tisdag 17 januari 2012

Klas Grinell: Islam och jag.


Klas Grinell är idéhistoriker, anställd som intendent vid Världskulturmuseet i Göteborg. Han har ägnat studier åt Turkiet, dess kultur, historia och ett särskilt intresse åt den muslimske predikanten Fethullah Gülen.

Grinells bok Islam och jag (Sekel förlag) resonerar utifrån flera olika infallsvinklar huruvida det finns en eller flera islam, och han framhåller sina egna erfarenheter och studier i argumentationen för Gülen och hans rörelse, som av vissa betraktas som reaktionär och av andra som en modern turkiskt, mild form av islam.

Den första kritiska fråga jag ställer mig är, hur en sådan skulle se ut? Har det inte historiskt visat sig att just de rörelser som beskrivs som ”milda” kan vara farliga just för att de invaggar oss i trygghet, och ändå leda in i just det totalitäras återvändsgränd?

Det problematiska med Grinells bok är inte bara att den lider brist på fokus. Ett kapitel kan börja med att sätta en person eller en ideologi i centrum, för att sedan snabbt leda över i anekdotiska texter som mer handlar om Grinells egen erfarenhet av vardag och arbete i Turkiet. Det anekdotiska får mig dessutom att tycka att jag snuvas på väsentlig information. Kanske gömmer det sig bakom anekdoterna och rena resetexter också sådan information som inte passar in i Grinells syn på fenomenet Gülen.

Ändå bidrar den med kunskap om fenomen som är föga kända i Sverige. Läser man den kritiskt kan man förstås använda denna kunskap. Varje ny pusselbit till förståelsen av islam som religion och islamismen som politisk rörelse grundad på denna religion, blir i varje fall för mig viktig. Hur skulle vi kunna försvara det öppna samhället och ett demokratiskt sinnelag - yttrandefriheten, tryckfriheten - om vi inte känner dess fiender? I en tid när ordet "fascism" reducerats till ett tomt och meningslöst skällsord är det kanske viktigare än någonsin att analysera och förstå innebörden av just fascismen. Jag räknar islamismen dit, på grund av dess våldsutövning både på mikro- och makroplanen, dess sanningsanspråk och totalitära ideologi som syftar till att likforma och underkuva människor. Skillnaden mellan de svarta och de gröna fanorna är försvinnande liten.

Boken innehåller dessvärre endast en sparsam notapparat. Jag hade velat se utförligare källhänvisningar och förklarande noter.