster under kvällen. ”Vi är inte rädda. De enda gudstjänsterna som avbrutits vad de under andra världskriget”, säger en ansvarig för synagogan till Le Monde. 16:08, 9 January 2015"(Dagens Nyheter idag)
Nu pågår det två parallella gisslandramer i Paris. Att det ena sker i en kosherbutik förvånar mig inte heller.

Så sent som igår intervjuade Times of Israel Nathan Sharansky om den fransk-judiska flykten till Israel. Han sa bland annat:
"This particular tragedy is a very tragic and powerful reminder for Europe that the time is running out for them — not for European Jews,” Sharansky said, adding that European Jewry’s exodus from the continent is a work that has been in process for several years already. But non-Jewish Europeans should take note and act before it’s too late, he warned.
De franska judarna har utsatts för en rad grova attentat de senaste åren - utförda av arabiska muslimer (kom ihåg angreppet på en skola 2012 och mot fyra synagogor 2002 bland många andra). De dagar som nu gått har flera judiska röster undrat varför de inte möttes av en våg av solidaritet. Det vänder nu, det tror jag bestämt. Nu riktas terrorn direkt mot judiska platser. Det börjar med en kosherbutik. Var det slutar vet vi inte. Men de svarta molnen är många och mycket hotfulla.

***

I danska Weekend-Avisen skriver filosofen och författaren Frederik Stjernfeldt en stor och klargörande artikel om det som pågår:
MED det ufattelige islamist-angreb på det lille franske ugemagasin Charlie Hebdo har Europa fået sit 9/11. Der er ingen tvivl om, at dette blodige anslag direkte imod europæisk ytringsfrihed vil sætte et skel mellem før og efter, der minder om den amerikanske chok-erfaring for snart 15 år siden med de styrtende Twin Towers.
Det må nu ophøre, at vi skal belæres om, at ytringsfriheden slet ikke er truet af religiøse kræfter. Det bør nu være slut med, at vi skal høre om, at islamister og terrorister blot er nogle »ganske få, der ødelægger det for de mange« - at det bare er ekstremister, der tager islam som påskud og slet ikke har noget med religion at gøre.
Hverken forsvarere eller modstandere af islam har brudt sig om at se i øjnene, at problemet er islamismen - den omfattende vækkelse, der har løbet gennem store dele af islam, begyndende med grundlæggelsen af Broderskabet i 1928, voksende i en uoverskuelig mængde af afskalninger og smågrupper, mere eller mindre rabiate, og som udgør en stærk kraft i international islam i dag, i vækst efter Det Arabiske Forår og med ny styrke efter IS-statens grundlæggelse.
Det er en religiøs-politisk bevægelse, der går stik imod oplysning, demokrati, retsstat, lighed for loven - imod modernitet, ligestilling, trosfrihed, ytringsfrihed, gudløshed.
Islamismen har stærke voldelige fløje og grupperinger, der nyder opbakning også blandt islamister, der ikke selv tyr til vold.
 

Koranläsning, fredag

Det sägs nu minst en gång i minuten att islamismens terror ingenting har med islam att göra. Nå, jag öppnar Koranen - som jag har i mitt bibliotek förstås - och läser (och minns att vi icke-muslimer är kuffar, otrogna, förnekare, avgudadyrkare etc):



Åttonde suran, vers 12:

"Och din herre lät änglarna framföra detta budskap till de troende: 'Se, jag är med er' och befallde dem att inge de troende mod och tillförsikt och låta dem veta: 'Jag skall injaga skräck i förnekarnas hjärtan'. - Troende! Låt nu svärden vina över deras huvuden och händer."

Nionde suran, vers 5:

"När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem."

Citaten hämtade ur den senaste svenska översättningen (tolkningen) av Koranen,
Mohammed Knut Bernström, 1998

Terrorn i Paris - en kort paus

Jag kände denna natt att den islamistiska terrorn står mig upp i halsen. Därför denna lilla paus. Antar att det redan under fredagen blir dags för nya bloggposter i ämnet.

Pausen består av denna fantastiska Raï-musik - med Khaled och Fella - här finns ofta anknytningar till det franskt-arabiska, fjärran islamismen och terrorn (Hela Raï-kulturen är tvärtom hatad av dessa islamister och Khaled har personligen en bitter erfarenhet av det). Njut nu denna musikkultur:


