lördag 9 november 2013

Första korrekturet

Det första papperskorrekturet på nya boken har anlänt. Prydligt insatt i en pärm rymmer det dryga tvåhundra sidor. Den tidiga morgonsolen strålar snett in över pärmen där den ligger på köksbordet. Helgen kommer jag helt att ägna korrekturet. Och i vanlig ordning kan jag konstatera att det alltid går fortare än jag förutsett, när en ny bok föds här hemma.

Boken heter alltså Solitär i nyspråkets tid. Vid förbeställningar redan nu kostar den 200:- och du gör din beställning med ett enkelt mail till mig på thomas.nydahl@gmail.com

För mer information om boken kan du klicka på den översta rutan i högerspalten, där det finns en bild och en kort text om boken. Klickar du kommer du till en utförlig informationssida. Önskar er alla en god helg.

***

Här två korta utdrag ur nya boken:


När jag såg konserten med Frank Zappas son, Zappa plays Zappa, förflyttades jag många år tillbaka i tiden till Malmö Folkets park, symbolen för det Malmö som var arbetarklassens, men som idag är en kluven stad där gettoarabiseringen står mot medelklassens värderingar och shoppingfilosofi. Det var den 5 september 1978 som Frank Zappa och hans Mothers of Invention (förstärkta med sångarna från The Turtles) spelade just där, det blev en helkväll med allt det Zappa stod för: de dråpliga infallen, de härliga texterna, men också de virtuosa soloinslagen från olika instrumentalister. Det var en tid då allt ännu verkade möjligt. Bandet gick av scenen efter flera extranummer och ursäktade sig med att de inte fick missa sista flygbåten till Köpenhamn. Bron var ännu bara ett diskussionsämne. På det allt slirigare kassettbandet kan jag fortfarande höra hur vi sjöng med i Bobby Brown och Why does it hurt when I pee...

Malmö är idag ett sorgebarn, allt det som lyser emot mig i familjealbumet tycks förflyktigat och försnillat. Krämarna styr staden och gettokulturen slår sönder och eldar upp den. Ingenting tycks vara beständigt. I Sydsvenskan berättar busschaufförerna att de hellre låter bli att ta betalt av passagerarna än att "få på flabben" som det heter på malmöitiska (och som sedan ledde till att all kontanthantering, till turisternas och besökarnas förtvivlan, bannlystes). En stad i undergångens armar, en stad på väg bort från sitt eget ursprung och sin stolta historia. Borta är varvsindustrin, borta är textilindustrin, borta är stora delar av den producerande arbetarklass som befolkade staden, inte bara förorterna utan också stadsdelar som Möllevången, Kirseberg, Dalaplan, Sofielund och många andra. Den kilometerlånga cykelorm som varje dag åt sig fram genom staden på väg till eller från Kockums har lämnat plats åt de nyrika och deras fashionabla renoveringsobjekt på Gamla väster, allt är uppblåst enligt tidens egen ekonomiska logik. Ja, vi behöver inte längre ställa oss frågan Why does it hurt when I pee... alla känner orsaken, alla vet hur tillspillogivna vi är, utan bot, utan bättring.



*
Klockan går mot halv tolv. Stadens centrum fylls med människor som kommer med ettans och tvåans linjer från förorten. De gående kommer från SFI-kursen in mot centrum. Jag är ensam man där vid bussen. Det jag ser betraktar jag som förklaringen till mitt eget ökade utanförskap. Jag förstår varken somaliska eller arabiska och jag har aldrig förstått sharia-lagstiftningen som gäller också i exil. Främlingen är jag. Kvinnorna framför mig är hemma i sin nya stad. De lever med en stor känsla av att bli omhändertagna och med hela islams väckelse som bränsle för sin tanke i tid och rum. (Jag har rest tillräckligt i arabiska miljöer för att tro mig veta vad jag talar om. Varken i palestinska Ramallah eller libyska Tripoli och Benghazi bar unga kvinnor slöja, än mindre niqab, på 1980-talet, före väckelsen). Jag är främlingen idag. Jag är främlingen alla dagar. Jag tänker på Ekelöfs dikt och inser att ingenting av det som skrevs av min föräldrageneration längre är giltigt. Botten i mig kan inte vara botten i islamismen. Främlingen i mig är en helt annan människa än det som är främlingen i islam. Ty han är alltid den som lever på nåder och som betalar en avgift för att få göra det, han är kort sagt dhimmi. Och avgiften betalas, varje dag