Efter vaggen och före graven

Nerja, Spanien. Foto: Astrid Nydahl

Idag har vi haft 70-årskalas. I ett församlingshem trots att många av oss är synnerligen icke-kristna. God mat och dryck, vackra leenden, vacker musik från 1940-talets England, små och stora barnbarn på bästa humör. Jag kommer hem med tung packning.

Nu har jag fattat mitt beslut.

Samma dag som Niklas Orrenius i DN (x) skriver om det importerade - muslimska - judehatet i Sverige får jag ett klagomål från en gammal blogg- och bokläsare som säger: "Jag bryr mig inte Israel, Israel bryr sig inte om oss". Läsare som hon kan nu betrakta sig som luft. Jag besvarar inte längre sådant. Jag har blockerat henne i mailen och jag lägger inte ut eventuella kommentarer. Sådana exemplar är förstås, utan att hon och hennes likar kanske ens vet om eller förstår det, klassiska antisemiter. Mitt liv är för kort för att jag skulle bry mig mer.

Desto mer att göra alltså - och att inte göra.

(x) Man bör läsa reportaget!

Som den inflytelserike egyptiske tv-shejken Yusuf al-Qaradawi, som i tv beskrivit Förintelsen som ett gudomligt straff mot judar: ”Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler”, sa al-Qaradawi och tillade att Hitler ”lyckades sätta dem på plats”.