John Steinbeck: Det stora kalaset (Lindelöws förlag, nyöversättning av Einar Heckscher)

Nog minns man sina tonår i Malmö när man smakar på orden Cannery Row. Där finns något av det första av betydelse, nämligen John Steinbecks författarskap. Cannery Row var en av dessa rätt så tunna romaner som gick laget runt, de flesta i pocketutgåvor, och som öppnade dörren till verklig litteratur. Med Steinbeck kunde man lägga Fem-böckerna bakom sig för alltid. Det bör ha varit tidigt 1960-tal på Lorensborg i Malmö, och vid våra fötter fanns de vid våra fötter, böcker som Riddarna kring Dannys bord, Möss och människor, Vredens druvor, Buss på villovägar, Pärlan, En underbar torsdag och andra. Fast Vredens druvor läste jag längre fram, det var de tunna böckerna som var tidig tonårsläsning, och där pendlade det mellan de burdust roliga och drastiska berättelserna och gripande saker som Pärlan. Möss och människor åt sig fast för alltid.

Miljön i Det stora kalaset kunde ha kallats proletär, entydigt, om det inte vore för… ja, just dessa människor som blir Steinbecks huvudkaraktärer, ”de arbetsskygga dagdrivarna”, de män som lever på flytande föda och så småningom får tak över huvudet i den gamla, fallfärdiga lagerbyggnaden som döps till Ungkarlspalatset. De omges av Montereys proletära basekonomi, som helt och hållet finns i fiskindustrin. Det är kärva villkor som gäller. I den sociala struktur som Steinbeck så kärleksfullt porträtterar finns förstås också bordellen med sina säregna och stolta kvinnor. Kring själva kalaset – det till synes praktiskt omöjliga och ogenomförbara – växer berättelsen om läkaren och maribiologen Doc. Det är hans behov av grodor och annat levande som ibland bidrar till dagdrivarnas överlevnad. Och det är i djupaste tacksamhet dessa vill bjuda honom på Kalaset med stort K.

Det är en fröjd att bli påmind om Steinbecks skenbart enkla berättarstil. I den förenas värme med humor, kärv realism med människokännedom. Vågar man hoppas att Tomas Lindelöw nu med denna magnifika nyöversättning signerad Einar Heckscher tar steget ut i en satsning på Steinbeck, med samma konsekventa entusiasm som tidigare med Charles Bukowski? I så fall är kommande generation läsare bara att gratulera.

Nio år efter att Steinbeck publicerat Det stora kalaset, 1951 utkom Carson McCullers Balladen om det sorgsna kaféet (Norstedts, översättning av Håkan Bravinger). Det är en skildring av en miljö inte alldeles olik den vi mötte i Steinbecks bok. Balladen… ingår i den svenska översättningsvolymen tillsammans med en dryg handfull andra noveller. Jag rekommenderar dem varmt.