Det mediokra, det gigantiska; påminnelse om Canetti

Visst kan man stå och bara glo på en stad, precis som man glor ut över havet eller ner i en bok?!
Wolverhamptons centrum, West Midlands. Foto: Astrid Nydahl

Det finns Canettitexter jag aldrig läst. Carl Henrik Svenstedt berättar om några (rätt många), och från hans översättning plockar jag detta lilla citat:

Alla de som aldrig lärde sig inse vad en fiende är. Alla de som skröt över att vara rakryggade. Alla de som aldrig var beredda avstå från sina ägodelar. Alla de som inte högg halsen av sin egen förnämhet, alla de som inte smålog åt sin visdom. Alla de som var alltför storsinta för att skratta. Alla dessa förlorade liv. 

Det är inte utan att man ser hur sådana allmängiltiga anteckningar gjorda av Canetti griper konkret in också i våra ”förlorade liv”. Är det inte just vad som brukar utmärka en mästare? 

Vid sidan av giganter som Canetti kan kanske andra Nobelpristagare te sig rätt mediokra. Det kan jag inte ens nu låta bli att tycka. Det beror på att jag hellre hade sett en Zagajewski än en Ishigura, om den skillnaden säger er något. 

Men Akademien är, precis som alla andra institutioner i det havererade västerlandet, idag ett rum som blir allt kallare därför att man inte bara slagit av värmen utan för att man frivilligt valt att bli modernitetsanpassad, tidsmedveten och allt mer föryngrad i sitt tänkesätt. Jag hade kunnat sätta citattecken runt orden jag använde, både i deras konkreta och symboliska betydelser. 

Men nog är det uppenbart att jag med ord som tidsmedveten och föryngrad inte menar något positivt. Å andra sidan kan man säga, att man istället kunde fokusera på alla de fantastiska författarskap Akademien lyft fram och lärt oss att läsa genom åren. Man måste inte tycka om allt som serveras.

Nå, det är som det är. Alla de som aldrig lärde sig inse vad en fiende är, så skrev han, Nobelpristagaren i litteratur år 1981. 

Svenstedt skriver:

Italienska La Repubblica satsade i sommar ett av sina helgnummer "Venerdi" på Elias Canettis "mest dåraktiga" projekt: Den stora boken om döden. Canetti ägnade femtio år åt företaget - som aldrig slutfördes. Men ett stort antal anteckningar finns. Nu publiceras ett urval i Italien med stöd av dottern Johanna. "Ändå återstår det femtontusen sidor", säger hon till tidningen. Jag återger här ett kort utdrag i min snabböversättning från italienskan ur detta häpnadsväckande litterära fynd, utgivet på Adelphi Edizioni, Milano 2017.  Sen återstår det bara att alla goda krafter, med Svenska Akademien i spetsen, skyndar sig att översätta resten.