Thomas Mann och det tredje riket

"Barbariet som förr kom utifrån är numera folkens eget verk"

Thomas Mann (1871-1950)

Det finns en stor fördel med kristider. Det finns säkert flera fördelar, men en av dem är att vi "veta åter vad gott och ont är" då "anden inträtt i en moralisk tidsålder", vilket i sin tur innebär att vi lever i en tidsålder "av förenkling och av högmodslöst urskiljande av gott och ont". 

Orden är Thomas Manns. Det är Olle Holmberg som i Thomas Mann och det tredje riket (Bonniers, 1942) kretsar kring ämnet. När man noterat att Holmbergs bok skrivits och utgetts under brinnande världskrig blir det både svårare och lättare att läsa den. Svårare därför att varje resonemang och varje slutsats måste vägas mot den konkreta situationen just då, och lättare därför att vi alla som i dag läser den har facit.

Det gäller Manns stora arbete Betrachtungen eines Unpolitischen (1914, svensk översättning 2012: En opolitisk mans betraktelser) och hans där formulerade tyska patriotism, som sedan får en helt annan framtoning då Mann på 1920-talet säger sig ha fått nog av anti-liberalismen. Det sker i ett tal om Goethe och Tolstoj. Thomas Mann tycks här ha dragit slutsatsen att bolsjevismen och fascismen är två sidor av samma mynt och han skriver:

"Fascismen i Italien är ett exakt motstycke till den ryska bolschevismen, och dess antika gester och maskeradupptåg kan inte komma en att bortse från dess väsens humanitetsfientlighet."

Mann har dessförinnan konstaterat att:

"den antiliberala reaktionen är mer än klar, den är krass. Den yttrar sig politiskt i att man av avsmak och övermättnad vänder ryggen åt demokrati och parlamentarism och med dystra ögonbryn företar en vändning till diktatur och till terror."

Holmbergs lilla skrift är klargörande när det gäller Manns pendlande i dessa frågor under de avgörande åren kring första världskriget, och det är förstås ingen tillfällighet att den skrivs och ges ut medan det andra pågår för fullt. Kan vi bedöma och analysera samtida, nu pågående skriftställarskap lika klargörande inför de stora konflikt- och krigssituationer som utspelas inför våra egna ögon? Det finns mycket som tyder på att det inte låter sig göras, men å andra sidan har vi långt kvar till ett facit. 

*

I sin dagbok skrev Thomas Mann den 10 augusti 1933:

”Grubblade över den kulturella nivåsänkningstendensen som är märkbar sedan länge och inte bara gäller Tyskland. Barbariseringen också av det intellektuella proletariatet (Döblin). Motsvarande litterära fenomen i Frankrike. Inte heller från arbetarnas sida tror jag att man kan hoppas på några insatser mot barbariseringen. De tyska universiteten – militäranstalter. I Västeuropa finns mycket fin humanism, i öst och utanför Europa ännu mycket aktning för kulturen. Men väldigt mycket från 1800-talet har i dag redan blivit helt enkelt obegripligt. Barbariet som förr kom utifrån är numera folkens eget verk. Kanske behöver Europa det, och kanske skulle man just som europé välkomna det? Men de former det tar sig i Tyskland är de mest frånstötande som tänkas kan. Satt i trädgården och läste apokryferna.”