onsdag 22 augusti 2012

Rätten att häda

Marianne Lindberg De Geer lämnar nu den kommande utställningen Länsmuseet i Östersund, Jämtli, i protest mot behandlingen av Lars Vilks. Han har för övrigt själv på sitt oefterhärmliga sätt kommenterar det här. (Redan har konstnären Ola Åstrand anslutit sig till protesten och hoppat av).

Att det ska vara så svårt att skilja på de förlegade hädelseparagrafernas tid och den demokratiska yttrande- och tryckfrihetens, som får den politiska korrekthetens ängslighet att framstå som de totalitäras bästa allierade. Det bekymrar mig inte det minsta var, när och hur Vilks framträder. Det bekymrar mig betydligt mer att den mordiska och hatiska islamismen (aktivt verksam också här i Sverige, förstås) alltid har sina apologeter redo att dyka upp som gubben i lådan i varje ny konfliktsituation. Hade Vilks bjudits in av al-Shabaab för att berätta om hur det är att häda islam, så hade väl apologeterna applåderat och talat om mod och försoning, för det är så de fungerar. Men man kan alldeles frivilligt avstå från att ansluta sig till denna offentlighet. Vilket får mig att tänka på Winston Churchills ord: "You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life." Det är alldeles för lätt att tro att man "står för något" när man blir en del av den mediala kören. Det är förmodligen tvärtom, att man blir det därför att man saknar fantasi eller mod nog att avstå.

För övrigt utgav jag (på mitt dåvarande förlag, Studiekamraten som hämtat namn från den gamla bildningstidskriften som jag också utgav fram till 1997), i samarbete med Svenska Rushdiekommittén en skrift av Kerstin Ekman 1994. 

Rätten att häda heter den. Den borde spridas som flygblad i varje sådan situation. Dessvärre är den slutsåld sedan många, många år. 

Kort citat ur hennes skrift:
"Nu hotas Västerlandet av ett demokratiskt sammanbrott genom en grotesk karikatyr av dess värden (...) I Satansverserna har inte Salman Rushdie uppfunnit tvivlet på dogmerna, inte hittat på de hädiska tolkningar som sätter Muhammed och hans verksamhet i ett begripligt sammanhang. Han har inte ens hittat på att gyckla med det. Allt det där har bildade och sekulariserade muslimer gjort länge."
Det tragikomiska är att majoriteten av svensk offentlighet inte ens begripit detta. Den hugger så fort den får en chans - inte mot de människor som hotar vår frihet, utan mot budbärarna. Inte så sällan drabbas jag av insikten att denna offentlighet egentligen vill ha tillbaka hädelselagarna och spöstraffen för de konstnärer som "hädar", eller som det heter idag, "kränker" religiösa människor. Kanske skulle man rentav återinföra husförhören? En imam och en präst kunde tillsammans gå trappa upp och trappa ner och kontrollera så att allt går rätt till (så som sharia-poliserna i olika engelska städer gör redan idag under Ramadan). Så grotesk är samtiden. I tryck och på nätet.

En liten bit Kerstin Ekman får avsluta:
"Det må väl också finnas en tradition av västeuropeiskt stöd för dissidenter som så gott det går försöker använda förnuftet och framför allt arbetar för deras överlevnad. Som är ute i tid. När vi söker en tradition av stöd för det fria ordet, när vi letar på det i texter, i valfrändskaper och affiniteter som är djupt personliga avslöjar vi också karaktären av vårt eget engagemang. Själv har jag inte precis hittat någon frälsningsväg. Det skeptiska förnuftets humanism har aldrig gett sina anhängare mycket lycka. Inte heller särskilt mycket framgång."

Onsdag. Black Country. Uppdatering m.m.

