Förlåt mig min fattigdom - eller hur val av liv skapar sina stereotyper. Samt nytt el-prisrekord

Rydal Cave. Foto: Astrid Nydahl

 

"Hårda tider glöms aldrig bort", skriver Patrick Lane, "Fattigdomen är en brist i mitt liv och den skälver ännu i mitt skrivande och mitt beteende."

Så tar han resonemanget ett steg längre: "Det jag måste lära mig är att förlåta mig själv för de tider då jag inte kunde försörja min familj."

Jag känner igen mig själv i dessa rader. När jag ungefär 24 år ung bestämde mig för att aldrig mer ha en löneanställning gick det en våg av upprördhet och oro genom familjen. Men jag gav mig inte. När jag gick på Komvux i Malmö åren 1979-1980 var det för att hitta någon väg till egen försörjning bortom lönekuverten. Det lyckades. Jag började frilansa. Till vardags skrev jag om litteratur i dagspress, ett par gånger per år gav jag mig ut på resor som avsatte hela artikelserier.

Vi hade det knapert, en familj med två vuxna och sex barn - men vi hamnade aldrig hos Kronofogden och vi betalade varje månad våra räkningar. Barnen var, som man ju säger, "hela och rena". 

Jag har aldrig ångrat min livsväg - det vore så dags nu! - och jag har, i Lanes mening "förlåtit mig själv".

*

På tal om ekonomi: i morgon onsdag slås ett nytt prisrekord på elen här i elområde fyra: 5 kronor och 70 öre per kWh! 

Vem kan betala det? Jag kan det inte. Redan augusti-räkningen kommer att bli skyhög. Hur blir det då inte med den i december eller januari? Med en förmodad elförbrukning på 2.000 kWh en vintermånad blir priset, före skatter och avgifter 11.400:-

.