På tal om terror och gangstervälde: Varför bjuder vi in guld- och skogstjuvar från andra kontinenter

Skarven i Tosteberga hamn. Foto: Astrid Nydahl

 

Den inre vintern har börjat. Den yttre närmar sig. Värmen och brisen vid havet byttes mot mörka moln och starka vindar.

Skarven ville inte låta sig fotograferas. Den var helt upptagen med sina snabb dyk efter småfisk. Jag har lärt mig att de är skickliga simmare och att de lever uteslutande av fisk.

Det extrema våld som används i det högintensiva inbördeskrigets Sverige förvånar inte mig. Den som visar sig farligast kan också bli den som går segrande ur kriget om knark- och vapenmarknaderna. Vilket värde de betingar vet jag inte, men de måste vara mycket stora.

Människans strävan efter guld och gröna skogar har vi ironiserat över ett helt liv. Men sedan flera årtionden frågar jag mig själv varför vi i vårt lilla land också bjuder in guld- och skogstjuvar från andra kontinenter, vars enda religion tycks bekräftas av ett ID-kort med tillhörande licens, som ger dem rätt att våldta, skada, mörda, bränna ner och skövla. 

Vi väljer själv om vi går med på att detta får fortsätta.

På deras ID-kort står det begrepp tryckt som alltid ger varje sådan krigare hans rätt. Vi behöver bara viska det för att bli förstådda.