I måndags kväll såg jag en dokumentär om Poundworld. Den kedjan, som skymtar till höger i bild, ligger nästan vägg i vägg med Poundland här i Walsall. Det speciella med dessa butiker är att allting betingar ett pris av 1 pund. Frågan är om någon vara där är värd mer än en tiondel. I dokumentären fick vi se hur de anställda piskas för minimilön, strax under sex pund i timmen. Och så fick vi veta att de "märkesvaror" som säljs där i själva verket är usla kopior av framför allt toalettartiklar, tillverkade i Kina - för Poundworlds räkning. Om inte annat så är detta ett exempel på hur det nygamla engelska klassamhället fungerar; skräp till de fattiga, äkta vara till de rika.
***

Uppdaterad information om Black Country-boken. Nu har det gått nio dagar sedan jag lade ut nedanstående information om min kommande bok. Jag summerar resultatet: 24 stycken har anmält sig som sponsorer. De flesta har betalt in pengarna, vilket gjort att jag kunnat förskottsbetala första ledet i processen. Jag behöver sex sponsorer till för att det ska gå runt. Samtidigt har jag fått in 26 förhandsbeställningar av köpare till boken, majoriteten av dessa är obetalda. Jag har satt 25 september som sista inbetalningsdag om man vill ha boken i det första utskicket. Nu hoppas jag att minst sex personer till anmäler sig som sponsorer och att fler förhandsbeställningar kommer in.

*** 

Vart är Sverige på väg? Vart är Europa på väg?

Låt oss titta på ett engelskt landskap, med en storstad i centrum, för att bättre förstå vad som händer med England, Sverige och resten av Europa.

Min nya bok heter Black Country och har underrubriken ”Resor och läsningar i engelska West Midlands, om industrialismens födelse och utveckling, klassklyftornas brutalitet och multikulturens myter och realiteter.” Utöver det som underrubriken säger, granskas förstås också islamismen i England, liksom de politiska rörelser som bekämpar, respektive stödjer den.

Därmed tecknar boken ett porträtt av en drygt hundraårig utveckling. Men den börjar redan i den förindustriella epoken i Black Country och slutar med 2011 års folkräkning som ger en bild av hur den demografiska förändringen sett ut. Publiceringen av folkräkningens olika delar påbörjades i juli i år.

Min rundresa i landskapet under 11 majdagar ger boken lokalfärg och berättelser om intryck, möten och samtal. Mycket av det som undersöks i England finns också i Sverige.

Jag fick inspiration att skriva denna bok när jag vid de första Birmingham-besöken såg hur lik staden och det omgivande landskapet var Malmö och Skåne. Likartad historia och likartade samtidsproblem förenar de två.

Boken är en hybrid mellan socialreportage, essä och politisk debattbok.

Det blir en rejäl bok. Det mest omfattande arbete jag gjort av den här typen. Den blir rikt bildillustrerad av Astrid Nydahl och två andra fotografer.

Vill du bli sponsor för projektet? Det kostar 600 kronor.

För det får du: Ditt namn i särskild sponsorlista tryckt i boken. Två exemplar av den färdiga boken. Vill du bli sponsor och möjliggöra tryckningen av boken måste du skriva till mig för vidare instruktioner. Om du gör det får du inom kort ett svar från mig om hur du ska gå tillväga. Skriv till thomas.nydahl@gmail.com

Boken kommer inom kort att börja sättas och formges. Efter det väntar tre korrekturrundor. Jag ska själv tillsammans med två vänner korrekturläsa för att försöka göra den helt felfri. Medan vi korrekturläser bokas datum för tryckning, bindning och paketering. Först efter det skickas de färdiga böckerna med båt till Sverige, och levereras med lastbil till mig. Det har varit lite olika långa tider för mina två tidigare böcker som producerats på samma sätt, men jag vågar lova att det tar högst tre månader för hela processen innan böckerna är skickade till er som beställer!

Ni som vill köpa boken kan teckna er för ett exemplar. Priset är 250:- per exemplar inklusive frakt inom Sverige. Beställer du två exemplar är det totala priset 400:- Om du beställer från annat land inom Europa är priset 300:- per exemplar inklusive frakt.

Skicka ett mail, uppge namn och adress, så återkommer jag så fort boken är i produktion.

Min mailadress:thomas.nydahl@gmail.com


tisdag 21 augusti 2012

"Det dummaste upproret i historien"

I nya numret av TLS anmäler Maria Golia sex böcker om "den arabiska våren". Jag fastnar genast för John R. Bradleys After the Arab Spring. How Islamists hijacked the Middle East revolts. Golia skriver att Bradely klär av myten om den arabiska våren som en folkens seger:

"When the gift of democracy is unwrapped it is the Islamists who will spring out of the box."
Nu nöjer sig inte Bradley med allmänt politiskt resonerande utan markerar en egen stark motvilja mot den retorik som västvärldens tröstat sig med. Han tar Tunisien som exempel, ett land där analfabetismen så gott som utrotats, där abort var tillåtet och sexualundervisning var obligatorisk i skolan. Det landet styrdes auktoritärt av Habib Bourguiba under en mycket lång frigörelseprocess från Frankrike, och den pågick i trettio år. Denna process hade kunnat fortsätta om hans efterträdare,

"Zine El-Abidine been less greedy and arrogant, his wife less ostentatious and her family less thuggish and opportunistic."

