En liten promenad bland kolonistugorna intill sjukhuset. Några få steg, några få fågeldrillar och blomsterfärger, och jag var som slagen till marken. Inte ens det orkade jag. Satte mig på en bänk, lät solen spela lite mot ansiktet och återvände sedan upp till avdelning 123.Beskeden har varit dystra och tunga. Jag är inte i närheten av ett tillstånd då läkarna skulle skicka hem mig. Av dagens storköksmiddag kunde jag bara äta pastan, allt det andra skar som knivar i munnen. Att gå hungrig från bordet förstärker känslan av nederlag.
Centralsjukhuset låter sig aldrig jämföras med Mesa de Frades. Men det kan vara ett steg på vägen dit. Vita läkarrockar, injektioner och saudade passar utmärkt ihop. Allt är ändå kärlek och längtan, när den civilisatoriska fernissan är borta.
Uppdaterat 15.00
Se här vem som får årets Glenn Gould Prize i Kanada! När man läser lite kring priset kan man väl förstå vad Goulds mumlande Bachfugor har med Cohens judiskt mättade poesi att göra:"The international award is handed out every other year to a living artist who 'has made a unique lifetime contribution that has enriched the human condition through the arts and manifests the values of innovation, inspiration and transformation,' reads a press release. 'A tribute to (the late pianist) Glenn Gould's artistry and his multi-faceted contributions to culture, the prize promotes the vital connection between artistic excellence and the transformation of lives.'' (Tack till Barbro för tipset).
Se den här intervjun med honom, inspelad i hans hem!
Foto: Astrid Nydahl, från Cohens konsert i Malmö, augusti 2010.



