söndag 19 oktober 2014

Tobbe, ödmjukheten och naturen


"Att gå i en skog mellan två ormbunksrader som hösten har förhärligat, det kan man kalla ett triumftåg. Vad är bifall och ovationer mot det?" (E.M. Cioran: Om olägenheten i att vara född)

Jag läser E.M. Cioran nu. Första läsningen efter Tobbes bortgång. När jag tittar på bilderna från Tobbes tomt slår det mig att en av de saker han lärde mig var att inte se med högtidlighet och självgodhet på intellektuellt arbete. Tvärtom kom ödmjukheten alltid fram i mötena med Tobbe. Han var ju en handlingens man. Litteraturen spelade en marginell roll i hans liv eftersom läsning allt mer kom att utlösa anfallen. Musiken blev däremot hans uttryck. Och med oss på besök; sittandet och gåendet i grönskan, som här vid ormbunkarna intill björkskogen.

Tack för att du lärde mig detta Tobbe. Dina insikter var dina och du strödde dem över oss, som ett stjärnregn i höstnatten.