Krigets dårskap, fascismens grymhet och det helt privata ohälsotillståndet

Från Putin-fascismens militära angrepp torsdagsmorgonen den 21 september. Skärmdump från DN.

 

Jag sitter som nästan varje dag, på sjukhuset. Det är torsdag, det vill säga i går. Jag läser en mycket stark text av Göran Rosenberg, ur vilken jag citerar.

Samma dag som Ryssland lämnar Ukraina är kriget slut. 

Något annat slut och någon annan fred finns inte. 

I varje fall ingen fred som Europas länder kan känna sig säkra med.

Chocken från den 24 februari 2022 måste därför hållas vid liv, eftersom det som chockade oss då fortfarande pågår för fullt. Fortfarande bedriver en kärnvapenbestyckad gangsterstat ett barbariskt anfallskrig mot ett fritt och självständigt land i Europa i det uttalade syftet att göra slut på det. En gangsterstat som inget hellre vill än att vi ska sluta chockeras, och tröttna på att ge vårt stöd, och glömma vad som står på spel också för oss.

Ur Göran Rosenbergs tal vid opinionsmötet utanför Rysslands ambassad på onsdagen (20/9, 2023), Expressen 21/9.

 

***

 

Jag blir av min specialistläkare underrättad om att jag behandlats med helt fel salvor i bekämpandet av de svåra svampinfektioner som härjar en hel region av min kropp.

 

Så här borde det ha varit:

Tinea inguinalis (ljumsksvamp)

 

Lokalbehandling med antimykotisk kräm såsom: Terbinafin-kräm 1 x 2 dagligen i 2-4 veckor. Mikonazol-kräm 1 x 2 till och med 1 vecka efter symtomfrihet (total behandlingstid typiskt 4 veckor).

 

Jag har behandlats med Pevisone. Dessförinnan med menlösa Pevaryl. Fyra gånger om dagen! Utan minsta effekt. Bara värre och värre med djävulska nätter av smärta och klåda.

 

Om det är rätt nu ska de värsta plågorna vara över inom några dygn, och behandlingen i sin helhet vara i fyra veckor.

 

Om inte... Ja, jag ber till en högre makt, om att själva urinvägsinfektionen inte ska blomma upp igen. Ty då är det tillbaka till ruta ett!