söndag 10 april 2011

Maja Kućan: Jedinomoje i ostali! Pisma iz logora (Jasenovac Memorial Site)

Om man har judiska, romska eller serbiska rötter går det säkert en ilning av obehag redan inför namnet Jasenovac. Skälet är enkelt: där låg det koncentrationsläger som på 1940-talet skulle förinta dessa folkgrupper i det fascistiska Kroatien. På Jugoslaviens tid, redan 1968, beslutade man att skapa en minnesplats för offren i Jasenovac, och det är denna organisation som med stöd av det kroatiska kulturministeriet utgivit denna bok, som innehåller brevkort till och från familjerna till de fängslade (en rättighet som uppnåddes genom Röda Korsets förhandlingar med Ustasja-polisen i augusti 1941). I boken finns dessa brevkort översatta till engelska.

Det som kallades för den oberoende staten Kroatien var i själva verket en marionettregim under ledning av Ante Pavelić i allians med Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien. Ustasja-terrorn ledde efter andra världskriget till omfattande massakrer från den jugoslaviska regimens sida. Hämnden kostade många människor livet.

I juni 1941 fick Pavelić träffa Hitler. Efter diskussioner med den tyske ambassadören i Kroatien enades man om en förintelseplan. Många serber skulle deporteras till Serbien, men lika många skulle mördas. Det finns inga exakt fastställda siffror på antalet mördade i Jasenovac, men de uppskattas ha varit mellan 80.000 och 100.000.

Till skillnad mot mönstren i tyska koncentrationsläger mördades samtliga i Jasenovac antingen med olika verktyg (misshandlades till döds helt enkelt) eller blev skjutna. Massmördandet var ett hantverk på individnivå, det kan man säga utan att bli cynisk. Tyska officerare som rapporterade hem till Berlin uttryckte fasa över det de sett i lägret.

(Stort tack till Bodil)

Ante Pavelić hälsar på Hitler.

Jasenovac Memorial Site presenterar sig själv bland annat så här:

Jasenovac is a place in which visitors will discover the exceptional suffering and incredible courage of the Jasenovac victims, but also learn of the strength of hope in life and faith in humankind, as emphasised in particular by the survivors.

Thanks to all the Jasenovac victims, Jasenovac today is a place which encourages contemplation, learning, research, building personal convictions and actively resisting evil and crime, and is also a place where the value of human life and the moral principles which characterise humankind are embraced. Jasenovac is a place from which we should all depart having reached the decision that evil and the “Jasenovac” crimes should never be repeated, anywhere.