Min son Mikael är i dag intervjuad i en artikel i SDS/HD. Jag lägger ut den i sin helhet:
I en protestdikt om dagen formulerade Dmitrij Strotsev 2020 motståndet mot
diktaturen i Belarus. Han är en av de författare som de senaste dagarna har
tvingats lämna platsen där han sökt skydd och är nu på väg till Sverige. Kriget
i Ukraina har gjort att hela regionen befinner sig i fritt fall, enligt Mikael
Nydahl, översättare från ryska.
– Det här förändrar allt, inte bara för Ukraina. Nu är det Ukraina som ska
stå i centrum för vår uppmärksamhet och solidaritet, för de ryska övergreppen
mot landet är så avskyvärda. Men det är omöjligt att inte prata om vad som sker
i Belarus och Ryssland samtidigt, säger han.
Det är mer än ett år sedan Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko krossade
civilsamhällets fredliga demonstrationer för demokrati och nu ser Mikael Nydahl
samma sak hända i Ryssland. Hela hans kontaktnät av vänner och kulturarbetare
är drabbat.
– Det finns inga plattformar kvar och många går i exil.
Fascismens återkomst
I Belarus blev kulturen en central kraft i upproret. Men där var samhället
på många vis redo för förändring – medan situationen i Ryssland är en annan,
hävdar Mikael Nydahl. Han tycker att kriget tydligt har visat hur Putin har
varit en garant för den belarusiska repressionen.
– Det vi har sett de senaste två åren är fascismens återkomst till Europa.
Först Belarus och nu också Ryssland har förvandlats till klassiska, fullskaliga
diktaturer.
Han är för "maximalt hårda" sanktioner mot det officiella
Ryssland, men understryker att den kultur som borde blockeras är den
regimtrogna – stjärndirigenter, stjärnsopraner och andra som bidrar till att ge
legitimitet och prestige till regimen. De författare och översättare han har
kontakt med har däremot länge försökt skapa och upprätthålla en demokratisk
kultur i Ryssland, i kombination med ett människorättsengagemang.
Även de krafterna drabbas nu hårt och behöver stöd, understryker Mikael
Nydahl. Han inskärper också att man från svenskt håll bör vara försiktig med
kraven på vad människor ska säga och göra när det kan ge upp till 15 år i
fängelse att ens kalla kriget för ett krig.
Kulturpersonligheter
i Ryssland och Belarus känner starka skuldkänslor för vad som görs i deras
namn, berättar Mikael Nydahl. Belarusierna har efter två års repression blivit
gisslan hos sin statsledning, som hjälper Putin med kriget. En av Nydahls
vänner i Minsk skrev att ”det är som Belarus 1939 med den enda skillnaden att
vi belarusier nu är nazister och judar samtidigt”.
–
När jag pratar med människor i Belarus är de fullkomligt sönderslitna av att ha
varit offer för detta otroliga övervåld i nästan två år och nu finna sig på
samma sida som sina egna bödlar. Det sliter upp förfärliga sår mellan människor
som borde vara bundsförvanter i Belarus och Ukraina, säger Mikael Nydahl.
Även
den ryska konstnären Tatijana, som bor i Sverige sedan sju år och arbetar på en
kulturinstitution, vittnar om rädslan och skulden. Samtliga av hennes
konstnärsvänner har demonstrerat mot kriget. Nu får hon inte längre kontakt med
flera av dem.
–
Alla har panik och många lämnar landet. De som jag har jobbat mest med är helt
emot kriget och har motverkat Putins politik så gott de har kunnat, säger hon.
Tatijana
känner sig liten och maktlös inför att hennes vänner plötsligt delas upp i
"ryssar" och "ukrainare". Hon upplever att många
skuldbeläggs för att de inte har gjort nog motstånd.
–
Men jag och mina vänner är inte soldater. De flesta vill bara leva ett vanligt
liv. Jag trodde inte på kriget i Ukraina. Jag och mina vänner älskar Ukraina,
så det var omöjligt att tänka sig det här.
Demokratiska krafter nyckeln
Tatijana
har samlat in pengar till konstnärer i Ukraina, via ett inofficiellt nätverk
mellan konstnärer som delar samma språk efter Sovjetunionens fall, där också
Belarus ingår. Nu vågar hennes kontakter inte prata längre och flera av dem har
lyckats fly.
–
Men det finns också de som varken har pengar eller visum. De har panik. Många
är inte bara konstnärer utan också aktivister. De vill fly men det är svårt.
Mikael
Nydahl ser inga gränser för hur våldsam den ryska repressionen kan bli. Han
understryker att de ukrainska flyktingarna behöver Europas akuta hjälp – men
att den europeiska politiken bör utformas på ett sätt som gör det möjligt också
för belarusier och ryssar att få stöd.
–
Om de demokratiska miljöerna i de här länderna blir blockerade från Europa,
nekas visum och inte längre går att nå ens med ekonomisk hjälp – då straffar vi
dem som är våra viktigaste bundsförvanter i kampen mot den ryska
totalitarismen.
Inget
kommer att lösa sig för förrän regimen i Ryssland har fallit, tror Mikael
Nydahl.
–
Gud give att den faller på ett sätt som möjliggör en demokratisk utveckling i
Ryssland, det är långt från säkert. Just därför är de ryska och belarusiska
demokratiska krafterna nycklarna till hela framtiden.
Fotnot:
Tatijana heter egentligen något annat.