Tunisierna invände mot detta. Men vad fick de istället? frågar Bradley.

Bradley menar att den nye härskaren, islamisten Rashid Ghannaouchi, ledaren för Islamist Ennahda party kommer att leda landet bakåt mot medeltiden. Långt ifrån att ge folket makten kommer därmed "jasmin-revolutionen" att framstå som "det dummaste, mest kontraproduktiva upproret i historien."

När jag läser detta kan jag inte låta bli att tänka på Lina Ben Mhenni, som jag tidigare skrev om, och vars gripande skildringar av detta uppror ändå förblir en bild av frihetslängtan hos en yngre generation. Att de snuvas på friheten gör mig bara ännu mer övertygad om att varje folklig revolt förr eller senare manipuleras och kapas av någon ur härskarklassen, oavsett om den just då sitter vid makten eller om den står i skuggorna och väntar på sin tur. Det har inte minst den postupproriska situationen i Egypten och Libyen visat. Och i repris går samma tragiska drama vidare i Syrien, där wahhabiter, salafister och gudskrigare lovar massorna "frihet".



Tisdag. Ny bok på väg. England speglat i Sverige. Birmingham speglat i Malmö. Resor och läsningar.

Glasblåsaren i Stourbridge, nära Kidderminster. Konstnären heter John McKenna. Ett exempel på hur konsten förevigar Black Country´s industriella historia. Foto: Astrid Nydahl.

Vart är Sverige på väg? Vart är Europa på väg?

Låt oss titta på ett engelskt landskap, med en storstad i centrum, för att bättre förstå vad som händer med England, Sverige och resten av Europa.

Min nya bok heter Black Country och har underrubriken ”Resor och läsningar i engelska West Midlands, om industrialismens födelse och utveckling, klassklyftornas brutalitet och multikulturens myter och realiteter.” Utöver det som underrubriken säger, granskas förstås också islamismen i England, liksom de politiska rörelser som bekämpar, respektive stödjer den.

Gammal kyrkogård i Selly Oak. Foto: AN
Därmed tecknar boken ett porträtt av en drygt hundraårig utveckling. Men den börjar redan i den förindustriella epoken i Black Country och slutar med 2011 års folkräkning som ger en bild av hur den demografiska förändringen sett ut. Publiceringen av folkräkningens olika delar påbörjades i juli i år.

Min rundresa i landskapet under 11 majdagar ger boken lokalfärg och berättelser om intryck, möten och samtal. Mycket av det som undersöks i England finns också i Sverige.

Dudley sett uppifrån borgen. Foto: AN
Jag fick inspiration att skriva denna bok när jag vid de första Birmingham-besöken såg hur lik staden och det omgivande landskapet var Malmö och Skåne. Likartad historia och likartade samtidsproblem förenar de två.

Boken är en hybrid mellan socialreportage, essä och politisk debattbok.

Det blir en rejäl bok. Det mest omfattande arbete jag gjort av den här typen. Den blir rikt bildillustrerad av Astrid Nydahl och två andra fotografer.

Vill du bli sponsor för projektet? Det kostar 600 kronor.

För det får du: Ditt namn i särskild sponsorlista tryckt i boken. Två exemplar av den färdiga boken. Vill du bli sponsor och möjliggöra tryckningen av boken måste du skriva till mig för vidare instruktioner. Om du gör det får du inom kort ett svar från mig om hur du ska gå tillväga. Skriv till thomas.nydahl@gmail.com

Darwin utanför biblioteket i Shrewsbury
Boken kommer inom kort att börja sättas och formges. Efter det väntar tre korrekturrundor. Jag ska själv tillsammans med två vänner korrekturläsa för att försöka göra den helt felfri. Medan vi korrekturläser bokas datum för tryckning, bindning och paketering. Först efter det skickas de färdiga böckerna med båt till Sverige, och levereras med lastbil till mig. Det har varit lite olika långa tider för mina två tidigare böcker som producerats på samma sätt, men jag vågar lova att det tar högst tre månader för hela processen innan böckerna är skickade till er som beställer!

