Några, minns inte dem alla, har talat om "religionsdialog" och nödvändigheten av att blidka moskéernas folk genom eftergifter och inskränkningar av våra nationers grundlagsstadgade yttrande- och tryckfrihet för att stilla det de kallar "Korankrisen".
Denna så kallade kris beror uteslutande på att politikerklassen bestämde sig för att befolka varje liten svensk by med koranläsande människor från islams kärnländer, dessutom i en aldrig tidigare skådad omfattning. Inte på vad någon svensk erfar och känner. Nu sätter moskéfolket oss på plats. Tänker vi sitta där och ta emot bara? Är vi underkastade islams lagar eller är vi bara fega och undfallande? Nej, vi är inget dhimmi-folk. Än. När en svensk minister utgår från sin värderingsskala blir det förstås en kulturkrock. Varför skulle de förstå oss, när det de vill ha, alltid och uteslutande, är vår stillatigande sympati? Läs vad de skriver:
Statsminister Ulf Kristersson och vice statsminister Ebba Busch har den senaste tiden i intervjuer med media snarare uttalat sig generaliserande och misstänkliggörande mot svenska muslimer. Att reducera den kritiken som kommer från samtliga muslimska och ickemuslimska samfund till att vara en ”tolkning av islam” som inte har någon plats i Sverige eller att som ansvarig att lösa den kris vi befinner oss i, uppmana muslimska samfund att acceptera islamofobin genom att ”vända den andra kinden till” är tondövt och ytterst allvarligt.
– Islamiska Förbundet, Stockholms Moské
Fega och undfallande är vad vi är. Jag är med på att Sverige går med i Nato men inte till vilket pris som helst. Ska man tolka nuvarande opinionssiffror som att folk vill ha tillbaka dem som försatte oss i den situation vi nu befinner oss i?
SvaraRaderaStefan, man kan tolka dem på olika sätt beroende på sympatier respektive antipatier. Men det är min blygsamt bestämda uppfattning att hela politikerklassen från v till m som är skyldiga till situationen. Endast SD är utan skuld, men jag föraktar dem likväl, av andra skäl.
SvaraRadera