Litteraturen som livsnödvändig aktivitet

 

"Ja, litteratur, liksom all konst, är människans livsnödvändiga aktivitet. Förutsatt att hon bedriver den som livsnödvändig aktivitet. Om inte, då är den förstås oviktig." Imre Kertész: Det landsförvisade språket (översättning av Ervin Rosenberg)

Vad är det vi försummar mest av allt denna krigets sommar? Vad är det som fattas oss? Nej, vi försummar inte våra nöjen, vi försummar inte våra försök att upphäva ledan. Det är inte det dagliga brödet som fattas oss.

Vi lever i skuggan av Putin-fascismen, dess skoningslösa våld i Ukraina och dess inrikes terror. Vi lever i skuggan, det är sant, men vi slipper granaterna och skottsalvorna.

Vilken roll spelar litteraturen? För mig är den just en livsnödvändig aktivitet, så som Kertész formulerar det. Inte tröst, inte flykt, även om också det må vara hänt. Utan just aktivitet. I litteraturen finner jag mig själv. I den riktiga litteraturen. Jag avstår därför all terapeutisk samtidsbuntad textmassa. Jag avstår nöjesläsandets sömn, jag avstår sensationskatalogernas bläddervänlighet. Litteraturen är inte, och får inte, vara något annat än livsnödvändig.