tisdag 27 september 2016

Två stora britter om islam

Solglitter i Östersjön. Foto: Astrid Nydahl
Egentligen vill jag inte använda citat på engelska i bloggen, men de två som kommer här är så välformulerade och lättlästa att jag gör det ändå. Först vill jag citera en text av V.S. Naipaul, en av de få Nobelpristagare i litteratur som formulerat skarp kritik mot islam. Den senaste som gjorde det var förstås Imre Kértesz, men här alltså nu Naipaul:

"Like the Nazis, Isis fanatics are anti-semitic, with a belief in their own racial superiority. They are anti-democratic: the Islamic State is a totalitarian state, absolute in its authority. There is even the same self-regarding love of symbolism, presentation and propaganda; terror is spread to millions through films and videos created to professional standards of which Goebbels would have been proud.

Just as the Third Reich did, Isis categorises its enemies as worthy of particular means of execution from decapitation to crucifixion and death by fire. 

Whereas the Nazis pretended to be the guardians of civilisation in so far as they stole art works to preserve them and kept Jewish musicians alive to entertain them, Isis destroys everything that arises from the human impulse to beauty." 

V.S. Naipul, Mail on Sunday, 22 mars 2015

Vi ska här lägga märke till ett par viktiga saker. Naipaul ser likheterna mellan dagens islam och nationalsocialismen. De är båda rasideologier, de är anti-demokratiska och totalitära. Liksom nazismen tillämpar islamismen extrema avrättningsmetoder av sina fiender. En viktig skillnad är att naziregimen stal ett stort antal konstverk och förde dem till Tredje riket för att bevara dem, medan IS helt sonika förstör all konst- och kulturhistoria.

*

En historiskt ledare som mer än en gång skrev om islam var Storbritanniens Churchill. Jag citerar här ur hans verk The River War:

"How dreadful are the curses which Mohammedanism lays on its votaries! Besides the fanatical frenzy, which is as dangerous in a man as hydrophobia in a dog, there is this fearful fatalistic apathy. The effects are apparent in many countries, improvident habits, slovenly systems of agriculture, sluggish methods of commerce, and insecurity of property exist wherever the followers of the Prophet rule or live.

A degraded sensualism deprives this life of its grace and refinement, the next of its dignity and sanctity. The fact that in Mohammedan law every woman must belong to some man as his absolute property, either as a child, a wife, or a concubine, must delay the final extinction of slavery until the faith of Islam has ceased to be a great power among men.

Individual Muslims may show splendid qualities, but the influence of the religion paralyses the social development of those who follow it. No stronger retrograde force exists in the world. Far from being moribund, Mohammedanism is a militant and proselytizing faith. It has already spread throughout Central Africa, raising fearless warriors at every step; and were it not that Christianity is sheltered in the strong arms of science, the science against which it had vainly struggled, the civilization of modern Europe might fall, as fell the civilization of ancient Rome."


Winston Churchill: The River War (two-volume set in 1899). Citatets äkthet har bekräftats av Churchill Centre.

Här finns särskilt en rad som jag fäster mig vid: "Individual Muslims may show splendid qualities, but the influence of the religion paralyses the social development of those who follow it."

Är inte detta en kärna i religionen och hur vi som individer förhåller oss till de muslimska invandrarna? Jag känner själv muslimer som jag betraktar som vänliga och generösa människor. Men jag vet att de är styrda av sin religion och att de, trots många år i Sverige, försvarar också de mest extrema inslagen i islam. En man jag alltid betraktar som "svensk" i sitt sociala liv försvarade i en privat diskussion stenandet av "otrogna" kvinnor. Där gick gränsen och vi kunde inte följas åt.

Kanske bör man också ta till sig vad Churchill skriver om det civilisatoriska hotet. Det är bra mycket större nu i Europa, än det var när han skrev texten. 


måndag 26 september 2016

Rätten att kritisera islam...

Nyponen är svällande mogna nu. Foto: Astrid Nydahl
Idag skriver Carl Rudbeck om nödvändigheten att behandla religioner som vilka ideologier som helst:

”Påven vill, kan eller vågar inte se sambandet mellan islam och mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Svenska biskopar ville dölja sina kors för att inte stöta sig med företrädare för åtminstone en annan religion. Det är som om religionen hade rätt att få leva i en zon dit förnuftiga argument inte äger tillträde. I Förenta Nationerna fördes länge en kampanj för att göra förtal av religion till något olagligt.

Missförstå mig inte. Rätten att hålla sig med en religiös tro och de övertygelser som följer av den är i det närmaste absolut men det är också rätten att kritisera och till och med att håna dessa övertygelser. I varje intellektuells arbetsbeskrivning ingår att behandla religioner på samma sätt som man behandlar andra heltäckande ideologier. Kristna har sedan upplysningen lärt sig att leva under sådana förhållanden.”


Vi kan konstatera att Rudbeck sätter fingret på det som är det största problemet med islams närvaro i väst, nämligen dess oförmåga till reformation och dess hundraprocentiga ovilja att leva på samma villkor som kristendomen i vår del av världen. Islam rymmer ingen frivillighet. I islam föds man med dess dogmer, man är vaccinerad redan i moderlivet. 

Vidare skriver han: 

"Det är fortfarande helt ofarligt att håna vissa religioner, speciellt varianter av kristendomen. Men ve den som använder samma kritiska redskap när islam kommer på tal. Den som analyserar islam med i andra sammanhang normala historiska och kritiska argument och ser islam som ett resultat av senantika faktorer i Västasien riskerar att utsättas i bästa fall för intellektuell mobbning, i värsta fall för hot till livet. Att ens försynt undra hur en sådan lära ska passa in i ett modernt samhälle anses som höjden av fördomsfullhet."

Det är hög tid att sluta vara rädd att bli stämplad som just fördomsfull eller islamofob. Vi måste tala klarspråk om det vi nu vet alltför väl.