torsdag 8 januari 2015

Muslimska röster i Sverige och i IS om massakern

Nyhetsflödet på nätet är just nu extremt snabbt och omfattande. Under torsdagen läste jag några anmärkningsvärda uttalanden som jag vill visa:
"Den militanta jihadistgruppen Islamiska staten (IS) hyllar i en radiosändning angriparna i Paris-attacken som hjältar" (rapporterar nyhetsbyrån AFP)
Det är ju inget märkligt alls. Det som gjordes i Paris görs överallt där IS idag har makten. Man mördar. Men inte bara det. Man stympar, man våldtar, fördriver, hänger, halshugger, inför strängast tänkbara sharia-lagar där bland annat manliga frisersalonger stängs och all musik förbjuds.
”Be Allah att mångdubbla sådana attentat och acceptera syskon som deltar i sådant”, skriver en person.”Dessa grisar blev skickade till Jahannam (helvetet), de hade varit med och ritat och spridit karikatyrbilden på profeten salla Allahu 'aleyhi wa sallam (välsignande fras eller fredshälsning)”, skriver en annan. ”Nu får äckliga grisarna tänka en extra gång innan de får för sig att håna Allah och Hans profet”, skriver en tredje. (DN citerar svenska islamisters meddelanden under torsdagen)
Detta borde inte heller förvåna. Idag kan vi utgå ifrån att det i varje svensk stad eller mindre samhälle finns ett antal islamister. SÄPO har mer än en gång sagt att islamistiska celler är aktiva i vårt land och att jihadisterna som reser till Syrien och Irak för att slåss med IS är tidsinställda bomber när de väl återvänder till Sverige. De två bröderna med blod på sina händer hade så sent som i våras vänt "hem" till Paris efter sådana strider.
"Det är okänt vilka som ligger bakom beskjutningarna, men enligt klipp på nätet ska vittnen ha hört gärningsmännen ropa arabiska ord (…) Vi uppmanar muslimer i Sverige att vara försiktiga då det finns ökad risk för antimuslimska hatbrott." (Ur ett uttalande från svenska Islamiska förbundet under onsdagen)
Islamiska förbundet är ökänt för sina islamistiska förgreningar och kontakter. Vid flera tillfällen de senaste åren har de bjudit in islamistiska predikanter, bland annat från Storbritannien. Ministern i vår sittande regering, Mehmet Kaplan, är en mångårig talesman för organisationen. När den nu ska göra ett "uttalande" om vad som skett visar de vad de går för. "Ropa arabiska ord" skriver de. Ja, men det var ju inte precis de arabiska orden för cykelpump eller tomatsoppa, om man så säger. Och det som bekymrar dem mest är att de själva ska råka illa ut. Och så bara tomma ord - krokodiltårar! - av "medlidande" med de 12 slaktade offren för islamismens automatvapen!

Hur ska vi icke-muslimer hantera dessa uppgifter? Hur ska vi skydda oss mot beväpnade islamister? Mitt bud är att vad vi än gör, om än bara med våra tankar och skrivdon, så kommer vi att stämplas som "islamofober".

Alice Petrén och Sveriges Radios ursäkt

Men VEM vill ha engelsmän i Europa?
I gårdagens extrainsatta Studie Ett-program i P2 sade Alice Petrén att de 12 mördade på Charlie Hebdo "knappast var oskyldiga människor". Det är inte många som nämnt saken. Men det har tydligen varit en telefonstorm mot SR och just precis kom en så kallad ursäkt från radion:
"I Studio Etts extrasändning klockan 20.00 på onsdagskvällen uttryckte sig vår utsända reporter i Paris Alice Petrén väldigt olyckligt. Istället för att säga det hon menade, att det inte var ”slumpvis” utvalda människor som föll offer för terroristerna, råkade hon säga att det inte var ”oskyldiga”  som drabbades.
Det är självfallet helt fel. De var givetvis oskyldiga och dådet mot dem är på alla sätt oacceptabelt och upprörande. Alice Petrén och Ekot ber oförbehållsamt om ursäkt för felsägningen i direktsändning. Alla människor har en självklar rätt att uttrycka vad de vill inom lagens ramar. Yttrandefriheten är en grundläggande och livsavgörande princip i en demokrati.  Ingen ska behöva mista livet för vad de uttalat eller tecknat. Vi på Ekot uttrycker på alla sätt vår sympati för de drabbade och deras anhöriga"
När jag läser "ursäkten" känner jag vämjelse. Den är inte trovärdig. Petréns ord stämmer så väl överens med den mediala elitens syn på hanteringen av islamismen. Henrik Arnstad har tidigare kallat karikatyrtecknarna i Danmark för "bruna löss" - men nu har han tagit bort det inlägget. Vår nya mp-minister, islamisten Mehmet Kaplan har när det handlade om hoten mot Jyllands-Posten sagt: "Kom inte dragandes med yttrandefriheten".

Vem i hela världen kan man lita på? Så löd orden i den gamla sången. Jag skulle idag svara: absolut inte på svenska medier, de är som danskarna säger "fulla av lögn". Det finns alternativ. Använd dem.

Uppdatering:

Till er som vill kommentera vill jag säga en viktig sak. Journalisterna på Charlie gömde sig inte bakom anonymitet. Här i bloggen har jag alltid använt mitt namn, aldrig en signatur. Så anonyma kommentarer tar jag bort från och med nu, klockan 15:55 oavsett vad som står skrivet i dem.