Den är mycket tung. Och den är övermåttan stor, 32 cm hög och 23 cm bred! Var ska man läsa en sådan bok, och hur? I sängen kan jag inte ligga, inte heller i soffan. För en läsande människa som helst träder in i texterna liggande har den redan diskvalificerats. Sitta vid arbetsbordet? Lika omöjligt det. Om Strindberg (Norstedts) är alltså en bok som tar död på sin egen ambition. Den är vacker, rikt illustrerad och allt det där. Men jag börjar misstänka att den bara är tillverkad som skrytfaktor. Att ha liggande framme när gästerna kommer. Sådana böcker är egentligen bara att förakta, eftersom de redan med sitt yttre föraktar sina läsare.
*
Uppdatering, söndag eftermiddag. Tack Karin för länken. Den är så roligt att jag verkligen rekommenderar den till läsning, trots att den tryckts i Sveriges vidrigaste tidning. Fru Kullenberg har uppenbarligen en slaktares talang!