Avgiftning dag sju. “I pray to the garden that I live this one day sober.”

Lake District. Foto: Astrid Nydahl

 

Mår illa och känner mig yr trots en lång natts sömn. Att avgifta en kropp som i så många år vant sig vid ständig tillförsel av alkohol är naturligtvis mycket svårare än jag trodde. Varje dag, från förmiddag till sen kväll påminns jag om det. Därmed växer också insikten om hur lätt - banalt närmast - det skulle vara att återvända till drickandet. Det skulle "lösa allt", som det heter. Men det enda det löser är det illamående som har sin yttersta orsak i just alkoholen.

Läser mer i Patrick Lanes What the Stones Remember:

”Guilt is the emotion that wastes a life, I know that. I know there is no going back even as I return in my memories.”

 

“Memory is a terrible mental swamp.”

 

“All I know is that the bottle I drank was not enough, never enough.”

 

“I lift my hand and it doesn´t shake, it doesn´t tremble.”

 

“Every addict I know speaks of that first knowing when they met the monster and found it their closest friend, their sweetest lover.”

 

“I pray to the garden that I live this one day sober.”

 

“My marriages, the disasters they represent in my life.”

 

“My body still feels the injury of drinking when I pass a liquor store.”

 

“Last night I dreamed of a bottle of vodka crusted with ice in a freezer. I woke crying and went out into the night.”