Foto: Astrid Nydahl |
Kampen pågår dygnet runt. Livet med kateter känner ingen lättnad. Korta stunder av samtal med min läkare kan utgöra milda inslag i ett hett helvete. Sedan vet jag att det ska komma en ny natt där allt det helvetiska upprepas. Minst två veckor till ska det pågå, ty den 7 augusti ska man testa att ta bort katetern under sju timmar. Lyckas jag inte själv prestera något under de timmarna sätts en ny in. Jag fasar redan för vad som komma skall. Så har det varit i hela mitt liv; jag tar alltid ut olyckor, nederlag, plågor i förskott. Det är kanske bara ett primitivt sätt att hantera situationen?
Det pågår en så kallad ”debatt” i svenska medier om hur kränkta vissa till vårt land invandrade religionsutövare blir när deras bigotta religion kritiseras och/eller angrips. Som vanligt anförs den senaste artikeln av kristna och sekulära svenskar som har så stor sympati för den kritiserade/angripna religionen, att deras bröstkorgar nästan sprängs av indignation.
Om inte annat visar fenomenet vilken kuslig makt religionen åter fått i det tidigare så sekulariserade Sverige. Jag är tacksam för att inte allt för länge till behöva leva i det klimatet, men jag tycker synd om alla barnbarnen som kommer att tvingas till det.
1 kommentar:
Psykologerna säger att de som tar olyckorna i förväg klarar kriser bättre. De har ju redan bearbetat det.
Hoppas det stämmer på dig.
Skicka en kommentar