Sverige är ett land i djup kris. Europa som mardröm

Castle Vale, Birmingham 1998. Foto: Astrid Nydahl

 

Vad är det för ett samhälle som den nya regering ska göra bättre? Vad är det bygget värt att satsa på?

Låt oss börja med den befintliga verkligheten. Den är viktigare än de maräng-fluffiga visionerna och programmen.

Sverige är ett land i djup kris. Det beror inte minst på sättet vårt land (inte) hanterat den stora invandringen från islams kärnländer i Asien, Afrika och arabvärlden. Med den fick vi beväpnade klaner som försörjer sig på brottslighet och därför skjuter när det passar dem (och deras affärsverksamhet). Med den fick vi också den militanta islamismen som frodas i källarmoskéer över hela landet och som ser alla oss andra som otrogna hundar. Islamismen kan aldrig samleva med oss andra i ett öppet, sekulärt land. Den läxan borde vi ha lärt för länge sedan.

Man kunde sedan göra en lista att resonera utifrån:

1/ Vägar som innehåller fler hålor för varje dag. Fråga närmaste bilist.

2/ Stadskärnor som tas över av gängen vid solnedgång och som därför saknar normal mänsklig aktivitet.

3/ Skolor vars undervisning är en växande parodi. Terapi och lek har övertaget.

4/ Akut sjukvård som kämpar för att överleva, trots att väntrummen fylls av de inresta. Vilken bingolott att få gratis sjukvård trots att man själv inte bidragit med en enda skattekrona!

5/ Ett skrotat försvar som kommer att mejas ner samma dag Ryssland bestämmer sig för att avancera västerut.

6/ Infrastruktur som förfaller snabbare än politikerklassens tomma löften hinner uttalas. Fråga närmaste tågresenär.

***

Cornucopia gör en viktig anmärkning vid läsningen av Tidö-avtalet för den nya regeringen:

 

”Det finns dock inte ett ord om säkerhetspolitiken, försvarspolitiken eller det pågående storkriget i Ukraina. Istället hette det muntligen på presskonferensen att man är så överens att det inte behöver skrivas ner.”

Hur är detta ens möjligt?