Många människor - jag är en av dem - menar att den arabiska befolkningen i Skåneland vuxit sig alldeles för stor. Nej, det är varken "rasism" eller något annat att mena det. Det är rimlig realism att sätta ord på det som gått långt bort i tok.
Jag struntar fullständigt i människors privatliv. Den stora arabiska gruppen har välkomnats av politikerklassen och dess "väljare". Om de vill klä sig eller klä av sig rör mig inte i ryggen.
I vården jag just genomgått är andelen anställda med arabiska rötter mycket stor. De gör ett fantastiskt jobb, män som kvinnor. Det är dessa araber de flesta av oss möter i konstruktivt arbete. Den arabiska pöbel som rånar, våldtar, misshandlar, skjuter och spränger vill de flesta "tänka" bort och endast betrakta som pressrubriker. Det får katastrofala följder.
Men det är orimligt att de offentliga miljöerna präglas av arabisk-talande och arabisk-tänkande människor och att hela stadsdelar gör det. Vi lever i Skåneland, sedan många hundra år en del av Sverige. På skranglig promenad med min rollator hör jag något helt annat. Om jag under mina resor som journalist på 1980- och 1990-talen i den arabiska världen mest hört svensktalande människor skulle jag ha häpnat. Här hemma häpnar ingen längre. Här är arabiskan en lokal sociolekt. Vad säger det om framtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar