lördag 4 mars 2017

Rapporten om Muslimska brödraskapet i Sverige

Malmömotiv. Foto: A. Nydahl
Det har varit mycket intressant att de senaste dagarna ta del av mediabevakningen av rapporten Muslimska Brödraskapet i Sverige som skrivits av Dr. Magnus Norell, Docent Aje Carlbom & Fil. Kand Pierre Durrani. De har gjort det på uppdrag av MSB, november-december 2016. Men i nyhetsrapporteringarna har man uteslutande lagt tid och kraft på att presentera de människor och organisationer som angripit rapporten. Det är bestickande.
Jag har själv läst rapporten och skulle vilja visa några punkter av stor vikt:
”Islamism är inte någon egen typ av muslimsk tro. Det är en politisk ideologi baserad på och sprungen ur islam varifrån den hämtar sin legitimitet.”
Det är av yttersta vikt att detta blir klargjort. Dessvärre har vi vid varje islamistiskt våldsdåd en betydande skara mediamänniskor som gör allt för att förklara att ”det inte har med islam att göra”. Det ter sig svårbegripligt men ingår i en medveten strategi för att förringa sambandet mellan religionen islam, islamismen och den koranstyrda verksamheten.
Bild från Twitter
”Varje statsystem byggt på en viss tolkning av en religiös (eller politisk) ideologi är inkompatibelt med den liberala demokratiska struktur vi byggt upp i Väst och där separationen mellan religion och politik är en grundsten.”
De propagandister som ständigt framhåller möjligheten att förena islam som maktfaktor med en demokratisk ordning måste vi argumentera emot. Ofta och mycket. Det är alltjämt så att den svenska offentligheten tycks leva i den rosa drömmen om en ”demokratisk islam”. Den drömmen saknar varje möjlighet att förverkligas. Islam har inte, till skillnad från kristendomen, gått igenom den moderna ekluten. Någon sekularism tillåts inte i islam och därmed inte heller någon demokrati/ frihet baserad på medborgerliga rättigheter.
”När det gäller den europeiska grenen av brödraskapet ställer sig forskare en mängd frågor; Vilken politisk målsättning har organisationen i Europa? Är det en rörelse, ett ideologiskt nätverk eller handlar det om spridda aktivister? Det finns en mängd oklarheter kring organisationens verksamhet. Delvis beror detta på, som sagt, att det funnits ett tabu att utforska vad aktivisterna i nätverket vill. Delvis är det en konsekvens av att aktivisterna själva är otydliga med sitt politiska projekt. Den icke-muslimska svenska allmänheten får ofta veta att den är fördomsfull, har felaktig kunskap om islam eller att den är ’islamofobisk’. Däremot är aktivisterna som för fram anklagelserna i regel otydliga med exakt vad de menar att ’islam’ är och vad de vill att ’islam’ ska bidra med i det svenska samhället. Tydlighet av den typen skulle behövas för att möjliggöra rimliga bedömningar av om aktivisternas definition av religionen ska ses som en tillgång eller belastning för samhället.”
Att islam är en belastning för varje öppet och demokratisk samhälle torde stå klart nu. Ändå måste detta sägas om och om igen.
”Muslimska Brödraskapet fungerar som en mer eller mindre dold struktur för utomstående, ett globalt nätverk och ett andligt brödraskap mer än en organisation i svensk bemärkelse. Man kan alltså vara med i MB (Ikhwan, bröderna på arabiska, vilket MB ofta kallas av gemene man i arabiska länder) genom att ha svurit en ed inför en amir, lokal eller regional ledare, delta i en usra, läsa litteratur och genomföra de föreskrivna riterna (bland annat dagligen läsa den ur textsamling som kallas al-Ma’thurât) utan att det finns ett formellt medlemskap i svensk bemärkelse. Men för att underlätta organiserandet av dess medlemmar, och inte minst för att skapa en slags MB-kontrollerad plattform, bildades som sagt Islamiska Förbundet i Sverige, en organisation som själva förnekar sin tillhörighet men inte sin inspiration till MB.”
Det här citerade visar med stor tydlighet varför det är förkastligt att ge ekonomiskt och annat stöd till sådana organisationer. Man ger till Islamiska förbundet, men i verkligheten går stödet till Muslimska brödraskapet.
Sist vill jag citera ur rapportens sammanfattning
”Sammanfattningsvis kan man säga att europeiska MB:s politisk-religiösa arbete har byggts in i en ’integrationsmodell’ som det är svårt för politiker och andra att stå emot eftersom den lätt kan tolkas i termer av gängse integrationsarbete. Det är dessutom svårt att motsätta sig vad som på ytan framstår som (en utsatt minoritets) religiösa rättigheter. Att på olika sätt motsätta sig MB:s kommunitaristiska synsätt innebär också en risk för att bli kallad ’rasist’ eller ’islamofob’ och som situationen är i det svenska samhället kan sådana klassifikationer äventyra människors karriärer. Samtidigt, om man ger fritt spelrum åt MB:s modell är risken överhängande för att rörelsen kan komma att flytta fram positionerna alltmer under kom- mande år. I grunden håller islamister på att bygga upp en parallell samhällsstruktur som konkurrerar med det övriga samhället om svenska medborgares värdegrund. På det viset är MB:s aktivister en långsiktig utmaning vad gäller landets sociala sammanhållning.
Enklavisering av den typ som förespråkas av MB kommer sannolikt också innebära problem för det svenska samhällets möjligheter att bedriva en effektiv integrationspolitik. Migration från Afrika och Mellanöstern kommer sannolikt att fortsätta under kommande år både i form av anhörig- och flyktinginvandring. I det här perspektivet kan MB:s parallella islamiska sektor fungera som en konkurrerande samhällsstruktur i förhållande till det etablerade seku- lära samhället. Givet att MB har som målsättning att öka antalet utövande muslimer på svenskt eller europeiskt territorium så är sannolikheten stor för att det kommer att uppstå en ’dragkamp’ mellan majoritetssamhället och det islamiska samhället i MB:s regi om vilka grundläggande normer som ska gälla för svenska medborgare. MB:s islamiseringssträvanden kommer sannolikt att bygga in starka politiska och sociala spänningar i den svenska national- staten.”


Jorge Braga: Flere billeder

Amsterdam. Foto: Jorge Braga
Jorge Braga är en Portugalfödd fotograf och arkitekt bosatt i Danmark sedan många år. Han har utgivit en rad egna fotoböcker och översättningar av portugisisk litteratur (som Agustina Bessa-Luís) på Forlaget Ørby. Den senaste boken heter Flere billeder och har motiven hämtade från Amsterdam, Lissabon och Porto. Det här är en typ av svart-vita fotografier som jag själv älskar. De kastar mig tillbaka till en svunnen tid, en tid då jag själv gång på gång vandrade i Lissabons gränder.


Lissabon. Foto: Jorge Braga


Bilderna som visas här i bloggen ingår i boken.


Lissabon. Foto: Jorge Braga

fredag 3 mars 2017

Georg August Wallins skrifter band sju



Georg August Wallin var en finländsk forskningsresande och arabist. Åren 1844 – 1849 var han bosatt i Kairo. Staden var hans bas för omfattande resor i Egypten, till Arabiska halvön, Persien och Syro-Palestina. Han lämnade Helsingfors i eget namn, men uppträdde under hela sin arabiska resa som ”ryske kejsarens undersåte från Centralasien och muslimen Wali”, en identitet som tycks ha accepterats överallt. Hans arbetsspråk var svenska och arabiska.

Att Svenska Litteratursällskapet i Finland tog detta initiativ 2008 kan vi vara tacksamma för. Wallins rika texter blir som en dörr till en annan värld, en dörr som öppnar sig i ödmjukhet och nyfikenhet, i kunskap och erfarenhet. Och eftersom han dog tidigt fick han aldrig möjlighet att publicera sig i sin livstid. En del utgavs visserligen postumt åren 1864 – 1866, och kortare urval har utgivits under 1900-talet. Detta är dock en kronologisk och komplett utgivning.

Nu har sjunde och sista bandet av Georg August Wallins skrifter utkommit. Det är Svenska Litteratursällskapet i Helsingfors som utger verket tillsammans med svenska Atlantis förlag. Redaktörerna är Fil.lic. Kaj Öhrnberg, Fil.dr. Patricia Berg och Fil.stud. Kira Pihlflyckt. Hela verket i sex band utspelar sig i Mellanöstern. I detta avslutande sjunde band befinner sig Wallin åter hemma i Helsingfors. Dit återvände han 1850 efter sin sju år långa resa. De två åren fram till sin död 1852 ägnade han åt att undervisa vid universitetet och för planering av en ny forskningsresa till Arabiska halvön.

Vad behöver vi veta om den tidens Mellanöstern? Allt! När så många arabiska länder rasar samman och krigen utkämpas - vilket inte minst orsakat stora folkvandring norrut i Europa - är det som angelägnast att tillägna sig kunskap. Jag har skrivit om alla de sex föregående banden här i bloggen och nedan ger jag kortare citat samt länkar till hela artiklarna. 

När Wallin återkommit till Helsingfors skrev han bland annat:
Jag vågar knappt ännu något yttrande om hvad intryck staden gjorde på mig - eller fastmera jag tror jag var nu så utmattad af gaperie o. af alla de olika scener jag haft sedan min återkomst från den enkla fattiga Orienten att mitt sinne förlorat sin spänstighet.

Detta storverk, som innehåller dagböcker och brev av Georg August Wallin kan man med fördel läsa om man vill bekanta sig med en tidsepok före den nedbrytande moderniteten och konsumismen. Man skulle kunna säga att orientalisten Wallin förebådar denna tid, och att han under sina resor 1843-1849 på Arabiska halvön och Sinaihalvön, i Egypten, Syro-Palestina och Persien lyckades samla in väsentligt material om bland annat arabiska dialekter och stamförhållanden. Förlaget uppger att han under dessa resor uppträdde förklädd, han sade sig vara muslimen Abd al-Wali och kunde därför också besöka de för icke-muslimer stängda städerna Mekka och Medina. Wallin förebådar också tiden för de koloniala sammanbrotten och dagens politiska, territoriella och nationella sammanstötningar. Kunskap om en sådan tid kan också skapa en bättre förutsättning för kunskap om det som sker just idag.

Georg August Wallin (1811-1852)


En recension av ett verk som detta ska man naturligtvis inte skriva, om man inte är fackman. Vad man däremot kan göra, är att lyfta fram det och påpeka att det finns i den verkliga världen. Dessa fantastiska texter och brev ska inte läsas som exotiska flikar av en svunnen kultur, utan kanske mer som konkreta och mycket personliga skildringar av mötet med den arabiska världen. Jag läser dem så. Och jag förstår att den delen av världen genomgått stora, inte alltid särskilt positiva, förändringar sedan Wallin beskrev den.

Mot bakgrund av den omvälvande ”arabiska våren” kan man också studera den. Kanske rentav ett motiv som står sig bra i jämförelse med den ständigt uppdaterade notisens hets över datorskärmen. Om vi möjligen kunde blicka tio år framåt är jag nämligen inte alls så säker på att vi så optimistiskt skulle beskriva de arabiska omvälvningarna. Bakom propagandafraserna om demokrati och frihet döljer sig något helt annat. Det har vi redan sett i länder som Egypten, Libyen och Syrien. Hur den politiska, totalitära islamismen kommer att prägla arabvärlden framöver vet vi ingenting om. Men vi vet att historisk kunskap alltid är nödvändig. Wallin erbjuder oss några mindre vanliga inblickar.


Georg August Wallin (1811-1852) var en av de främsta orientalisterna. Under hela sex år, från 1843, reste han runt i den arabiska och persiska världen. Han forskade kring språk och kulturer. Hans dagböcker, brev och andra texter utges för första gången i textkritisk utgåva av Svenska Litteratursällskapet i Finland, i samarbete med Atlantis förlag. Detta tredje band är, liksom de två första, rikt illustrerat i ett mycket vackert bokverk. Utgivarna Kaj Öhrnberg och Patricia Berg är arabist respektive egyptolog med tungt vägande kunskaper i ämnet, och Öhrnberg anses vara den främsta kännaren av Wallins livsverk. Att läsa Wallins texter är att förflyttas bakåt till en tid utan television och att därför få sin egen inre bildvärld att visa scenerier från hans resor. Wallins knep för att komma nära de muslimska kulturerna har prövats av andra, han uppträdde som muslim med namnet Abd al-Wali. Ett rikt och spännande verk för alla, fackmän såväl som allmänintresserade.


