tisdag 8 mars 2022

World War Three has already begun

 

Opinion

Article by: Yuriy Lukanov

The West fears World War Three. But it has already begun.

On the second day after Russia’s invasion of Ukraine at four o’clock in the morning in Kyiv, I was awakened by an explosion of such force that I jumped up like a spring. It felt like the explosion happened just in front of my window. It turned out that the Ukrainian air defense forces shot down a Russian ballistic missile. Its wreckage fell a mile from me. But it made a terrible impression.

As it is not paradoxical, it cleared my mind. Looking at things became easier. So I will repeat once again: the Third World War has already started.

Russia is only formally fighting against only Ukraine. In fact, it is waging war against all Western civilization. Moreover, this war was declared publicly. This was done by Vladimir Putin at the Munich Security Conference in 2007.

The world did not take it seriously then. Every subsequent aggressive step by Putin did not receive a proper rebuff. Quite the opposite.

After the war in Georgia, US President Barack Obama announced a reload of relations with Russia. And this was a strategic mistake. Instead of imposing painful sanctions on the aggressor, as is being done now, Putin received a signal that the next aggressive steps will not lead to any serious consequences for him.

Six years after Georgia, Putin annexed Crimea. He started the war in Donbas. Sanctions were imposed on the aggressor’s country, but in practice, they were not effective enough. And finally, Putin declared and launched a full-scale war against Ukraine. The initial plan to overtake Ukraine within a few days did not materialize. But he resorted to another insidious plan. Putin’s artillery and his air forces bomb peaceful cities, including the capital of Ukraine, Kyiv. He is killing civilians in order to demoralize the people so that they start imagining that the Ukrainian government will surrender.

The West has now taken unprecedented steps to stand up to the assassin president. But it is still afraid to engage in direct confrontation, given Putin’s nuclear arsenal.

However, other countries are already involved in the war. Belarus has given its airfields to the Russians and is showing readiness to bring its troops into the war. The US, UK, Baltic states, and others supply weapons to Ukraine. Putin’s planes violated Sweden’s territorial integrity. Putin threatens Sweden and Finland.

No matter how much the West avoids direct intervention, sooner or later it will take part in it. The longer the delay, the more severe the consequences. Sanctions, of course, are painful, but they will not win the war. No matter how heroically the Ukrainian army fights, the forces are not equal. If Putin defeats or weakens Ukraine, the EU will be next. Maybe it’s time to give up contemplation and start acting preventively.? To begin with, the West should close the skies over Ukraine. Otherwise, Ukrainian cities will be further destroyed. In addition, there is a risk of damage to nuclear power plants, which threatens a radioactive accident that will spread far beyond Ukraine.

World War Three has already begun ~~ 

Yuriy Lukanov is a Ukrainian journalist and author of books about Russia’s war against Ukraine, including “The Press: how Russia destroyed media freedom in Crimea.” Contact him at vonakul (@) gmail.com

 

 

måndag 7 mars 2022

Gärna ett tyrannmord! Putin har gjort nog ont nu


Tyrannmorden har förekommit många gånger i historien. De män som försökte döda Hitler misslyckades, men om de lyckats skulle det ha förändrat historiens gång. Problemet med Putin är väl att han är extremt skyddad, både fysiskt och mentalt. Hans propagandaapparat ger starkt stöd bland ryssarna. De tycks som majoritet rentav tvivla på att förstörelsen och massmorden i Ukraina äger rum. En i hans egen krets som dödar honom? Låt oss hoppas, så att dårskapen tar slut. Han är ett hot mot oss alla. Död åt Putin!


Thomas Bernhard x 4 + 1

 

Första boken i denna svit, Orsaken, saknar jag i originalutgåvan från 1986. Den och de fyra andra finns med i samlingutgåvan från Tranan, den kom 2011 och är helt slutsåld.

 

Källaren.

 

”När allt kom omkring klarade jag mig inte heller i källaren helt utan något slags motvikt; då kom jag att tänka på musiken och på det nesliga slutet på min violinistkarriär. Sedan dess har jag prövat ett nytt instrument, nämligen min röst” (översättning 1987 av Susanne Widén)

 


 

Andhämtningen.

 

”Jag ville inte ha någon rumslig förändringen vid det laget och insisterade på att få vara kvar i dödsrummet, som jag hade vant mig vid under dessa veckor och månader” (översättning  1988 av Lars W Freij)

 


 

Kylan.

