Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen Swedish Defence League. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen Swedish Defence League. Sortera efter datum Visa alla inlägg
onsdag 27 mars 2013
torsdag 6 mars 2014
En svensk pöbelsvans som kallar sig Swedish Defence League
Idag kan vi ta del av domen mot Kamil Ryba:"Kamil Ryba, ledare för högerextremistgruppen Swedish Defence League (SDL), har besökt GT-redaktionen i Göteborg vid två tillfällen och högljutt riktat kritik mot tidningens journalistik om näthat."Nå, det är väl inte precis "kritik" det handlat om. Det har handlat om handgripliga, verbala och våldsladdade hot. Det är en i alla avseenden bra dom, en dom man måste applådera. Han döms till fängelse i sex månader. Vad är problemet? Problemet är att English Defence League har en svensk pöbelsvans som kallar sig Swedish Defence League. I spetsen för denna organisation står en man som varken drar sig för att använda våldsretorik eller att visa sina vapen på Facebook. Han går in på kontoret hos en svensk dagstidning och hotar den vid två tillfällen med våldshandlingar. Han tycks inte begripa att det är just den sortens handlingar som måste bekämpas, fördömas och på alla tänkbara sätt avvisas. Ryba är verkligen en extremist. Han är verkligen ett hot mot det fria ordet. Innebär det att jag försvaras Expressens journalistik. Rakt tvärtom. Jag lämnade Kvällsposten/Expressen för många år sedan, just i protest mot den rännstens-journalistik som bedrivs där. När det gäller yttrande- och tryckfrihet är min inställning principiell: ingenting, varken hot, våld eller lagstiftning får leda till att den beskärs eller avskaffas. Ryba är uppenbarligen av en annan åsikt. Han tycks mena att hot går hem. Nu har domen fallit och jag hoppas att den innebär att andra människor som eventuellt engagerat sig i Swedish Defence League förstår att det är hög tid att lämna och deklarera ett avståndstagande. Kommer det att ske? Jag hoppas, men tvivlar.
Den 27 mars 2013 skrev jag här i bloggen om Rybas vapenskryt.
Intressant att notera är att många antijihadisters älsklingssida Exponerat skriver:
"Tänk vad en Koran och en en så kallad ”kukhri-kniv” kan ställa till det."och därmed gör sig skyldiga till en bagatellisering av brottet. Jag tror att det i grund och botten handlar om att denna krets aldrig skulle godta brottsrubriceringen som lyder
"brott mot medborgerlig frihet."Jag delar den uppfattningen, det handlar om ett brott mot vår kollektiva, medborgerliga frihet. Men jag vill också ta tillfället i akt och påpeka att varje islamistiskt hot mot enskilda individer, institutioner, press och andra ska betraktas just så. Det är vår medborgerliga frihet som äventyras av de politiska och religiösa dårarna som tror att hot och våld kan diktera villkoren för våra liv.
onsdag 5 september 2012
Sektliv - igen och igen
 |
| Landön. Foto: Astrid Nydahl |
Mina studier av Black Country inför boken lärde mig att detta sektliv i själva verket är den utomparlamentariska politikens grundbult. I England spänner ett stort antal rörelser, partier och bloggar över det som kan sägas utspela sig mellan BNP och bloggen Harry´s Place, alltså en typ av ämnes- och områdesinriktad offentlighet som rymmer både de klassiska gangsterfasonerna och de intellektuella samtalen. BNP befinner sig längst ut på den kant som rymmer de allra svartaste traditioner, Harry´s Place på den andra, där samtalet och den milda analysen av ett krackelerande samhälle dominerar.
I min bok kallar jag en handfull av dem för "gatuopposition" av det enkla skälet att det är på gatan de syns. Då tänker jag på English Defence League, British Freedom Party, BNP, United Against Fascism, Muslims Against Crusades, Islam4UK, Workers Socialist Party och Respect, men det finns ofantligt många fler (och som ni ser tänker jag på rörelser som i en föråldrat världsbild skulle kallas både höger och vänster). De rörelser jag här namngav analyseras också i min bok.
