Ida Börjel: Ringa hem. Dokumentärdikt (Ariel förlag)

 

Varje dag kan vi läsa i svensk och internationell press om de vidrigheter Putins soldater gör sig skyldiga till som ockupanter i Ukraina. Vår tid är – eller borde vara – mer upplyst än någonsin. Krigsförbrytelserna går inte att dölja.

 

Poeten Ida Börjel har utgivit en kusligt aktuell bok i ämnet. Ringa hem heter den, och mycket riktigt är texterna baserade på autentiska telefonsamtal från krigets smutsiga hantering, hem till mödrar, flickvänner och andra anhöriga.

 

Det är en minst sagt motbjudande och fasansfull verklighet som möter läsaren. 

 

I sitt förord skriver Sergej Lebedev:

 

”När ryska intellektuella idag frågar sig hur den ryska arméns förfärliga övergrepp på ockuperad mark i Ukraina kunde bli möjliga, hur Butja och Mariupol kunde bli möjliga, så förställer de sig en aning.

Butja och Mariupol har alltid varit möjliga.”

 

Och konkret om de inspelade telefonsamtalen skriver han:

 

”Jag tycker mig känna igen tonfallet, nästan en viss ton, en not.

Det är så ondskans uppriktighet låter.

 

Dessa samtal utspelas inom den imperialistiska, rasistiska överlägsenhetsdiskurs som är så dominant i Ryssland.”

 

Man måste verkligen läsa detta förord, för att alls uthärda bokens grymheter. Ida Börjel har gjort ett viktigt arbete med sin bok; hon visar, bortom alla fraser på presskonferenser och tv-reportage, hur våldtäkten på Ukraina ser ut. Låt mig avsluta med ett exempel och understryka att det är så här samtalen ser ut:

 

”26 MAJ

vi rensar källare

Vi rensar källare   vill du

veta hur

vi frågar inte om det är någon där

vi kastar in en granat

helvete

fan bryr sig   *skratt*   vår enhet

kallas    den kallas för Självmordspatrullen

 

Allvarligt

 

Halssnittspatrullen    fan bryr sig

killarna

berättade att det fanns en annan enhet

de fångade en kvinna

skar av henne tungan

så hon inte kunde säga nåt

tog henne sen

jag gör saker här       jag

slår sönder alla     jag

helvete heller att jag bryr mig

civila

eller inte      oavsett

 

Jag vet

 

Jag skär av öron     helvete

jag bryr mig fan

inte ett piss    jag kan ta

en kniv och skära

öronen av folk    inte fan

bryr jag mig om det

 

Maksimka

 

Fan skulle jag bry mig för    även fast

det händer i Ryssland”

***

Omslagets hare har sin bakgrund i att de dyker upp som "smeknamn i telefonsamtalen, harungarna, den språkliga intimsfären på ryska är strösslad med diminutivformer av egennamn..."