 

”Uppfylld av den största avsky gentemot läkekonsten och av hat gentemot alla läkare beträdde jag klinikchefens kirurgiska avdelning” (översättning 1989 av Susanne Widén)

 


 

Ett barn.

 

”Min morfar hade sagt att lärarna är idioter och fattiglappar; att de också kan vara vackra, som min lärarinna, det sade han ingenting om” (översättning 1990 av Lars W. Freij)

 

Ett av de starkaste korten i Thomas Bernhards författarskap. Också denna en Panacheutgåva från 1988. Läs den medan möjlighet finns. Var hittar man den? Biblioteken har väl gallrat ut den så att fler deckare får plats. Men eftersom förlaget Tranan ger ut massor med Bernhard finns denna i en nyutgåva från 2011.

Vad har ni för rätt att be för mig?

 

Första Cioran-boken på svenska, i översättning av Lasse Söderberg. Panache-serien 1986. Förändrade mycket av min världsbild med sin radikalitet och illusionsbefriade hållning. När jag läste "Vad har ni för rätt att be för mig? Jag behöver ingen förespråkare, jag reder mig ensam", blev det en bekräftelse på en stark inre känsla. "Allteftersom åren går minskar antalet personer som man kommer överens med" var också en sådan bekräftelse från Cioran. När det nya krigets mordmaskin mal på vill jag gärna påminna om hans ord: "vad skulle det tjäna till att försöka hävda sig i en värld befolkad av dårar, en värld försänkt i enfald och dårskap?" Man kunde tillägga: "Västerlandet: förruttnelse som luktar gott, ett parfymerat kadaver".

Maria Aljochina: Riot days. Om Pussy Riot och tiden i fängelse (Teg publishing, översättning av Linda Skugge)

Maria Aljochina
 

Som berättelse om tillståndet i Ryssland i allmänhet och som skildring av de ryska fängelserna i synnerhet är Maria Aljochinas bok ytterst viktig. Det var länge sedan jag läste något som så starkt påverkade mig.

Den gamla sovjetdiktaturen sägs nu vara en demokrati styrd av den "folkvalde" Putin. Det är i så fall en "sanning" som kräver mycket övrigt att tillägga. Aljochina ger oss istället bilden av en mycket hård regim styrd av underrättelsetjänster, småpåvar och många juridiska och sociala mönster kvar från de värsta epokerna i sovjetväldet.

Maria Aljochina gjorde sig känd som en av de unga kvinnorna i Pussy Riot-kollektivet och deras performance "Punkbönen" i Frälsarkatedralen i Moskva. Om man nöjer sig med dessa 40 sekunder svävar man i okunskap. Det är resten av historien som är intressant. Först berättelsen om vilka dessa unga människor är, och vilka idéer som präglar deras handlingar. 

Två års fängelse blev det för Aljochina och hon skickas långt österut, till en straffkoloni i Uralbergen. Och det är berättelsen om miljöerna och människorna där som måste gripa var och en som inte har ett hjärta av sten.

(Skrivet 2018 men fortfarande mycket aktuellt i Putins krigstider)

söndag 6 mars 2022

More than 7,000 Russian researchers sign anti-war petition

 Artikel i The Barents Observer

"We, Russian researchers and research journalists, declare our absolute protest against the military action started by the Armed Forces of our country on the territory of Ukraine," reads the statement signed by a quickly growing part of Russia's science community. 
 

The war against Ukraine has sparked strong reactions from thousands of Russian researchers and research journalists. An open letter that now has been signed by more than 7,400 representatives of the country’s research community calls for an immediate stop to the aggression.

“This fatale step leads to huge human victims and undermines the basis of the established international security,” the letter reads.

“The responsibility for the new war in Europe fully lies on Russia,” the signatories say.

The petition is signed by professors and academicians from the Russian Academy of Science, university representatives and institute researchers from across the country. It is published by Troitsky Variant, a research newspaper issued in Moscow. Researchers sign up to the petition on a Google Doc and the number of signatories continues to grow rapidly.  

“There can be no reasonable justification for this war […] It is absolutely clear that Ukraine poses no threat to the security of our country and the war against her is unjust and fully without sense,” the letter highlights.

The signatories argue that Russian state leaders are driven by geopolitical ambitions and “dubious historical fantasies.”

They also underline that they have “understanding for the European path of their neighbours.”