Ni som vill köpa boken kan teckna er för ett exemplar. Priset är 250:- per exemplar inklusive frakt inom Sverige. Beställer du två exemplar är det totala priset 400:- Om du beställer från annat land inom Europa är priset 300:- per exemplar inklusive frakt.

Skicka ett mail, uppge namn och adress, så återkommer jag så fort boken är i produktion.

Min mailadress:thomas.nydahl@gmail.com


måndag 20 augusti 2012

David Foenkinos: Nathalie – en delikat historia (Sekwa, översättning av Sofia Strängberg).

Den gångna helgen slog Kristianstad svenskt värmerekord, 31,3 grader. Jag kände det. Det mesta av dygnen befann jag mig utomhus. Utmed Österlenskusten (Brösarps backar, Simrishamn) vid havet, under trädens skugga, på café, och så vid Ivösjöns norra strand i höjd med Vånga. Satt ner. Förblev sittande. Läste. Drack kaffe. Åt en sallad. Drack mer kaffe.

Men vad läser man när himlahettan trycker mot huvudet och när de glada barnen örlar runt i vattenbrynet? Jag valde en ny roman från Sekwa.

Försiktigt öppnade jag den. Med filmbilderna på omslaget – Audrey Tautou! – anade jag en bagatell. Och visst är den en bagatell. Men vilken charm, vilken övertygande lätthet i berättandet, och vilken humor. Bagateller behövs, de kan få oss att uthärda, de kan få oss att skratta - denna befriande muskelrörelse!

Jag läste som en törstig dricker vatten. Omöjligt att sluta, ens för en paus. Nu visste jag att jag läste en riktig Sekwa-roman, för är det något förlaget gjort sig känt för så är det dessa charmerande franska samtidsberättelser, så fulla av mänsklig värme och charm. Inne i boken kommer det en mening som bekräftar:

”Som en äkta portvakterska, men utan ett uns av igelkottens elegans, försökte hon lirka ur sin chef vad som hänt under gårdagskvällen.”

Minns ni Igelkottens elegans av Muriel Barbery? Så här inledde jag min recension när den kom:

”Jo, jag kan bekräfta att det finns romaner som gör läsaren på gott humör, romaner som i sitt sätt att gestalta enskilda individer gör läsaren tacksam att ha fått göra deras bekantskap. Tvivla inte på att Igelkottens elegans är en sådan roman.”

Just det hade man förstås kunnat säga också om Nathalie! Och referensen till Igelkottens elegans ter sig mindre anmärkningsvärd om man håller i minnet att hela denna bok – som blivit film, regisserad av David & Stéphane Foenkinos – vimlar av referenser och citat, från Cioran till Strindberg. Det är också så att det svenska spelar en avgörande roll i berättelsen om Nathalie, hennes kärlek och sorg, arbetsplats och männen på arbetsplatsen.

Man ska inte förstöra en fin roman med att berätta om innehållet och framför allt inte om hur det utvecklar sig. Så jag nöjer mig med att säga att Nathalie arbetar på ett svenskt företag i Paris. Chefen där gör allt för att få henne. Det visar sig omöjligt. Men in i hennes liv stiger Markus, Uppsala-bon som lämnat Sverige för Paris. Nu doppas allt i en IKEA-stämning som är ömsom komisk, ömsom rörande. Alla förstår ju att Nathalie och Markus utvecklar något egensinnigt och storartat. Men om det tiger jag.

Och nej, jag har inte sett filmen – än. Blir filmatiseringen av denna roman lika bra som Mona Achaches film Igelkotten, baserad på Igelkottens elegans, då kommer den att bli ett måste. Och därmed kommer också Sekwas svenska översättning av Nathalie att bli en storsäljare. Det hoppas jag, för under den kommande höstens dystra dagar kan den bidra till att hålla humöret uppe.

