Jag är en annan. Rimbaud och importerade bokförbud

Rimbaud i unga år, då han skrev de berömda raderna.

 

"Je est un autre" skrev Rimbaud. Jag är en annan. Det instämmer jag ofta i. Vägen har bekräftat det. Livsvägen. Just nu vill jag vara en annan. Jag vill inte vara en sjuk 71-åring som dygnet runt kämpar och gråter över det fysiska eländet.

 

*

 

”Vi kommer fortsätta bränna Koranen tills den blir förbjuden i Sverige” (Salwan Najem, ökänd Koranbrännare)

 

En otäck sammanfattning som belyser min grundsyn. När böcker bränns – eller förbjuds – är ett samhälle redan en bit in i förvandlingen till en despoti. Är det vad Najem och de andra bokbrännarna vill åstadkomma? 

 

Jag förstår inte ens varför de bor i Sverige, de har inte här att göra. Och så länge de finns här ställer de bara till oreda.

 

Bland alla felaktiga beslut den svenska regeringen fattat – olika regeringar under åren – är massimporten från den muslimska världen det mest dramatiskt destruktiva och förödande. Vi och våra barnbarn kommer att få leva med det, eftersom massdeportationer är mänskligt, politiskt och logistiskt omöjliga (nog har vi tillräcklig historisk kunskap för att förstå det).

 

Men inte vill jag leva i ett land där hitflyttade våldsmän får arbeta för bokförbud. Lika lite som jag vill leva med deras kriminella mord och bomber. På inga villkor.