They now fear that Russia will be an internationally isolated country and “an outcast.”

“The isolation of Russia from the rest of the world means further cultural and technological degradation for our country and no positive perspectives.”

Following its attack on Ukraine, the international community has condemned Russia and pulled out of cooperation projects.

On the 4th of March, the Norwegian Ministry of Education and Research announced that it suspends all cooperation with Russian authorities and withdraws from research cooperation agreements with Russian institutions.

“Russian authorities have put the world in a very serious situation that requires reactions,” says Norwegian Minister Ola Borten Moe. “At the same time we want the sanctions to be as much as possible directed towards Russian authorities and not civil society,” he adds.

“The academic community can be an important counterweight to the authorities in Russia,” he argues.

Merkel som Putins bästa vän

Så läser jag i Samtiden om Merkel:

Sedan förra veckan har de kritiska rösterna blivit allt starkare när man påpekar Merkels åsidosättande av de utrikes- och säkerhetspolitiska rådgivare som varnade henne för att se Ryssland som en pålitlig handelspartner, rapporterar brittiska Guardian.

”En nykter bedömning av den tyska regeringens felbedömningar i sina kontakter med Ryssland under de senaste 16 åren är nu försenad”, säger riksdagsledamoten och fd officeren Roderich Kiesewetter som är kristdemokrat och alltså partivän med Angela Merkel.

”Under 2014-2015, när USA ville beväpna Ukraina sedan Ryssland annekterat Krim, motsatte Merkel och franske presidenten Hollande en sådan strategi och investerade istället i diplomatiska ansträngningar”, säger Kiesewetter till The Guardian.

 

Anne-Marie Berglund 31 januari 1952 - 6 mars 2000

Foto: Hideo Matsumoto
I dag är det två år sedan Anne-Marie Berglund dog. Vi förlorade en kär vän och en fin författare. Men hon slapp uppleva Putins krigsmaskin och katastrofen som pågår.

Utdrag ur ett av hennes brev som finns i boken Sedan möttes vi i Paris

”Kött och känslor, enligt min upplevelse, bör ej bindas ihop. Sedan jag började med detta, har bara otur, smärta, sorg osv drabbat mitt liv. Så länge jag hade tanken, känslan fri och köttet på sitt håll även det fritt, levde jag ett starkare liv. Nej, att förena dessa två är katastrofalt. En krukväxt reser till Amazonas, kunde min nästa bok heta. Vilken nästa bok? Det är svårt att sluta tänka ’i böcker’. Det måste vara detsamma för dig… Njutningen har aldrig intresserat mig, det enda intressanta för mig var njutningsakten, skeendet. Man kunde kanske säga att jag alltid har varit en voyeur. Det är konstigt, ibland minns man vem man är, sen glömmer man igen och blir en sötsliskig cocktail av alla andras limonad. Tror du att jag kan bli Mig Själv igen? Hur vill du vara, vem i dig är mest Dig? Livstrött pelargon, AM.” 15/7-1997


lördag 5 mars 2022

Ryskt författarupprop

Min son Mikael tillsammans med Svetlana Aleksijevitj.


Vi vädjar, som författare, till alla som talar det ryska språket. Till människor av alla nationaliteter. Till dem som har ryska som sitt modersmål. Till dem för vilka det är andra- eller tredjespråk.

I dag används ryska språket av den ryska staten för att väcka hat och rättfärdiga det skamliga kriget mot Ukraina. Det är på ryska som de officiella medierna upprepar de oändliga lögner som lägger rökridåer runt denna aggression.

Det ryska folket har i många år matats med lögner. De oberoende informationskällorna har nästan helt förstörts. Oppositionsledarna – tystade. Den statliga propagandamaskinen arbetar för full styrka.

I det läget är det avgörande att hela sanningen om den ryska aggressionen mot Ukraina står klar för de ryska medborgarna. Om den ukrainska nationens lidande och förluster. Om civila som används som måltavlor och dödas. Om faran för hela Europa. Och möjligen för hela mänskligheten, med tanke på kärnvapenhotet.

Du talar ryska.

Det har betydelse.

Använd alla tänkbara kommunikationsmedel. Telefon. Messenger. Mejl.

Kontakta de människor du känner. Kontakta de människor du inte känner. Säg sanningen. Även om Vladimir Putin är både blind och döv, så kan ryska folket lyssna till dem som talar samma språk.

Detta orättfärdiga krig måste stoppas.