*
Så här presenterades filmen när den visades på Franska filmfestivalen i maj:

"Nathalie är vilsen. Ena stunden var hennes framtid ljus: hon var lyckligt gift och hade en lysande karriär. Men då hennes man dör i en bilolycka, förändras allt. Tre år senare sörjer hon fortfarande samtidigt som hon desperat kämpar för att gå vidare. En dag kysser hon sin kollega, den tafatta svensken Markus. För Nathalie var inte kyssen så avgörande som för Markus som blir över öronen förälskad."



Måndag. Min nya bok under produktion. Läs mer om alternativen köpa eller sponsra.

Glasblåsaren i Stourbridge, nära Kidderminster. Konstnären heter John McKenna. Ett exempel på hur konsten förevigar Black Country´s industriella historia. Foto: Astrid Nydahl.

Vart är Sverige på väg? Vart är Europa på väg?

Låt oss titta på ett engelskt landskap, med en storstad i centrum, för att bättre förstå vad som händer med England, Sverige och resten av Europa.

Min nya bok heter Black Country och har underrubriken ”Resor och läsningar i engelska West Midlands, om industrialismens födelse och utveckling, klassklyftornas brutalitet och multikulturens myter och realiteter.” Utöver det som underrubriken säger, granskas förstås också islamismen i England, liksom de politiska rörelser som bekämpar, respektive stödjer den.

Elva dagar på buss genom Black Country. Foto: AN
Därmed tecknar boken ett porträtt av en drygt hundraårig utveckling. Men den börjar redan i den förindustriella epoken i Black Country och slutar med 2011 års folkräkning som ger en bild av hur den demografiska förändringen sett ut. Publiceringen av folkräkningens olika delar påbörjades i juli i år.

Min rundresa i landskapet under 11 majdagar ger boken lokalfärg och berättelser om intryck, möten och samtal. Mycket av det som undersöks i England finns också i Sverige.

Med Friedrich Engels reportage söker jag mig ner i den tidiga industrialismens Birmingham.
Jag fick inspiration att skriva denna bok när jag vid de första Birmingham-besöken såg hur lik staden och det omgivande landskapet var Malmö och Skåne. Likartad historia och likartade samtidsproblem förenar de två.

Boken är en hybrid mellan socialreportage, essä och politisk debattbok.

Det blir en rejäl bok. Det mest omfattande arbete jag gjort av den här typen. Den blir rikt bildillustrerad av Astrid Nydahl och två andra fotografer.

Vill du bli sponsor för projektet? Det kostar 600 kronor.

För det får du: Ditt namn i särskild sponsorlista tryckt i boken. Två exemplar av den färdiga boken. Vill du bli sponsor och möjliggöra tryckningen av boken måste du skriva till mig för vidare instruktioner. Om du gör det får du inom kort ett svar från mig om hur du ska gå tillväga. Skriv till thomas.nydahl@gmail.com

Darwin utanför biblioteket i Shrewsbury
Boken kommer inom kort att börja sättas och formges. Efter det väntar tre korrekturrundor. Jag ska själv tillsammans med två vänner korrekturläsa för att försöka göra den helt felfri. Medan vi korrekturläser bokas datum för tryckning, bindning och paketering. Först efter det skickas de färdiga böckerna med båt till Sverige, och levereras med lastbil till mig. Det har varit lite olika långa tider för mina två tidigare böcker som producerats på samma sätt, men jag vågar lova att det tar högst tre månader för hela processen innan böckerna är skickade till er som beställer!

Ni som vill köpa boken kan teckna er för ett exemplar. Priset är 250:- per exemplar inklusive frakt inom Sverige. Beställer du två exemplar är det totala priset 400:- Om du beställer från annat land inom Europa är priset 300:- per exemplar inklusive frakt.

Skicka ett mail, uppge namn och adress, så återkommer jag så fort boken är i produktion.

Min mailadress:thomas.nydahl@gmail.com


söndag 19 augusti 2012

Simone de Beauvoir: Brigitte Bardot & Lolitasyndromet. Essäer (Modernista, översättning av Anna Petronella Fredlund)

Beauvoir om BB: "Hennes kläder är inga fetischer och när hon  klär av sig avslöjar hon inte något mysterium."
Jag läser Simone de Beauvoir för första gången på många år. Titelessän från 1959 i den här boken handlar alltså om Brigitte Bardot. Trots att jag vridit och vänt på den blir jag inte klok på vad de Beauvoir egentligen vill säga. Bernur orkar där jag sviktar, så läs hellre hans recension. Det jag här ska säga är nog mest en gammal mans gnäll.