För att bättre förstå resenärerna och Wallin specifikt krävs det dock en biografi över kamelen! Öhrnberg säger att ingen arabisk kultur alls varit möjlig ”utan detta sympatiska djur.” De väldiga ökenområdena på Arabiska halvön blev tillgängliga för människan tack vare kamelen. Först för kamelnomadismen, senare som lastdjur för handeln utmed den så kallade rökelserutten och slutligen som riddjur. Wallin skrev, att om inte kamelen funnits, ”stode Arabiens öknar tomma och obebodda.” Men det var först med arabernas ankomst till halvön som kamelen blev ett riddjur. Den är en huvudsaklig faktor bakom den arabiska expansionen på 600-talet.  I dagboken för september 1845 skriver Wallin ett längre avsnitt om kamelen, ur vilket jag saxar: ”Kamelen är högst tålsam; men när den blir missnöjd och obelåten och börjar visa sin harm bär den sig högst tåpigt och löjligt åt (…) Den bölar öfverhufvud lätt, vid varje lastning och vid hvarje halt.” Och så gör Wallin en liten jämförelse mellan kamelen och araben som är hans herre: ”… det är en stor likhet i hans lynne och hans öks.” Det är ju inte så grovt som det låter, om man bara betänker våra uttryckssätt om det vanligaste husdjuret: ”Sådan herre, sådan hund”.  Wallin är också noga med att påpeka att även om araben skriker och hojtar, så behöver man ”ej ge akt eller ha något afseende derpå.”


Den imponerande utgivningen av Georg August Wallins skrifter har nu nått fram till det femte bandet. Tidsmässigt befinner utgivningen sig åren 1847 – 1849 och utspelar sig vid Norra Arabiska halvön och i Persien. Därmed talar vi om en epok då det stormade i Persien (dagens Iran) och en rad uppror ägde rum. Kaj Öhrnberg har skrivit en inledande instruktiv text om den arabiska erövringen av Persien (630 - 640-talen) och den utveckling som ägt rum sedan de erövrade perserna. Först runt år 1000 antas hela befolkningen ha islamiserats, men som Öhrnberg skriver, ”landet är det enda av den första arabiska expansionsvågens erövringar som inte arabiseras.” Han citerar Willy Kyrklund som skrev: 

”När den invaderande arabiskan brakade ihop med den sasanidiska persiskan, pehlevi, följde på kraschen en trehundraårig tystnad. Ur denna tystnad uppstod på niohundratalet nypersiskan, enkel, smidig, mycket ljuv, mycket underbar.”

Detta femte band innehåller Wallins samtliga kända brev från 8 oktober 1847 fram till 12 juni 1849. Till det har lagts fem brev från Gabriel Geitlin till Wallin. Därtill kommer i hela utgivningen också dagböckerna, men då Wallin under hela den period som band 5 omfattar befann sig på resande fot skrev han istället dagsnotiser ”på svenska med arabisk skrift.”


I detta sjätte band inleder vi läsningen den 9 augusti 1849 då Wallin går ombord på Lloyds ångfartyg Schild för resa tillbaka hem. I vanlig ordning skriver han om människor runt sig, om de enstaka händelserna, om resans förlopp. Han lämnar Orienten och konstaterar: ”Ännu i sista stunden skulle jag ha nöjet bevittna det skråliga gräliga Orientaliska lifvet i ett gräl som uppstod mellan båtmännen om äran att föra oss ombord på ångfartyget.”

När man kastade ankar utanför Korfu fick man inte gå i land. Karantän rådde och Wallin blir irriterad av att han inte kan gå på öns omvittnat vackra promenader. Den 16 augusti angör de Trieste där en läkare gick ombord och ”besigtigade oss i största hast o förklarade oss fria att gå i land.”


Hans dagbok utvecklas här till en reseberättelse upp genom Europa. Han passerar bland annat Lugano vid gränsen mellan Schweiz och Österrike. Vill man bekanta sig med såväl lantligt som urbant liv i den tidens Europa är han en charmerande ciceron. Hans iakttagelser är alltid skarpa och inte så sällan lockar de fram ett leende. Se samhällena utmed floden Rhen i hans sällskap, det skulle jag gärna göra. Och jag gör det på sätt och vis genom att läsa hans dagböcker.