 |
| Ukrainska styrkor på väg till den östra fronten i juli. Skärmdump |
Det är ett faktum att det finns en höger-vänsterspänning också i svensk rikspolitik i förhållande till Ukraina-kriget. Grovt skisserat kan man säga att de likgiltiga eller Putinvänliga finns på två extrema kanter, både till vänster och höger. Så har det varit sedan kriget startade.
Inom vänstern tycks det vara tradition att lita på Kreml och betrakta Ryssland som något bättre än västerlandet. Inom "högern till höger om högern" har Ryssland på samma sätt betraktats som trovärdigt, vilket inte minst märkts i alla ryska RT-videor man publicerat under årens lopp. När invasionen började försvann de över en natt.
Inför riksdagsvalet betraktar jag frågan som en icke-fråga. Det inflytande som politikerklassen har visar sig inte minst i generösa vapengåvor till Ukraina och i ett entydigt stöd till landet i olika sammanhang. Oavsett vem som får uppdraget att bilda ny regering efter valet, kan vi vara säkra på att den linjen gäller.
Putin-fascismen innebär också ett lidande för hela Europa. Hur vi ska kunna betala el-räkningarna, som privatpersoner och företagare, står skrivet i stjärnorna. Putin-fascismen gör i dagarna trevare, där de talar om eventuella gasleveranser mot att sanktionerna hävs. Det är en mindre trolig utveckling.
Det var inte Putin som stängde kärnkraften, små vattenkraftverk och sket i att bygga infrastruktur för överföring av el. Det gjorde svenska politiker de som folket överlät makten till.
SvaraRaderaMerkel kunde få en känga angående fäbless för rysk gas (läs Putin) men nog sa svenska politiker ja och hurra också.
Dessutom är Sverige inte självständig i sina beslut utan bara en smula av EU.
Att Putin nu använder gas som vapen är nog hans "rätt". Den skitstöveln har inga skrupler. Där gäller inga avtal. Så överraskande!
Ja Elina, det är en mångfald ödesdigra faktorer i detta nederlagsspel.
SvaraRadera