Kant-läsning och inflammation

Foto: Astrid Nydahl

Efter tre veckor med inflammerat finger gick jag till kliniken. Det visade sig vara ett nageltrång med mycket var mellan den inåtväxande nageln och fingerköttet. Regler och antibiotika skrevs ut av den afghanska, kvinnliga läkaren, som för övrigt gjorde ett starkt intryck på mig.

Nu har jag tio dagars medicinering och behandling framför mig. Om det inte är bättre då ska jag in igen och då hotar operation. Nu vet jag att det är en sak som sker under lokalbedövning då halva nageln helt enkelt tas bort.

Alltid är det något runt hörnet som hotar. Just nu läser jag Kant, och då kan man inte bry sig om hoten. Den här rekommenderar jag till läsning, just utkommen i en bra nyöversättning.

Förlaget skriver:

• ”Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.” 

  
  Efter att ha avslutat "Kritik av det rena förnuftet" började Kant att ta till orda i en bredare offentlighet. Denna volym innehåller fyra småskrifter som publicerades i "Berlinische Monatsschrift" 1784–86, ett organ för den tyska upplysningsrörelsen. Den mest kända av dessa är ”Svar på frågan: Vad är upplysning?”. ”Idé till en allmän historia med världsmedborgerligt syfte” presenterar nio teser om människosläktets bestämmelse och skulle också förbli Kants viktigaste historiefilosofiska skrift. 

   

  I ”Den mänskliga historiens förmodade början” skildrar han hur människan med förnuftets hjälp frigör sig från naturen och påbörjar den utveckling som har ett världsmedborgerligt tillstånd som sitt yttersta mål. ”Vad innebär det att orientera sig i täkandet?” preciserar närmare innebörden av upplysningens maxim – ”att tänka själv” – i en betraktelse över förhållandet mellan tro och vetande. Boken inleds med ett utdrag från den tyske filosofen Ernst Cassirers bok om Kant.