#SkipPutinTalkToRussians

Vladimir Sorokin

Svetlana Aleksijevitj

Ljudmila Ulitskaja

Dmitrij Gluchovskij

Viktor Sjenderovitj

Maria Stepanova

Sergej Lebedev

Liza Aleksandrova-Zorina

Sasja Filipenko

Alisa Ganijeva

Viktor Martinovitj

Maksim Osipov

Aleksandr Genis

Lev Rubinstein

Aleksandr Ilitjevskij

Michail Sjisjkin

Boris Akunin

Vi stöder detta upprop:

Herta Müller (Tyskland/Rumänien)

Elfriede Jelinek (Österrike)

Olga Tokarczuk (Polen)

J M Coetzee (Sydafrika/Australien)

Mathias Énard (Frankrike)

Nuruddin Farah (Somalia/Sydafrika)

Pankaj Mishra (Indien/England)

Juan Gabriel Vasquez (Colombia)

Ilija Trojanow (Tyskland)

Amir Hassan Cheheltan (Iran)

Christoph Hein (Tyskland)

Georgi Gospodinov (Bulgarien)

Oroliga, mörka tankar vid havet

Foto torsdagen den 3 mars: Astrid Nydahl
 

Tro inte att det bara är en njutning att sitta där ute vid havet numera. Det är oroliga, mörka tankar som fyller huvudet. Det är rädsla, det är fruktan. Ingen vet vad Putin tänker göra härnäst. Hans kapning av Europas största kärnkraftverk är ytterst farligt, ett steg en erövrare normalt inte skulle ta. Men vad är normalt i Putins storfurstedrömmar?

fredag 4 mars 2022

Yevgeny Yevtushenko: Babi Yar

 
 
Nu har ryssarna bombat monumentet över Babij Jar. Jag läser nyheterna:
 
Jevgenij Jevtusjenko: Ur dikten Babij Jar
 
 ’Vildgräset susar över Babij Jar, och träden
står likt stränga domare.
Allt skriar ljudlöst här.
Jag står med blottat huvud
och känner hur jag sakta grånar.
Jag själv är blott ett ljudlöst skri
över de tusenden som vilar här.
Jag är var pojke som blev skjuten här.
O ryska folk, mitt ryska folk, jag vet
att du i djupet av din varelse
är internationellt. Men alltför ofta
har män med besudlade händer
brukat ditt rena namn.
Jag känner mitt hemlands godhet.
Hur vidrigt då att judehatare
djärvts kalla sig stolt
’Det ryska folkets förbund’!
I mig finns intet
som kan glömma detta!’
 
 

En förläggares klagan. Resultat av utgivningen av Anne-Marie Berglunds brev

 


Författaren och konstnären Anne-Marie Berglund avled den 6 mars 2000.

 

Tillsammans med hennes sambo, fotografen Hideo Matsumoto, och hennes kusin i Finland, Carita Antell, beslutade jag att utge ett urval av min 24 år långa brevväxling med Anne-Marie, ledsagad av Hideos fotoporträtt av henne, samt av en inledande essä.

 

Resultat blev en 316 sidor tjock bok, med titeln Sedan möttes vi i Paris.

 

Förhandsbeställning + ytterligare en liten försäljning gav totalt, fram till årsskiftet 2022, 53 exemplar, samt efter 1 januari 2022 ytteligare 8 exemplar, totalt 61 sålda exemplar.

 

Friexemplar till press, radio, tv och frilansare uppgick till 22 exemplar.

 

Hideo fick 11 exemplar, jag själv 10, Hans Boij som medverkar i boken 5 exemplar, totalt alltså 48 exemplar.

 

7 pliktexemplar skickades till Universitetsbiblioteken.

 

12 exemplar skickades till kollegor som läsexemplar utan förväntan på recensioner.

 

Recensionsexemplaren har lett till några recensioner, men de har varit få. På nätet har Per Erik Tell, Björn Kohlström, Elina Eriksson samt Anna Wahlgren och Anders Björnsson skrivit om den. I Tidskriften Fokus recenserade Gunilla Kindstrand, i Kristianstadsbladet Thomas Kjellgren.

 

Gratisannons infördes i tidskriften 20TAL.

 

Recensionerna gav magert resultat försäljningsmässigt. Totalt 6 exemplar.

