 |
| Kopparna är present från Helena i Frankrike (hennes debutroman har just utkommit). Hon säljer Marimekko och tyckte dessa passade våra havsutflykter. De används nu tre sista gånger innan bilen försvinner. Foto: Astrid Nydahl |
Det är sannerligen inte allt som är värt att fira. Inte i en tid av krig och socialt sönderfall. Tvärtom är det ju så att vi räknar ner inför en vinter som inte blir nådig mot oss, varken som individer eller samhälle.
Men i dag firar vi som sagt.
Vi firar för att vi är uppriktigt glada och för att vi lyckats med det som väl ingen trodde skulle gå att genomföra.
Den 28 augusti 1994 - det var också en söndag - tog jag bussen från Sätaröd till Kristianstad. Där började det som pågått i 28 år. 28/8 = 28 år. Jag hade beställt hemresa med nattaxi, men avbokade och stannade där jag var. Det har jag - i princip - gjort sedan dess, tack och lov.
2 kommentarer:
Tänk att det blev sâ fint. 28 âr, sannerligen värt att fira. (Och tänk att kopparna fâtt vara med er den tid de fâtt, ocksâ de. Det gula, i solen, ganska mânga höstar nu. Fint!).
Tack Helena!
Ja, dina koppar har varit med oss länge nu och de är fortfarande lika fina.
Skicka en kommentar