Per Helge: Landskapelser

Per Helges nya bok heter Landskapelser (Rallarros). Tillsammans med konstnären Sture Meijer har Per skapat en diktsamling som är något utöver det vanliga. Meijers gouacher är magiska landskap som jag gärna stiger in i. Mystiska formationer, märkliga färger och ljussättningar formar dem till platser och rum där man kan förvänta sig ungefär vad som helst. Dikterna följer med, de berättar inte om bilden utan mer om vad det är den sätter igång av tankar och meditationer. Här bara ett av bokens uppslag (klicka för läsbart format), för att visa på samspelet mellan ord och bild:

Årets Werner Aspenströmpris, den röda molntröjan, har tilldelats Per Helge

Per Helge på sin sextioårsdag 2005. Foto: Astrid Nydahl

Min gamle vän Per Helge, den fine poeten, essäisten och musikern, har tilldelats årets Werner Aspenström-pris. Kan det bli bättre?

Här några ord ur dt.se:

Per Helge debuterade 1974 och är sedan länge bosatt i en liten by i norra Västmanland. Hans båda senast utgivna böcker är En skrovlig yta av liv, dikter i urval, och Landskapelser, dikter med gouacher av Sture Meijer.

Prismotiveringen lyder:

"Per Helges lyriska författarskap är tryggt rotat i en lantlig trakt och han har ett känsligt öra för en alltför sällan avlyssnad våglängd: det långsamma. I hans dikter får nuet ett tidsdjup, de öppnar sig mot spår av ett långt förflutet som dagens landskap fortfarande bär samtidigt som de lågmält ställer livsavgörande frågor om allas vår gemensamma framtid."

 Bloggen ber att få sända de varmaste gratulationer!

Landskapelser under en bonussommar

Vi brukar välja olika sommarplatser. I år har vi varit ovanligt mycket i Åhus. När vi satte oss ner såg vi ett fartyg lämna hamnen. Efter fika tog A upp sin kamera och lyckades fånga fartyget långt ut till havs. Det blev en minnesvärd bild

När vi inledde Åhusturerna i juni fanns det uppe på bryggans entré en mycket tydlig platsangivelse: Åhusbryggan. Nu, tre månader senare, har pöbeln gjort vad den brukar: bokstäverna H och U är förstörda. De två lampor som kvällstid brukar lysa upp entrén var så sönderslagna att de helt enkelt togs ner. Sommarsverige med multikultiaktiviteter på nätterna. Inte en siffra rätt, inte ett namn helt och oskatt.

Senare kom vi till Lingenäset. Jag vet varför vi åkte dit. Vi ville se om den stora romska kolonin fortfarande ockuperade området. Det gjorde de inte. Var de bor nu vet jag inte, men utanför varje butik, sjukhus och annan byggnad av betydelse sitter de dagligen. De är riktigt många nu, sedan de som tiggde i Köpenhamn helt enkelt avvisats och rekommenderats att resa över Öresund. Hur och när detta sociala problem ska lösas vet jag inte. Kanske vore det ett problem för Rumänien och Bulgarien att lösa. Offentliga medel har man pumpat in i de romska kommuniteterna i årtionden, utan minsta resultat.

De små fåglarna är alltid mitt bästa sällskap. Så också nu. Jag kan sitta i timmar och bara titta på dem. Studera deras beteende. Iaktta när de iakttar. Det finns ingen gräns för vad småfåglarna lyckas med i mitt liv. Jag räknar ner nu. Fem dagar kvar. Sedan operationsbordet. Utan fågelsång och havsbrus men med ett framtidshopp.

Foto i Åhus och på Lingenäset: Astrid Nydahl