"Alla män attraheras av B.B. men detta innebär inte att de är välvilligt inställda till henne. Majoriteten av fransmännen hävdar att en kvinna förlorar sin sex appeal om hon ger upp konstbegreppen. Enligt dem kyler en kvinna i byxor ner begäret (...) Hennes kläder är inga fetischer och när hon  klär av sig avslöjar hon inte något mysterium. Hon visar sin kropp, varken mer eller mindre (...) I kärlekens spel är hon jägaren lika mycket som bytet."
Och här, med rumpan bar hemma hos älskaren Nelson i New York, Beauvoir själv: "Hennes kläder är inga fetischer och när hon  klär av sig avslöjar hon inte något mysterium."

Enligt översättaren Anna Petronella Fredlund, som också skrivit ett efterord, visar essäerna i boken att "Beauvoir var den första som försökte formulera en etik, något som hon inte bara ansåg var möjligt på grundval av existentialismens syn på människan, utan som hon menade endast var genomförbart med den utgångspunkten." Och så avslutar hon med en förhoppning om att "Beauvoirs tänkande kommer att få betydelse i framtiden." Ja, det är möjligt, men så mycket till tänkande är det väl inte i just den här essän. Jag skulle snarare säga att den visar hur typisk hon är för sin egen tids tyckande. De övriga essäerna i boken ger henne en filosofisk tyngd, men jag har svårt att se Brigitte Bardot-essän som en sådan text.

"De flesta människor har inte modet att begränsa sexualiteten till vad den är och erkänna dess makt. De som utmanar sitt hyckleri blir anklagade för cynism."

Jag fäster mig förstås vid uttryck som "Alla män", "Majoriteten av fransmännen" och "De flesta människor". Man skulle vilja fråga henne: hur vet du det? Om det inte räcker att tala i egen sak, så hamnar man i detta tyckande, där man gör sig till tolk för "de flesta". Som tidig feministisk agitation kanske det räckte, frågan är om man idag ska läsa henne okritiskt och godta argumenten. Jag tror inte det duger. Avslutningsorden om Bardot är riktigt komiska:

"Jag hoppas att hon inte ska finna sig i att vara slätstruken för att bli populär. Jag hoppas att hon ska mogna, men att hon inte förändras."

Bokens övriga essäer är skrivna mellan 1944 och 1952 och avhandlar bland annat Maurice Merleau-Ponty, Sade och mer övergripande ämnen som moralisk idealism & politisk realism, samt litteratur & metafysik.


Nadira Naipaul om brittisk islamism

Nadira Naipaul tillsammans med maken.
Idag tar Nadira Naipaul till orda mot islamismen i Storbritannien. Det är befriande att läsa, eftersom hon själv kommit från muslimska Pakistan till London för att gifta sig med Nobelpristagaren V.S. Naipaul i en förvissning om att hon för alltid lämnat den kulturen och det förtrycket bakom sig. Hon vet, till skillnad från de flesta, vad hon talar om. Hela hennes artikel kan man läsa här. Nedan ett smakprov hämtat från slutet av hennes artikel:

So why, then, have successive Governments refused to acknowledge the incestuous cultures that have evolved in these ghettos? Why does no one challenge the existence of the so-called ‘Islamic Parliaments’, with their retrogressive laws, that exist in cities such as Bradford and Leicester?

In these cities, teams of vigilantes terrorise Pakistani communities. They turn up unannounced to homes, insisting that Ramadan is respected and checking that everyone has come to prayers. They force shops to close, they check that the community is fasting, that women wear the veil.

Let me be clear. No Muslim woman should be forced to wear a veil. No woman wore it in the era of the Prophet. These Muslims may see themselves as community champions, but they are fanatics who make life a misery for young people who want to integrate.

It is time for liberal Muslims to speak out. The defenders of our precious multiculturalism must get real. My message to those who promote these entrenched ghetto ideas is this: go home if you want to practise your form of Islam. There is no place for it here.

lördag 18 augusti 2012

J.M.G. Le Clézio: Pawana (Elisabeth Grate Bokförlag, översättning av Ulla Bruncrona).

