Bojkotta bokmässan? Tror vi inte på yttrandefriheten som en absolut och reell medborgerlig rättighet?

Foto: Astrid Nydahl

"Jag kommer aldrig, aldrig att tveka om att inte bojkotta en bokmässa eller någon annan plats där det finns de som står för andra värderingar än mina. Jag citerar Noam Chomsky: 'Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på den alls.'" (Binnie Kristal-Andersson i Författaren nr. 3/2017, just utkommen)

Bokmässan närmar sig. Jag känner många som ska åka dit (själv "bojkottar" jag detta marknadsspektakel sedan 25 år, sist var jag där som redaktör för Studiekamraten, det var ett motbjudande skådespel); vänner, kollegor, författare som är mig bekanta, förläggare också.

Jag läser i nya numret av Författarförbundets medlemstidning en diskussion mellan en handfull medlemmar om huruvida man ska bojkotta eller ej. Frågan ställs med anledning av att veckotidningen Nya Tider medverkar för andra gången. Jag fann genast Binnie Kristal-Anderssons resonemang förnuftigast. När hon citerar Chomsky blir det mitt i prick: antingen tror vi på yttrandefrihet, eller så gör vi det inte. 

Det finns ingen selektiv yttrandefrihet. Det finns ingen frihet alls om den skiljer på "riktiga" eller "felaktiga" åsikter. Varför är det just i Sverige så svårt att förstå och hävda det? Blev vårt land ändå så totalitärt tankelikriktat under de många och långa åren av efterkrigstida socialliberal konsensuskultur? Att jag ens ställer mig den frågan är skrämmande, av det enkla skälet att det säger något om hur en människa som föds fri kan formas till nästan vad som helst.