 

Av de 300 tryckta böckerna har jag en hörna i biblioteket med oöppnade lådor. Cirka 125 exemplar osålda. Boken har alltså inte gått ihop ekonomiskt. Tack vare en donation från Hideo Matsumoto är hela projektet betalt. 

 

Jag reserverar mig för eventuella felräkningar. Resultatet i dag ger dock en mycket bra bild av hur det gick.

 

När boken kom använde jag denna text i bloggen:

 

Nu kommer boken med Anne-Marie Berglunds brev. Hennes 24 år långa brevväxling med Thomas Nydahl utges i urval i boken Sedan möttes vi i Paris. Breven från Anne-Marie Berglund. Med foton av Hideo Matsumoto.

 

316 sidor. 300:- inklusive frakt. 

 

Frakttillägg för beställningar utanför Sverige (kostnad totalt 350:- till övriga Europa)

 

Vid intresse, v.v. kontakta på denna mailadress: thomas.nydahl@gmail.com

 

torsdag 3 mars 2022

Varför är ni så tysta? Ni har som författare språkets gåva men tiger ändå

Foto: Astrid Nydahl
 

Vad kan en författare göra? Det enda han kan göra är att tala tydligt. Tystnad innebär att man stöder angriparen. På 1800-talet kämpade de upproriska polackerna mot den ryska tsarismen ”för din och vår frihet”. Nu kämpar ukrainarna mot Putins armé för din och vår frihet. De försvarar inte bara sin mänskliga värdighet, utan hela mänsklighetens värdighet. Ukraina försvarar vår frihet och vår värdighet. Vi måste hjälpa landet på alla sätt vi kan.


Det skriver Michail Sjisjkin i DN i dag. Jag bollar hans fråga ut i den svenska litteraturens värld: varför är ni tysta? Varför tysta på nätet? Varför tysta i pressen, varför tysta på gator och torg.

Sjisjkin varnar oss:

Den ryska regimens brott består också i att man drar skam över hela landet. Ryssland förknippas inte längre med rysk litteratur och musik, utan med barn som bombas. Putins brott är att han har förgiftat människorna med hat. Putin kommer att försvinna, men smärtan och hatet kan bli kvar i själarna en lång tid. Och bara konst, litteratur och kultur kan hjälpa till att övervinna detta trauma. Diktatorn avslutar förr eller senare sitt vidriga, värdelösa liv, medan kulturen fortsätter. Så har det alltid varit, så kommer det också att bli efter Putin. Litteraturen ska inte handla om Putin, litteraturen ska inte förklara kriget. Krig kan inte förklaras: varför beordrar man ett folk att döda ett annat? Litteraturen är det som motsätter sig krig. Verklig litteratur handlar alltid om människans behov av kärlek, inte av hat.

Rysslandsexperten Fiona Hill i Politico

Skärmdump
 

Utdrag ur mycket lång artikel:

 

For many people, watching the Russian invasion of Ukraine has felt like a series of “He can’t be doing this” moments. Russia’s Vladimir Putin has launched the largest ground war in Europe since the Second World War. It is, quite literally, mind-boggling.

 

That’s why I reached out to Fiona Hill, one of America’s most clear-eyed Russia experts, someone who has studied Putin for decades, worked in both Republican and Democratic administrations and has a reputation for truth-telling, earned when she testified during impeachment hearings for her former boss, President Donald Trump.

 

I wanted to know what she’s been thinking as she’s watched the extraordinary footage of Russian tanks rolling across international borders, what she thinks Putin has in mind and what insights she can offer into his motivations and objectives.

 

Hill spent many years studying history, and in our conversation, she repeatedly traced how long arcs and trends of European history are converging on Ukraine right now. We are already, she said, in the middle of a third World War, whether we’ve fully grasped it or not.

“Sadly, we are treading back through old historical patterns that we said that we would never permit to happen again,” Hill told me.

 

Those old historical patterns include Western businesses who fail to see how they help build a tyrant’s war chest, admirers enamored of an autocrat’s “strength” and politicians’ tendency to point fingers inward for political gain instead of working together for their nation’s security.

But at the same time, Hill says it’s not too late to turn Putin back, and it’s a job not just for the Ukrainians or for NATO — it’s a job that ordinary Westerners and companies can assist in important ways once they grasp what’s at stake.

 

“Ukraine has become the front line in a struggle, not just between democracies and autocracies but in a struggle for maintaining a rules-based system in which the things that countries want are not taken by force,” Hill said.