Foto: Astrid Nydahl |
Inom nyhögern har man fjäskat för den ungerska regimen så länge jag kan minnas. Mina referenser finns förstås på nätet, både på hemsidor, bloggar och i olika typer av digital press.
Vissa av fjäskarna finns kvar. Men de tycks ha en annan gemensam plattform nu, nämligen vaccinmotståndet och föreställningen att pandemin egentligen var en konspiration. Det obehagliga är att de funnit att Ukraina är den "part" i "kriget" som måste fördömas. Inte Putinfascismen, som står för angrepp och övergrepp. Därmed blev de också medlöpare, tryggt förvissade om att Orbán är deras beskyddare.
Den ungerska regimen har ökad utsträckning gjort gemensam sak med sultanen. Är det något som är oroväckande, så är det just det.
DN skriver i en mycket klargörande ledare om det totalitära Ungerns politik gentemot Finland och Sverige i NATO-frågan:
”Vid sidan av Turkiet är Ungern det enda land som ännu inte gett grönt ljus. I EU ses det som ett försök att tvinga fram ekonomiska bidrag, som kommissionen villkorat med att Ungern vidtar åtgärder för att stärka rättsstaten och demokratin.
Kort sagt: Orbán försöker ta Nato och hela den europeiska säkerhetsordningen som gisslan för att mjölka EU på pengar han inte har rätt till.”
Detta är förstås grundläggande. Hur ska övriga EU kunna ta Orbán på samarbets-allvar när han öppet och oblygt hela tiden försöker fälla viktiga ambitioner i krigstid? DN igen:
”Lägg till att han motsatt sig stöd till Ukraina, gång på gång hotat med veto för att urlaka EU:s sanktionspaket mot Moskva, samt numera driver på för att skrota sanktionerna helt – och det blir tydligt vems ärenden Sverigedemokraterna faktiskt går.
Viktor Orbán är Rysslands i särklass viktigaste vän i EU. Ryssland är det i särklass största hotet mot Sveriges säkerhet.”
Rysslands fascistiska regim under Putin för ett blodigt angreppskrig i Ukraina. I den situationen utmärker sig Orbáns Ungern med en politik som i bästa fall vill tysta krigskritik och i värsta fall samarbeta med och befrämja Putinfascismen.
Klar och tydlig och behövlig text, Thomas. Mycket bra.
SvaraRadera