Bristfällig demokrati eller diktatur

Foto: Astrid Nydahl

Att säga att man föredrar en bristfällig demokrati framför en fulländad diktatur är väl numera lika banalt som att säga att man föredrar liv framför död. Och ändå inte. Med de totalitära krafterna som öar av motstånd i de europeiska nationerna måste vi åter gå till de mest grundläggande frågorna och hävda sådana distinktioner. Det finns en hel del människor, inte minst i Sverige, som föredrar den fulländade diktaturen.

"Det är bättre att vara ett totalt misslyckande i en demokrati än att tillhöra martyrerna eller gräddan i en despoti" sade Joseph Brodsky i sin Nobelföreläsning 1987. I denna hävdade han också privatlivets betydelse, det som utspelar sig i hemmet, i kretsen av de allra närmaste. Han gör där en lustig jämförelse som jag själv funderat mycket på, eftersom jag tycker mig kunna koppla den till den plågsamma scenpoesins framfart. Vad är en tråkig eller spexig uppläsning mot den alldeles privata läsningen? Brodsky säger att vi måste möta dikten direkt, utan mellanled, läsande av sidan med den tryckta texten. Är inte läsandet också en av demokratins viktigaste aspekter? Här läser och tänker jag alldeles fritt, utan inblandning från despoter eller fanatiker.

Den glada vetenskapens skuggor

Engelsk bänk. Foto: Astrid Nydahl

"Ljus och skuggor. Böcker och andra nedteckningar de författar betyder olika ting för olika tänkare: den ene har i sin bok fört samman de ljusglimtar han lyckats stjäla till sig och ta med sig ur en uppflammande insikts strålar; den andre visar bara skuggorna, de grå och svarta efterbildningarna av det som dagen innan byggdes upp i hans själ."

Det säger Nietzsche i Den glada vetenskapen, i översättning av Carl-Henning Wijkmark.

"Tankar och ord. Inte heller sina tankar kan man helt återge i ord."

Oavsett om det är ljusglimtarna eller skuggorna man fäster på papper innebär de alltid en mycket blek och ofullständig efterbildning av de verkliga tankarna och infallen. Den skrivna texten, lär jag mig av Nietzsche, är alltid en fattig återklang. Det vi djupast bär inom oss är och förblir omöjligt att förmedla. Och det hjälper aldrig att ta till höga tonlägen eller utropstecken. Trots detta förblir litteraturen den enda plats där vi kan finna små fragment av verklig vikt. Vi finner dem inte någon annanstans.

Tystnaden uppfattas som hotfull

Foto: Astrid Nydahl

”Jag har hört snö falla” skriver Peter Englund i sin essä Om tystnadens historia. Han konkretiserar med att berätta om ”den plötsliga frånvaron av buller” och ett ovanligt kraftigt snöfall och säger att ljudet kom ”från miljarder kolliderande iskristaller”. Tystnad finns nämligen inte, bara en frånvaro av ljud.

Sándor Márai skriver: ”Jag säger igen: var tystlåten. Lika mycket i fred som i krig, var tystlåten”, och ”De kloka kan du prata med, men det är bara med de visa du kan vara tyst.”

Tystnaden är modernitetens främsta bristtillstånd. Tystnaden uppfattas som hotfull. Den äter sig in i den konsumerande människan och förtär henne med sitt intet. Även om vi talar om något så enkelt som en frånvaro av ljud, inser vi att det handlar om ett tillstånd som inte är normalt i det moderna samhället. Varje steg ut i det bekräftar misstanken att konsumismen har sitt eget ljud. Det ljudet finns i varje butik och gathörn. Det manifesteras som musik men är egentligen bara ett ljud som vill befrämja konsumtionen. Inte ens hos frisören eller i sjukhusets akutmottagning saknas det. Ljudet består av dunkande popmusik. I vissa lokaler är det aggressivt och högt. I andra är det nedtonat, både rytmiskt och i volym. Det som tidigare omgav bordellen med musikalisk intimitet är idag varuhusets signum. I ett sådant samhälle kan man varken höra snö falla eller att välja att vara tyst tillsammans med en vis människa. I ett sådant samhälle, i en tid som vår, kan en människa bara smälta in i massan om hon själv godtar ljuden från motorer, mobiltelefoner och musikmaskiner.

Ur min bok Solitär i nyspråkets tid.

Islamismen. Vilket är grundproblemet?

Foto: Astrid Nydahl

När jag bläddrar i gamla texter är det inte i första hand mig själv jag granskar. Det som slår mig är nämligen istället hur radikalt vårt land förändrats och förstörts. Under alla de år jag bloggat har jag förstås också läst annat av intresse på nätet. Gång på gång har jag sagt/skrivit om och till de människor som trott att deras samhällskritik skulle leda till en positiv förändring, att de antingen är drömmare eller utsätter sig för självbedrägeri.

Låt oss tala öppet och ärligt om islamismen. På de flesta sidor jag läser - de är inte så många - kommer man med "reformistiska" förslag på hur man skulle minska antalet hot och lära ut något bättre till de unga män som man säger har "radikaliserats". Men problemet är ju ett helt annat! 

Grundproblemet är att Sveriges politik gentemot de muslimska kulturerna är att de är välkomna att bosätta sig och skapa etniska enklaver här. Hade de inte varit välkomna hade förstås islamismen varit en fråga av mindre betydelse. Många som är förklädda till "flyktingar" visar sig tillhöra elitkommandon inom IS, utbildade att slå till i europeiska städer. Hela västerlandet har begått samma katastrofala misstag. Nu är tiden inne för oss att betala. Och vi får alla betala, oavsett om vi velat ha det så här - eller inte.

Sverige som sammanhållen nation är bara ett avlägset minne. Sverige som mottagningsstation för islamismen är en öppen självservice-disk dygnet runt. Fyll i uppgifterna, underteckna gärna med falskt namn och säg eventuellt att du kommer från Syrien. Det är däri katastrofen består. Ett bedrägeri parat med ett självbedrägeri.

Att tala om reformer - kanske det ni andra kallar "integration" - framstår mer och mer som den naives dröm om bättre förhållanden.

Budget och befolkningsökning

Foto: Astrid Nydahl

Idag bjuder jag bara på två citat, de får tala för sig själva:

"SCB räknar med en stor befolkningsökning under de närmaste åren, med omkring 1,5 procent årligen. Den ökningstakten har tidigare endast inträffat under några enstaka år på 1820–1830-talet, enligt SCB.

Vid år 2020 räknar myndigheten med att det bor 739 000 fler människor i Sverige jämfört med i dag. På fem års sikt beräknas migrationen bidra till en befolkningsökning med 570 000 personer SCB räknar med en stor befolkningsökning under de närmaste åren, med omkring 1,5 procent årligen."

Går att läsa här.

"Utgiftsområdet migration får ett tillskott på 31 miljarder kronor i vårändringsbudgeten. Totalt landar kostnaden för migration på 50 miljarder kronor.

– I den här vårbudgeten tar vi ansvar för flyktingsituationen och den svenska modellen."

"Fler anställda i lågstadiet minskas med 658 000 000 kronor." står det i ändringsbudgeten. Finansdepartementet förklarar minskningen med att regeringen måste klara utgiftstaken och att det i stället tillsattes motsvarande belopp förra året."

Går att läsa här.