I Sverige ser vi en vindkantring från SD över i gamla nationalsocialistiska strukturer som till exempel kallar sig Svenskarnas parti (att de är små är inget skäl att bortse ifrån dem). När de demonstrerar tar de tag i just de frågor som utgör grunden för människors oro, förvirring, rädsla och känsla av hemlöshet. Det handlar om allt ifrån etniska konflikter till flyktingpolitik. Men man bör ha Piratens klassiska ord i åtanke när man studerar dem, "Så fort jag skriver om en stoppnål så är det någon enögd jävel som känner igen sig." Med det menar jag att man naturligtvis inte delar grundsyn med denna sektens närvaro på gatan och på nätet, bara för att man intresserar sig för, försöker beskriva och aktivt analysera likartade ämnen.
Nog kan jag skriva om den fasansfulla könsstympningen i brittiska städer utan att få sektstämplar i pannan. Eller kan jag det? Jag blir alltmer övertygad om att människan söker enkla svar i svåra tider. Det är alltid enklare att kasta sten på andra, särskilt om man själv är lättjefull och inte orkar ta reda på fakta.
Men jag finner det komiskt att se hur de små sekterna idag kastar glåpord efter varandra. Deras motiv tycks ytterst vara att få göra anspråk på "den verkliga oppositionen" eller möjligen "den unika nyhetsförmedlingen" i dagens Sverige (se hur Avpixlat som små barn i sandlådan angriper Tryckfrihetssällskapet och hur de i sin tur förnärmat argumenterar mot Avpixlat. Men lustigt nog har man nu tagit bort den upphetsade texten och därmed alla de hundratals ännu mer upphetsade i sandlådan).
Vi resonerade nog så också, vi som var r-are eller maoister eller något tredje på 1970-talet. De verkliga revolutionärerna var vi och inga andra. Det är det jag känner igen, över hela det politiska fält som jag inledningsvis beskrev. Just därför är det så ofantligt viktigt att stå fri. Det jag skriver är bara mitt ansvar. Och i det jag skriver tar jag heller inget ansvar för det som sker i konfrontationen med den goda vänstern och liberalismen idag. Jag står möjligen snett bakom och beskriver men jag bär inga plakat och ropar inga slagord. Sektliv, nej aldrig mer. Har man en gång varit där gör man aldrig om det.
Jag förflyttar mig till den tid då det mesta verkade möjligt. Redan då kunde jag stå i ett mörkt hörn på diskoteket, betraktande, begrundande och bara insläppt då de verkligt epokgörande sångernas sjöngs. Men jag har nu, sedan länge, hängt av mig allt utanverk och bara lyssnar:
fredag 24 januari 2014
Hänt i veckan med Lenin, Robinson och andra
Varje gång ett nytt Lenin-pris meddelas förvånas jag över hur tjänstvilliga människor är att spela med i Jan Myrdals folkmördarspel. 100.000 kronor får dem att leende svälja Lenin. Men nu meddelas det att författaren Susanna Alakoski vägrat ta emot det. "Min släkt bor tre kilometer från den ryska gränsen, nära Viborg. För oss som levt med förtrycket som granne är faran på riktigt. Jag vill aldrig någonsin förknippas med totalitära ideologier eller regimer. Ja, det är mycket pengar men det finns också rötter och en historia att visa respekt för och dra slutsatser utifrån" säger Alakoski till DN, trots att hon en gång i tiden var Gudrun Schymans talskrivare i Vänsterpartiet som har mer med Lenin att göra än någon annan. Oavsett det hedrar vägran att ta emot priset henne. Det finns trots allt människor som inte byter sin heder mot blodspengar.