Så har ännu en pärla av J.M.G. Le Clézio översatts till svenska, och tack vare Elisabeth Grates omsorg också utgivits (recensionsdag är på tisdag, men jag skriver om den nu).

J.M.G. Le Clézio föll över mig ett bra tag före Nobelpriset. Jag har läst allt som Grate utgivit och dessutom köpt på mig ett stort antal titlar antikvariskt. Tidigare texter om honom i min blogg finner du här, här, här och här.

Denna bok, utgiven i original 1992, är till det yttre en mycket anspråkslös sak. Den är bara 50 sidor lång. Men sedan jag delat upp läsningen på två kvällar fick jag ändå känslan av att ha varit med om en gripande berättelse av det slag man inte glömmer i första taget.

Berättelsen har två röster. Den första, som återkommer i ett andra avsnitt, är John från Nantucket. Den andra, som återkommer i bokens fjärde och sista avsnitt, är Charles Melville Scammon. Den senare har varit skeppare på Léonore. I januari 1865 har han seglat iväg i akt och mening att finna den plats dit gråvals-honorna kommer för att kalva. De seglar längs kusten i Baja California. Ombord har han den då helt unge pojken John.

Dessa två män har – som det tycks av egen fri vilja och en längtan efter jordisk rikedom – närmat sig det fasansfulla. Tack vare skepparen hittar de platsen där otaliga valar samlats för att kalva. Vattnet kokar av deras täta samvaro där. De harpunerar valar, dödar dem, för dem med sig. Men medan de arbetar hugger hajar in på de väldiga kropparna, och från himlen störtar de hungriga fåglarna. Vattnet förvandlas till blod, liv förvandlas till död.

Parallellt löper en annan berättelse som handlar om unge Johns förälskelse i en kvinna, Araceli, som de prostituerade mexikanska kvinnorna fått som slav av spanjoren Emilio (han som skaffade maten och spriten). Hon hade tagits till fånga av armén som sålt henne till Emilio. John kan inte kommunicera med henne, hon talar bara sitt eget språk. Men med ögonens språk finner och älskar de varandra.

De fyra texterna vävs samman till en sorgesång. Charles Melville Scammon tänker på den fråga som den unge pojken John ställde: ”Hur vågar man älska något som man har dödat?”


Black Country. Min nya bok är nu färdig för produktion!

Glasblåsaren i Stourbridge, nära Kidderminster. Konstnären heter John McKenna. Ett exempel på hur konsten förevigar Black Country´s industriella historia. Foto: Astrid Nydahl.

Vart är Sverige på väg? Vart är Europa på väg?

Låt oss titta på ett engelskt landskap, med en storstad i centrum, för att bättre förstå vad som händer med England, Sverige och resten av Europa.

Min nya bok heter Black Country och har underrubriken ”Resor och läsningar i engelska West Midlands, om industrialismens födelse och utveckling, klassklyftornas brutalitet och multikulturens myter och realiteter.” Utöver det som underrubriken säger, granskas förstås också islamismen i England, liksom de politiska rörelser som bekämpar, respektive stödjer den.

Kanaldistriktet där en gång industrierna låg. Nu mondäna restauranger, nattklubbar och lägenheter.
Därmed tecknar boken ett porträtt av en drygt hundraårig utveckling. Men den börjar redan i den förindustriella epoken i Black Country och slutar med 2011 års folkräkning som ger en bild av hur den demografiska förändringen sett ut. Publiceringen av folkräkningens olika delar påbörjades i juli i år.

Min rundresa i landskapet under 11 majdagar ger boken lokalfärg och berättelser om intryck, möten och samtal. Mycket av det som undersöks i England finns också i Sverige.

Jag fick inspiration att skriva denna bok när jag vid de första Birmingham-besöken såg hur lik staden och det omgivande landskapet var Malmö och Skåne. Likartad historia och likartade samtidsproblem förenar de två.

Boken är en hybrid mellan socialreportage, essä och politisk debattbok.

Det blir en rejäl bok. Det mest omfattande arbete jag gjort av den här typen. Den blir rikt bildillustrerad av Astrid Nydahl och två andra fotografer.

Vill du bli sponsor för projektet? Det kostar 600 kronor.

