torsdag 29 december 2011

Tack till er alla. Gott nytt år!

Tack för det gångna året. Jag är djupt tacksam, och det menar jag helt oreserverat.

Gott nytt år! Det är lätt sagt. Och det har jag förstås också önskat mina barn, barnbarn och andra anhöriga. Men det kanske ändå väger lätt? Att önska är inte detsamma som att inse och förstå. Jag har tunga saker framför mig det kommande året.

Men privatlivet infiltreras ju också av den globala, pågående katastrofen. Ni som läser min blogg vet ju ganska väl vad jag tänker på, så jag ska inte gå in i detalj på det. Men för att kunna möta det nya året tar jag alltid fram några av de djupt realistiska författare som inte inbillar sig att pessimism och svartsyn är en dålig sak. De hjälper mig med det nödvändiga ljuset. Här får ni några små korn att fundera på:

”Omedvetenheten är ett fosterland, medvetenheten en landsflykt.”

”En enda sak betyder något: att lära sig vara en förlorare.”

E.M. Cioran: Om olägenheten i att vara född (översättning av Lasse Söderberg).

”Tillvaron har förvandlats till en osammanhängande följd av chocker…”

”Det sällskapliga småpratet bidrar bara till att fördjupa tystnaden.”

Theodor W. Adorno: Minima Moralia (översättning av Lars Bjurman).


”Trotset: i strid med allt.”

”Traditionens betydelse. Det räcker inte att inte höra hemma någonstans, man ska helst också veta exakt var man inte hör hemma.”

Imre Kertész: Galärdagbok (översättning av Ervin Rosenberg).


”Tummen pekade i alla fall spikrakt neråt.”

Thomas Bernhard: Mina priser (översättning av Jan Erik Bornlid). Foto: Ulrika W. Finland.

Och inför det nya året vill jag bjuda er på en av fado-kulturens finaste sånger, Trago Fado Nos Sentidos (som handlar om nederlag och motgångar, men ändå låter fadons viktigaste känsla dominera, den som handlar om just fatum, ödet). I denna portugisiska kultur hanterar man också de personliga nederlagen med en sådan värdighet.