Inför helgen: tankar om islamismen och massakrerna

Bären som skvallrar om en höst i antågande. Foto: Astrid Nydahl

Kanske är det inte att betrakta som en symbol för dessa dagar, att det äger rum en begravning i familjen. Men det kan lätt uppfattas så när man genomlever både ett privat och ett socialt helvete. Om det privata kan jag inte tala. Men om det sociala försöker jag varje dag formulera något. De två spanska terrorattentaten upptar förstås tankarna. Inte för att massakern i Barcelona och sedan det avbrutna attentatet i Cambrils var mindre blodiga, makabra och våldsamma än andra attentat, utan för att det helt planenligt förnyar den fruktan för islam som så många känner. Politikerklassen och dess medlöpare kommer dag för dag att se hur deras trötta och slitna argument, ”islamofobin” (ogrundad rädsla för… etc.), blir allt mindre användbart. Det som sker allt oftare talar sitt eget språk. Våldets språk baserat på teologiskt och politiskt hat mot allt som är ”otroget”.

Jag gick in i fredagen med samma tunga känsla av sorg och smärta som jag gick och lade mig strax före midnatt. Att läsa är dessa dagar inte bara svårt pga grå starr, det utgör också ett problem att bryta igenom vallen av grubbel och nedstämdhet. Ändå har jag föresatt mig att denna helg läsa Ekerwalds nya bok med det delikata ämnet bildning. Och på bordet ligger också en ny dansk översättning av Erasmus av Rotterdam, närmare bestämt hans skrift om den fria viljan.

Vid Golanhöjderna i början av 1980-talet med Ofra
och mannen jag inte minns namnet på. Foto: privat

Bilden här är tagen i Israel i början av 1980-talet. Vi står vid Jordanfloden inte långt från Golanhöjderna. Det året var Jordan mer en stilla bäck än en flod. De två människorna vid min sida kan sägas symbolisera något viktigt för just den tiden. PLO var fortfarande tabu, man fick inte publicera bilder på Arafat i israelisk press. Men det var precis som tiden skulle skifta och Osloavtalet skulle bli verklighet. Det låg optimism i luften, ogrundad eller ej låter jag vara osagt. Men allt skulle ju verkligen rasa. Vad hjälpte de rusiga lyckoåren efter Arafats ”hemkomst” när det fanns andra krafter som drev på. En av de avgörande krafterna var islamismen. Samma ideologi som ligger bakom terrorn i Europa ligger bakom vanstyret och diktaturen i Gaza och den allt mer inflammerade och våldsamma konfrontationen mellan Israel och Palestina. Vår tid är en tid för mäktiga män med fler dogmer i truten än förstånd i hjärnan.

Låt oss försöka hålla helg. Det är inte omöjligt att det lyckas. Men det är i alla fall min avsikt att hälsa på Hugo, mitt barnbarn som nu är helt blind. Han blir säkert besviken att jag rakat av mig skägget, det använder han normalt för att identifiera mig, men jag får istället härma Kalle Anka, för då vet han vem som stigit in i huset.