Magdalena Gram: Karl Wåhlin. Kritiker, redaktör och museiman mellan tradition och modernitet (Appell förlag)

 

”… låt oss lägga bort att tala om höger och vänster när det är fråga om konst. Det ligger något vidrigt och förvillande däri” (Karl Wåhlin 1892. Sidan 242 i boken)

 

”Och vilket väsen dessa färger gör! De ropar, den ena högre än den andra” (Karl Wåhlin 1885 om Hugo Birgers måleri. Sidan 288 i boken)

 

Har det någon betydelse vad jag visar här i bloggen? Förmodligen inte. Möjligen en marginell betydelse för vissa läsare. Hur många de är spelar inte så stor roll, eftersom vi tillsammans bildar någon form av kulturkrets.

Tidskriften Ord & Bild grundades av Karl Wåhlin 1892. Än i dag utges tidskriften, nu under ledning av Ann Ighe i Göteborg.

Låt mig först konstatera att boken jag nu skriver om, är ännu ett exempel på den förstklassiga bokkonst som förlaget Appell står för. Rikt illustrerad blir den också en fröjd för ögat.

Det blir därför en bok jag placerar i mitt läsställ (byggt av en släkting, med hjul och allt). Den är tung. Den tar man inte med sig för att liggande läsa i sängen eller soffan. Men så är det också av stor vikt att lära sig att skilja på små/tunna böcker – oavsett om de innehåller prosa, lyrik eller sakprosa – och de större bokverken som både kan användas som referenser och som upplysning/information vid första bekantskapen. Som det sistnämnda är Magdalena Grams bok om Karl Wåhlin.

Karl Wåhlin med museikollegor. Bild ur boken

Vad arbetade då Wåhlin med och hur ser några av de viktiga insatserna ut?

I bokens titel sammanfattas allt i orden ”kritiker, redaktör och museiman”.

Född i Lund 1861 kom han redan som ung att bli aktiv i olika sammanhang. Han medarbetade i Sydsvenskan 1884-86 och sedan han kommit till Stockholm började han också skriva i Svenska Dagbladet.

Han deltog i en rad stiftelser och organisationer som täckte allt från konst, slöjd och publicistik till museiverksamhet och ett eget författarskap.

Wåhlin levde ett synnerligen rikt liv och hans omfattande insatser måste ha kommit många människor till del. När han avlider i Stockholm 1937 har han fullbordat ett livsverk större och mer omfattande än de flesta.

Bokens författare Magdalena Gram

Magdalena Gram är fil.dr i konstvetenskap och har med detta praktverk möjliggjort en djupare och rikare bild av Wåhlin och hans gärning.

Förlagets presentation

Karl Wåhlin (1861–1937) var en nyckelperson i svenskt kulturliv under flera decennier. Som kritiker i dagspressen granskade han konstens utveckling från 1880-talets sanningssträvande realism till det tidiga 1900-talets mångskiftande modernism. Wåhlin värnade också om publikens möte med konsten och var drivande i den process som ledde till att Nationalmuseum utvecklades till ett renodlat konstmuseum i takt med sin samtid. År 1892 grundade han den nordiska kulturtidskriften Ord och Bild, nydanande till form och innehåll och ett uppmärksammat forum för tongivande konstnärer och författare. 

 

Karl Wåhlin skrev två konstnärsmonografier, om Carl Wahlbom och om Ernst Josephson. Båda böckerna var banbrytande inom genren och lade grunden för vidare forskning. Som ledamot i det litterära Samfundet De Nio, som instiftades 1913, var Wåhlin en organiserande kraft.

 

Magdalena Gram berättar om Karl Wåhlins privata och professionella liv och belyser den värdegrund som kännetecknade hans livsgärning och ställningstaganden. Fram träder bilden av en mångsidig kulturpersonlighet och en eftertänksam analytiker, en betydelsefull röst i tidens offentliga samtal och kulturdebatter.