Förre ledaren av English Defence League har fängslats igen. Arton månaders isoleringsstraff blev domen, då Tommy Robinson fälldes för bedrägeri. Robinson har hyllats både här och där för att han tog farväl av EDL och för att han, enligt envisa rykten, skulle resa runt i de engelska skolorna och predika "anti-rasism". Nu kom det ett fängelsestraff emellan. Hur många liv har Lennon?
Gamle maoisten Robban Aschberg (jo, jag vet att han var just maoist, där på Oktoberförlaget, för jag hängde med samma SKP-gäng då det begav sig) har tillsammans med redan ökända Researchgruppen sysslat med ännu mer personregistrering. Expressens listor räckte inte, så nu jagar de människor som skrivit kommentarer på försumbara Exponerat. Det finns många "demokrater" som beter sig som totalitära vakthundar.
Kamil Ryba är uppenbarligen en politisk aktivist som inte har alla hästarna hemma. Som ledare för Swedish Defence League har han agerat så att man verkligen förstod varför Robinson/Lennon ville lämna rörelsen bakom sig. Nu har han för andra gången varit inne på GT:s redaktion och överlämnat ett hot. Med sådana vänner som Ryba får nog Dispatch-redaktörer och andra ta sig en rejäl funderare. Vill de verkligen bekämpa islamismen tillsammans med honom? Ryba själv är stolt över sina hot: "Ja, det var jag!" säger han. Får han inte ett åtal om olaga hot på sig nu, så skulle det förvåna mig mycket. Masken kastade han annars redan den 27 mars 2013. Klicka på länken så kan ni läsa mer om det.
tisdag 7 maj 2013
Jihad Jane får sin dom idag - samt lite nyheter om EDL och terrorrättegångarnas efterspel i England
 |
| Foto: Snaphanen. |
"Det är ju ett tragiskt fall. Om jag fått döma hade jag släppt henne direkt."Och:
" Något ska hon ju ha. Men det är hårt med livstid för den här tragiska historien. Hon är ju komplett ofarligt nu. Hon kunde få en villkorlig dom."Det är en beundransvärd inställning från en man som lever under konstant dödshot och omges av livvakter dygnet runt. Om de två bröderna som ville bränna ner hans hus, men som istället satte eld på sig själva, säger han:
"Det är ju den smala lyckan att de här amatörerna är så fumliga."The Guardian skrev i fjol om hennes livsväg:
"A white woman from suburban Philadelphia who became a Muslim jihadist and has pleaded guilty to conspiracy to murder a Swedish cartoonist under the codename "Jihad Jane" has revealed that she was drawn to Islam because it gave her a sense of belonging after a troubled childhood in which she was raped over many years by her biological father. The revelation from Colleen LaRose, 49, comes in the first media interview she has granted since her arrest in October 2009 for plotting to kill Lars Vilks, the cartoonist who drew an image of the prophet Muhammad with the body of a dog."
"Islamic extremism is not a race. Islamic extremism is a form of religious extremism – obviously. It’s not linked to any particular race, but to a religion. However much the media may wish to use Orwellian terms like ‘Islamist extremism’ to distance the two, that religion is Islam. Islam is not a race. Obviously. Islam is nothing like a race. Islam is an ideology. It’s something you can freely choose or that you can abandon. It can be moderate, it can be radical, or it can be extremist. When it’s extremist, it needs to be reformed. None of this is true of race – any race. The EDL is not interested in race. We have no concerns about race. No one plots a terrorist attack, preaches that homosexuals should be thrown off mountains or yells abuse at returning soldiers because of their race. Surely it would be racist to suggest they do? The EDL is anti-racist."Hela artikeln hittar du här.
EDL-ledaren, bosatt i Luton, berättar att han är bekymrad, men att han inte kommer att lämna sitt uppdrag:
"Of course it is worrying. I have a family, I have a wife and three kids to protect and keep safe. However, that doesn’t mean that I have any plans to stop doing what I am doing. People need to talk about these issues and be more open about what is going on."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)