För det får du: Ditt namn i särskild sponsorlista tryckt i boken. Två exemplar av den färdiga boken. Vill du bli sponsor och möjliggöra tryckningen av boken måste du skriva till mig för vidare instruktioner. Om du gör det får du inom kort ett svar från mig om hur du ska gå tillväga. Skriv till thomas.nydahl@gmail.com

Vardag i Sparkhill, ett av många islamiserade områden i Black Country.

Boken kommer inom kort att börja sättas och formges. Efter det väntar tre korrekturrundor. Jag ska själv tillsammans med två vänner korrekturläsa för att försöka göra den helt felfri. Medan vi korrekturläser bokas datum för tryckning, bindning och paketering. Först efter det skickas de färdiga böckerna med båt till Sverige, och levereras med lastbil till mig. Det har varit lite olika långa tider för mina två tidigare böcker som producerats på samma sätt, men jag vågar lova att det tar högst tre månader för hela processen innan böckerna är skickade till er som beställer!

Ni som vill köpa boken kan teckna er för ett exemplar. Priset är 250:- per exemplar inklusive frakt inom Sverige. Beställer du två exemplar är det totala priset 400:- Om du beställer från annat land inom Europa är priset 300:- per exemplar inklusive frakt.

Skicka ett mail, uppge namn och adress, så återkommer jag så fort boken är i produktion.

Min mailadress:thomas.nydahl@gmail.com


fredag 17 augusti 2012

Fredag. Fridag.

Foto: Astrid Nydahl
Under torsdagen gjorde vi hela bildarbetet till Black Country-boken. Jag skrev dessutom alla bildtexterna. Så det är inte mer än rättvist att fredagen blir en fridag. Vi åker till Simrishamn - sommarens första tur dit - och njuter av havet och småstadslunken. Det finns ett fint café där vi brukar sitta, och så botaniserar man hos antikvariatshandlaren som alltid har sina bord på marknadstorget. Kanske får man fisk med sig hem. Kanske kommer man tomhänt. Men man använder fridagen till allt det den ska innehålla av kravlöshet och försök till vila. Vem vet hur det går?

torsdag 16 augusti 2012

Bok, bokare, bokast...

Huvudlös stork i skördetid. Foto: TN
Ja, det är bara bokarbete som gäller nu. Under gårdagen kom en ny handfull sponsorer. Allt pekar framåt. Allt är bra. Men som alltid när det är fullt upp blir jag stressad och darrar på händerna. Inte blir det bättre av att den gigantiska skördetröskan arbetar utanför mitt fönster. Uppfordrande motorljud och pipandet varje gång den backar.

Nu därför en paus. En god fika och sedan en rejäl cykeltur. Paus, pausare, pausast.


onsdag 15 augusti 2012

Lyckan med läsare

Gudsreklam på New Street. Foto: TN
Sedan i söndags har jag privilegiet att varje dag stiga upp och möta en ny skara läsare i inkorgen - de beställer min kommande bok, eller så tecknar de sig som sponsorer. Det gensvar jag nu får gör att jag påminns om vad det innebär att ha en läsekrets. Den följer mig - tycks det som - i vått och torrt. Läser bloggen. Läser mina böcker. Att Black Country-boken skulle få denna respons kanske jag inte riktigt förväntade mig. Men jag tar tacksamt emot. Varje dag. Idag gör vi bildarbetet. Kanske tillkommer någon liten komplettering i texten. Jag ser nämligen att Helle Merete Brix gjort en intressant intervju med Christopher Hitchens son, Alexander Hitchens, om bland annat islamismen och EDL, kanske måste jag också citera ur den.

Vill du beställa boken, eller teckna dig som sponsor, klicka på glasblåsarbilden i högermarginalen, så får du all information.


tisdag 14 augusti 2012

Det går riktigt bra nu!

Bullring, ett av köptemplen i Birminghams centrum.
Tisdag idag, bara två dagar sedan jag annonserade Black Country-boken. Och det går riktigt bra. Jag har ett dussin sponsorer redan och ungefär lika många som vill köpa boken. Det utgör en bra grund på så kort tid. Jag hoppas det droppar in fler under veckan. På fredag sätter jag punkt för arbetet. Då är all text redigerad och alla bilder färdiga att läggas in i manuset. Vill du veta mer om boken så bara klicka på länken: här finner du all information du behöver.