En av sorgerna är att flera av de planerade bokprojekten avbryts. Därför avstannade produktionen under 2000-talet. Det handlar om att inte vare sig kunna eller våga skriva, liksom att inte tåla sin egen skrift. Att skriva blir skambelagt. Problemet med det skadliga livet är att det blir skadligt först när det är för sent, det vill säga att effekterna inte visar sig förrän du borde ha ändrat riktning. ”Stressen och spriten” som hon själv anger blir del av det destruktiva. Det är sorglig läsning, men allt bärs av en okuvlig optimism trots allt. För så är det nu med optimismen, att den inte låter sig hejdas. Mycket kan sägas om Berglund och den livssyn hon uttrycker här, men hon gnäller aldrig: ”Ha ont i ett knä – det är inte sjukdom. Sömnlöshet, svårmod, rädsla – det är inte sjukdom det är existens.”
Björn Kohlström i Bernur
’Sedan möttes vi i Paris’ är ett mästerverk. En ren och inte sällan uppfordrande njutning. En förändrande, fördjupande, förlustande samling brev som lämnar spår efter sig för evigheten, skulle jag påstå, därför att den härrör ur den. Läs! är sålunda min allra varmaste rekommendation. Läs och lär!
Anna Wahlgren på Facebook
Det är 24 års, stundtals intensiv, brevväxling vi får följa. Flera gånger slår det mig också att det är på riktigt, just brevväxling. Det är inga korta mail eller ännu kortare chattkommentarer med fåniga emojis. Det är riktiga brev i kuvert och med frimärken de skickar till varann. Det blir allvar.
Per-Erik Tell i Kosmopolitbloggen
Urvalet (på över 300 sidor) är omsorgsfullt och finkänsligt, så också fotnoter och förtydliganden. Det händer att man tycker sig urskilja en darrande förbindelse mellan dem. Hideo Matsumotos porträttfotografier av brevskrivaren är nära utan att vara närgångna. De rytmiserar vackert åren som går.
Boken Sedan möttes vi i Paris är för beundrare, men också en ingång för nya läsare till ett unikt författarskap.
Anne-Marie Berglund tycks ha varit en sträng redaktör för sitt eget material. Hon publicerade bara en bråkdel av det hon skrev. Många av hennes böcker är mycket svåra att få tag på. Thomas Nydahls fina arbete med breven övertygar om att det är rätt tid att nu ge ut Anne-Marie Berglunds samlade verk.
Gunilla Kindstrand i Fokus
Breven från Anne-Marie Berglund ger oss inblickar i ett liv och skapande som vidgar min förståelse och som jag inte vill vara utan. Bokens auktoritet förstärks ytterligare genom alla de fantastiska fotografiska porträtten av Berglund, tagna av livskamraten Hideo Matsumoto.
I hennes ansikte fångar han känsligt in bräckligheten, beslutsamheten och den tidlösa nyfikenheten – allt detta som skapade en originell och oumbärlig författare.
Thomas Kjellgren i Kristianstadsbladet
BOKEN KOSTAR 300:- INKLUSIVE FRAKT. BESTÄLL MED ETT MAIL TILL thomas.nydahl@gmail.com
För mig har din bok öppnat ett nytt författarskap! Har nu läst fyra böcker. Det slår mig också att din brevbok ”Sedan möttes vi i Paris” som omfattar de 24 åren mellan 1996 och 2020 - utmärkt går att läsa tillsammans med ”Breven till mamma” som även den utgör en brevbok mellan åren 1975-1995. Sammantagna speglar de ett helt vuxenliv och jag tycker de kompletterar varandra så väl. Där den ena slutar tar den andra vid. Paradoxalt och underligt nog.
SvaraRadera