Skamliga nazister och hedervärda lokalpolitiker

Olseröd 24 september. Foto: Astrid Nydahl

Nu är det hög tid att markera mot den nyfrälsta (?) nationalsocialisten och förintelseförnekaren Ingrid Carlqvist. Varför? Låt mig förklara varför jag tror att man måste göra det, trots hennes ytterst ringa betydelse. Med sina allt djärvare närmanden till Nordiska Motståndsrörelsen och allt vad det innebär att anti-judisk propaganda, hets, hat och split har hon allvarligt skadat den opinion som vänder sig mot islamismen, dess teologiska och politiska förtryck och de allt vanligare terrordåden som mördar och stympar.

Ingrid Carlqvist har sedan längre förbrukat det lilla förtroende hon åtnjöt i kretsar som vänder sig mot islamismen. Det är skamligt av henne att fraternisera med den totalitära och djupt motbjudande nationalsocialismen, som i sin hitleriska praktik förödde så många nationer, mördade så många människor, civila som soldater och som organiserade det största folkmordet på Europas judar i känd, modern historia, och som i sin svenska, förvisso lilla men dock lika motbjudande, krets bara vill "göra färdigt jobbet" som de säger. Vi vet alla vad innebörden av det är.

En annan sak: man jämförde under den tyska valvakan i svensk tv Sverigedemokraterna med Alternativ für Deutschland, AfD i Tyskland (om valresultatet vill jag idag bara antyda att man måste skilja på hönan och ägget, det vi nu ser är vad jag kallar ägg-effekten, den kommer att låta tala om sig, återkommer). Men nu jämförelsen SD och AfD, SD och NMR.

Kierkegaard - ingen dussinvara!

Jag tror det är helt tokig jämförelse. Sverigedemokraterna är idag ett folkhemsnostalgiskt, socialkonservativt politiskt parti. Jimmie Åkesson har förvandlat det parti han leder, och av rötterna från Bevara Sverige svenskt syns ingenting till. Inte ett förfluget ord från Åkesson och hans närmaste i Riksdagen (vad som sker i kommunala församlingar är en annan sak, men där sitter å andra sidan b- och c-lagen ur alla politiska partier, med lysande undantag, låt mig bara nämna Stefan Borg i Hörby – han är en man jag respekterar högt, som den gamla översättare från ryskan och danskan och kännaren av Kierkegaard han är, men också för det politiska arbete han utför mot importerad brottslighet och religiös intolerans och gettoisering, det finns länkar längst ner som är lärorik läsning).

AfD är bland allt annat ett parti som vill att tyskarna ska "sluta skämmas för våra soldater under andra världskriget" och istället "våga vara stolta över dem". Invandrings- och islamkritik som också vill något helt tredje - något motbjudande och alltför välbekant tredje - ska framställas korrekt och utan förskönande omskrivningar.

Olseröd 24 september. Foto: Astrid Nydahl

Jag frågar mig själv: har jag rätt eller fel i mitt antagande att ett samarbete i riksdagen med Åkesson skulle kunna lamslå den värsta anti-semitiska, nationalsocialistiskt romantiska extremhögerns aktivister, eller i alla fall förhindra vidare och mer omfattande rekrytering från NMR:s sida?

Jag blev plötsligt osäker, men bara för att Morgan Johansson nu säger att de är en och samma sak. Man ska förvisso inte fästa sig allt för mycket vid det som en medlem av den politiska klassen uttalar. Det är dock bekymmersamt av just det skälet att han markerar att varje form av ”samverkan” i Riksdagen är uteslutet. Sedan Anna Kinberg Batra tvingades bort från den rikspolitiska scenen undrar jag om det alls finns någon som vågar tänka sig det.

Men påståendet att Åkesson och NMR är en och samma sak vill jag dock med emfas tillbakavisa, det är lika obegåvat som att säga att Vänsterpartiet under Jonas Sjöström dyrkar Stalin och vill bygga ett svenskt Gulag. Det som sades och skrevs i svensk politik under perioden 1940 – 1990 är föga intressant i dagens situation. Vi finge då fästa stor vikt vid det stora antalet Hitlervurmande politiker i Sverige, från Bondeförbundet till Socialdemokratin och Högern. Hur konstruktivt vore det?

Vi ska misstro varje politiker. Det är min utgångspunkt. Ytterst är partiväsendet orsaken till den. Men vi måste vara förmögna att se de individer som kan erbjuda något av eventuellt värde i våra ofta erbarmliga vardagsliv, oavsett vilket parti de företräder.

***

Om Stefan Borg och Kierkegaard

Om Stefan Borg som förläggare (Nimrodförlag) 

Om Stefan Borg som lokalpolitiker.